Nytt tema
Jag bestämde mig för att byta tema istället för att gå in och pilla i stylesheets för det föregående.
Nu ser inlänkade YouTube-videos bättre ut så det är nice.
Nya temat är ”Dusk” av Becca Wei och ser minst lika bra ut som det gamla.
Lata parasiter
Liza Marklund gör sig skyldig till januari månads roligaste non sequitur när hon i vredesmod med harm i rösten uppmanar ”parasiterna” (som hon kallar fildelare) att själva skapa något istället för att talla på upphovsrätten. Visst, jag kan se poängen med att skydda individens rätt till sitt eget verk, men är verkligen någon som skriver deckarböcker enligt formulär 1A rätt person att göra det?
Tips till Liza:
Att byta Martin Becks genus till kvinna och hennes yrke från polis till journalist är högeligen derivativt skapande och därmed något du enligt din egen logik borde tas ut bakom kemikaliskjulet och skjutas för.
Problemet med personliga integriteten, som du så lättvindligt avfärdar, är inte som att personalen på ICA råkar höra vad du pratar om. Det är som att SÄPO kommer hem till dig och snokar igenom din bokhylla för att vara säker på att du inte har barnporr eller subversiv litteratur. Det är inte som att du väljer att gå i en butik, det är som att du kriminaliseras för allmän brottsmisstanke enligt principen ”den som har rent mjöl i påsen har inget att vara rädd för”. Såvitt jag förstått var det så det fungerade i DDR också, men som förebild betraktat måste du hålla med om att STASI-Tyskland inte är någon toppmarkering.
Felet med den nuvarande fildelningsdebatten är rätt uppenbart för alla som inte har egen sak att skydda. Att sprida filer vitt och brett på internet är inte rätt. Fildelning saknar egenskaper för att kvalificera som moraliskt imperativ. Men det betyder inte att man kan göra hur man vill eller gruppera sig med vem man vill för att bekämpa det. (Oavsett om man ser en vacklande försäljning av sina ljudböcker eller inte.)
Men kan vi:
För det första ha en lag som kriminaliserar något som en stor del av befolkningen sysslar med och på grund av svårigheterna med att övervaka den ständigt utvecklande tekniken med all sannolikhet kommer att fortsätta med? Det blir en tandlös och meningslös lag. Det bästa är att förhålla sig till det som med hembränning, kapitulera för det faktum att några kommer fortsätta med det, kläm åt de som annonserar sin verksamhet och tar betalt för den och försök att låtsas som om det regnar.
För det andra acceptera att tämligen grova övergrepp i rättsäkerheten begås av Pontén och hans frikår? Det har redan från början stått över all önskvärt tvivel att anti-piraterna betraktar lagen som sin bandhund och förväntar sig att polis och åklagarväsen skall gå till attack på deras internationella herrars önskan. Det är vägen till att avskaffa Svea Rikes lag och införa bara de Rikes lag.
Bara en trevlig animation
Zelik the Red (eller Erica Henderson) på Fail at Life gjorde den här animationen till Darkest of the Hillside Thickets ”Theme to Spaceship Zero” Jag ville ha med den för att den var snygg och för att det gav mig en ursäkt att skapa en Cthulhu-kategori. Något som varje seriös blogg behöver.
Aftonbladets förtroendekris
Två saker är värda uppmärksamhet i den här berättelsen:
Den ena är det faktum att Aftonbladet uppenbarligen saknar IT-säkerhetspolicy eller totalt skiter i den, den andra är att journalister är så in i helvete slarviga och respektlösa inför IT. (Jag har undervisat journalister i IT-relaterade ämnen (basal HTML och Dreamweaver) och vet hur illa det kan vara ställt med IT-kunskaperna, men upphör än idag inte att förvånas över bristen på någon som tar itu med det ute på redaktionerna.)
Att få media har uppmärksammat fallet är visserligen värt att höja ögonbrynet för, men förmodligen naturligt eftersom uppmärksamhet är vad de som iscensatt attacken tydligen törstar så desperat efter och därför . Dessutom kan jag tänka mig att de flesta svenska medier just nu orkestrerar en extensiv överhalning av IT-policyn.
Visst, jag förstår att folk är lata och inte har lösenord som består av de tjugofjärde till trettioandra oktetterna i pi eller trettio rader långa strängar av mixade konsonater och specialtecken i blandat gemener och versaler, men bara för att jag är lat och har samma lösenord på en tre-fyra forum och på facebook så betyder det inte att jag har samma inloggning till min jobbmail. Du kan hacka mitt wordpresskonto hur du vill, du kommer ändå aldrig in på min jobbmail (eller på min internetbank för den delen)
Och det är här det uppseendeväckande ligger. Jag förstår att du vill ha lätta och okomplicerade lösenord i din vardag. Och det finns många ställen där du inte behöver mer. Men man måste klara av att skilja ut dessa ställen från de där du hanterar känslig information eller där skada kan uppstå. Du kan som journalist inte ha ett enkelt okomplicerat lösenord där du kan nå källskyddad information. Berättar jag det uppenbara? Tydligen inte, det verkar som om minst en stor svensk dagstidning missat det. Även om jag förmodar att det blir ändring på den punkten i framtiden, vilket är bra.
Skadan som gjorts på förtroendet för källskyddet och svensk journalistik är avsevärd, men ära den som äras bör, detta är inte något som ”VFH/AUH” åstadkommit, den här röran är dessvärre Aftonbladets egen.