På tal om tjuverier
Dagens Nyheter hade en rolig notis idag. På tal om vad jag har diskuterat tidigare, vem det är som är bäst på att stjäla från artisterna. Skivbolagens tid är ute, varför skall man ha en mellanhand som behandlar både konsument och producent som skit?
Här är vad jag spår. Den första som lyckas få över ett tiotal stora artister till en site som Magnatunes kommer att vinna.
Jag gillar att köpa CD-skivor, jag ska inte sticka under stol med det. Men idag när jag var nere på Sound Pollution för att inhandla lite sköna vax som jag läst om i recensionsspalterna blev jag grymt besviken. Dismembers små plastbitar var slutsålda och Meshuggah hade inte släppts än. Det slutade med att jag köpte The Duskfall Lifetime Supply of Guilt i en gest av lojalitet med Sasse och Oshcar även om det måste vara säkert snart femton år sedan vi sågs senast. Huggligt kompetent deathtrash, men låter lite väl mycket som In Flames ändå. Om det nu skulle vara en dålig sak. Piratebay skulle kunna förse mig med både Dismember och Meshuggah, men man måste ändå försöka ta the high road ibland.
Månadens senfärdiga insikt… Helvete vad Bolt Thrower är bra… att jag aldrig kunde fatta det när det begav sig, kanske för att Realm of Chaos har så uruselt ljud och jag var ännu en göteborgssound-mes på den tiden. Det kommer ta tid att komma ikapp bara. Dessutom vill jag ha Noveau Glooming med Kvohsts band < Code >. Men den kostar 200 bagis på Amazon. Lite mycket för att ta grisen glatt i säcken. Men, men … Kvohst!
Ack vad besviken man kan bli
Prince, som jag brukat framhålla som en sund individ i fildelningsdebatten, har nu svängt, vilket gör mig grymt besviken.
Jag minns fortfarande hur Prince, när Napsterdebattens vågor gick höga framhärdade med den i sammanhanget kontroversiella åsikten att de som stjäl allra mest från artisterna är skivbolagen, med deras snikna kontrakt och orimliga fördelningspolitik. Detta är något, som ju visats med all önskvärd tydlighet, som fortfarande är ett faktum. Artisternas andel av intäkterna musik såld på iTunes är till och med mindre än den från skivförsäljning.
Men nu låter det annorlunda. Nu är det mångmiljonstämningar… gissa om någon fått ett bättre kontrakt?
Bara därför att
Helsingborgs Dagblad hade den här krönikan för ett bra tag sedan.
Eftersom fenomenet är märkligt ouppmärksammat i media så tycker jag att det är dags att återigen ta och flagga för vilka det egentligen är som har kriminella metoder för sig. Rick Falkvinge skriver mer om fenomenet.
Är det verkligen sant?
Vad vet jag, vi har bara Falkvinges och Oscar Swartz ord för det, men å andra sidan bör de behandlas med samma respekt och ges samma trovärdighet som den andra parten i målet.
Själv säger jag som Prince när han fick frågan vad han tyckte om Napster:
”Det är skivbolagen som stjäl mest från artisterna.”
Jag kanske kommer få ångra detta lagbrott
Men i den allmäna sansens och det någorlunda rimligas namn kommer jag nu att i två steg länka till upphovsrättsskyddat material, och gör mig därför skyldig till medhjälp till upphovsrättsbrott.
Bland annat hittade jag på den här sidan länkar till bittorrents för sju stycken Liza Marklund-romaner i en samlingsfil, Liza Marklunds datorspel Dollar och Liza Marklunds audioböcker på Mp3.
Den som är intresserad av att åtala mig kan ta och lämna kontaktuppgifter i kommentarerna så får vi diskutera eventuella åtgärder.
Visst, det kan tyckas elakt av mig att så singulärt attackera Marklund, men hon var närmst i att sticka ut hakan och får därför finna sig i att leken tåla. Den ovan stående länken kan också ge dig Björn Ranelid (för att vara lite elak mot Lizas argaste kritiker), Ernst Brunner och Jan Guillou.
Låt det roliga börja, för att låna en anglicism.
Mer fildelningsdebatt
Det är med illa dold skadeglädje jag lägger märke till att Liza marklund fått slut på bärkraftiga argument i sitt korståg mot ”parasiterna” och hänfaller till den värsta sortens sandlådetaktik. Istället för att gå i någorlunda svarsmål mot den kritik hon fått väljer hon att skriva en krönika om Hillary Clintons presidentvalskampanj, ett ämne hon förvisso är bra mycket mer meriterad att behandla så så långt allt väl, samt som en bisats längst ner lite surt försöka smutskasta fildelningen med en passus som jag (utan att bryta mot upphovsrätten, eftersom citaträtten har företräde här) återger delar av nedan:
”I själva verket tjänar sajten grova pengar på porr – pengar som göms undan på skatteparadiset British Virgen Island.
Andra fakta: En av de män som åtalades i torsdags är en känd högerextremist och multimiljonär. Personen bakom nätverket som äger Pirate Bay är också administratör för Internets största porrimperium. ”
I själva verket tjänar sajten pengar på annonser om porr… annonser som du enbart ser om du går in på sajten och söker på porr för övrigt. Om porranonser i sig är klandervärt så vill jag påminna marklund om att expressens sportbilaga tenderar till att publicera annonser för sextelefoninummer och porrpublikationer av det mer traditionella pappersslaget.
Att en av de tidiga finansiärerna bakom Pirate Bay är av det tveksammare slaget är inget som det finns någon poäng med att förneka, och hans främlingsfientliga inställning är inget jag på något sätt sympatiserar med. Men att Marklund inte klarar av att hålla någon stringens i debatten är beklagligt. Okej om Piratebay ägs av någon med tveksamma åsikter, men Torrentreactror, deamonoid och mininova då? (Läsövning för personer med slutledningsstörning: ”Piratebay är inte summan av all fildelning”) Marklund har helt slut på argument och väljer att istället för att dra sig tillbaka i tysthet försöka plocka billiga poäng på att skjuta in öppna dörrar. Dessvärre gör hon det inte ens särskilt bra.
Att den relevanta diskussionen egentligen rör det faktum att Pirate Bay utsatts för ett rättsövergrepp av den sorten som Marklund anser att vi svenska medborgare måste leva för att skydda hennes pekuniära intressen är inget hon tycker är värt att diskutera. Har privata intresseorganisationer med utländska huvudägare rätt att beställa razzior och beslagtaganden av svenska datorer för att försöka driva fram ett prejudikat i ett fall vars brott faktiskt ännu inte är belagt med allvarligare straff än böter?
Låt mig återupprepa:
Det är inget som är moraliskt rätt med fildelning.
Men bara därför så kan man inte komma och föreslå ett storebrorssamhälle där internetleverantörerna och polisen skall lägga ner resurser på att bevaka medborgarna för vad som i slutändan faktiskt till största delen rör sig om utländska finansiella intressen.
Det kan finnas anledning till att se över den nuvarande copyrightlagstiftningen emedan denna för att försäkra Disney att ingen någonsin kommer kunna göra mot Disney vad Disney gjorde mot H.C. Andersen har gått upp i tämligen orimliga tidsspann. Men det är en fråga för en helt annan diskussion det är något som måste ställas vid sidan om den nuvarande debatten som handlar om personlig integritet och ett rätt sjukligt misstänkliggörande av den vanliga individen.
