Spotify gör som jag säger
Ni vet att jag gnällt om det, ni vet att jag velat ha det.
Nu har Spotify tagit steget och börjat röra sig mot precis den sortens tjänst jag vill ha.
Om nyheten stämmer så är det lysande, sen ska Spotify bara se till att sälja i ett bättre format än mp3 och att utbudet synkar mellan streamingtjänsten och butiken. Samt se till att få tillbaka all den försvunna musiken, jag vill kunna bygga upp min Gothcountry-playlist igen.
Historien lär oss två saker
Den första är att inget styrelseskick är bättre än en välvillig diktator.
Den andra är att diktatorer allt för sällan är välvilliga.
Det sämsta styrelseskicket måste dock vara välmenande diktatur i demokratins namn.
Jag kan inte förstå hur folk kan tänka sig att inte rösta på Piratpartiet i parlamentsvalet, vad man än må tycka om upphovsrätten så är det dags att vi återtar folkrätten.
Sån skillnad det kan vara…
Flyttade 200 meter och bytte router. Plötsligt får jag resultat runt 88-92 Mbit/sek i bredbandskollen, vilket liknar det jag betalar bredbandsbolaget för.
Förra lägenheten kom jag aldrig över 10. Men jag vet inte om det var husets fel eller routerns. DLinken, som iofs var erkänt käckig, hävdade att den inte ens kände av någon kapacitet över 10 på WAN-porten. Men eftersom jag inte fixade ny router förrän efter flytten (jag har inte tappat bort DLinken, den hade bara varit ovanligt konstig straxt innan vi kopplade ur den för gott… den ligger i en låda i rummet vi kallar ”the room of a thousand boxes”) har jag inte något bra mätvärde att utgå från.
Mycket jidder om detta. Jag är lite trött och sliten för närvarande, och därför inte mitt vanliga associativa jag.
Kanske är det besvikelsen över att få ett riktigt bra bredband samtidigt som IPRED slår igenonm. Jag hade hellre sett en riktigt bra betaltjänst istället för en riktigt dålig facistlag.
Flyttståhej
Den närmsta tiden kommer jag med allra största sannolikhet att vara upptagen med att få den nya lägenheten att se vettig ut (en omänskligt svår uppgift med tanke på hur sliten den var när väl alla möbler var flyttade).
Den goda nyheten är att vi fått hyresvärdens godkännande för en renovering, den dåliga att vi fick veta att det behövdes så sent att vi inte kan avboka flyttfirman. Så jag förutspår ett visst mått av misär framöver.
Inte nödvändigtvis det mest önskade måste jag erkänna.
Dagens ord: Publicister
Jag halkade över ett blogginlägg av The Real Mymlan, ”Finns det längre några publicister” och insåg att jag länge tänkt själv på samma sak.
Jag har väl aldrig gjort steget att koppla bloggare med de ursprungliga publicisterna, men det är kanske bara min gammalmedia-skolning som talar, vad vet jag. Men jag tror definitivt att den nuvarande krisen i mediasverige beror på avsaknaden av publicister och överflödet av räknenissar och aktieägare.
Och där har faktiskt Mymlan rätt, bloggexplosionen har lett till ett demokratiserande av den publicistiska tanken. Numer kan vem som helst (har du ingen egen dator kan du använda en lånemaskin på bibliotektet till exempel) faktiskt publicera sig. Än en gång kan kampen för det fria ordet bedrivas av de med starka övertygelser och brinnande ideologier (eller bara ett groteskt överdrivet behov av att plåta sig själva i spegeln) och den här gången krävs det inte att du har ärvt en manufaktur för att hålla verksamheten igång.
Och precis som alltid har etablissemanget ett starkt intresse av att begränsa friheten. Samhället gör sitt bästa för att sätta lock på Internet och de som investerat mycket av sina pengar eller sin heder i de gamla mediestrukturerna drar vapen och fnyser åt lättviktarna i bloggvärlden.
Men frågan är om inte Rick Falkvinge, Blogge Bloggelito och The Real Mymlan alla tre har bra mycket mer gemensamt med Lars Johan Hierta än aldrig någonsin Jan Guillou?
En i sammanhanget intressant strid utkämpas för övrigt mellan DN och Aftonbladet. Johan Croneman skall förvisso ha all heder för att han fortsätter vara journalistsveriges halstarrigaste och motvallsigaste ”gubbe”, men jag tycker att han viftar bort Aftonbladets ”fattigblogg”s-koncept lite för lätt i sin iver att ta billiga poänger. Socialbidrag är en verklighet för många i dagens sverige och att faktiskt försöka närma sig dem istället för att ta det sedvanliga ovanifrånperspektivet som våra medelklassjournalister excellerar i är inte en dum idé.
Jag kan tycka att Aftonbladet borde utnyttjat socialbidragsmånaden bättre, Jessica Ritzén borde ha bokats in på fler fattigdomsreportage, och kanske ytterligare någon journalist. Det är nice med en blogg, men i en dagstidning kan inte bloggen helt ersätta det traditionella skrivandet.
Skrivet som en som själv upplevt modern svenks fattigdom vill jag också påtala att det faktiskt finns ett värde i att ”leka” fattig. Det är så jävla lätt att med en god ekonomisk trygghet och en hög inkomst sitta och komma med förnumstiga råd om hur man ska leva. ”Det är väl bara att dra in på utgifterna, du kan väl gå till arbetsintervjuerna istället för att åka spårvagn, du får väl äta barkbröd och bygga modeller av kottar och granbarr för att roa dig…”
De flesta människor som inte varit i den utsatta och psykiskt påfrestande situationen att vara fattig borde faktiskt helt enkelt låta bli att uttala sig.
Om det är något som är stöld…
Låt mig bara ta tillfället i akt och säga att upphovsrättsystemet och patentsystemet bägge är symptom på den allvarliga civilisationssjukdom vi för närvarande lider av, advokatsamhället.
När det lönar sig bättre att skapa en luddig formulering och patentera den i väntan på att ens jurister skall kunna fixa en fet settlement än att faktiskt utveckla en produkt så är det uppenbart att systemet inte längre belönar kreativitet.
Jag tror poängen har gått hem nu
Men jag är inte den som slutar slå en död häst när det är som roligast.
Visst, det kan finnas någon som tycker att det här inte är roligt. Kanske att jag har missförstått henne och vad det hela handlar om. Men första stenen kastades när hon kallade mig tjuv…
För övrigt framstår Unni Drougge allt mer som anti-Liza. Gå ut och köp en av hennes böcker på ren princip vettja.
Expressen kapitulerar, delvis
Kanske man kunde göra en barnbok på temat "Vi och Liza kan"?
Expressen gav upp inför faktum. Liza Marklund använde helt uppåt väggarna fel siffor i sin krönika ochpublicerar en rättelse i slutet av krönikan och i sin rättelselista:
090323:
I söndags skrev Liza Marklund i sin krönika att gruppen Stockholm Stoner utsatts för 80 000 illegala nedladdningar av sin skiva. Det är fel. Uppgiften kom från flera olika torrentsidor som presenterar falska sökresultat.
Det är givetvis glädjande, men vad vi verkligen vill se är lite introspektion från Marklunds sida, har hon i sitt oresonliga hat mot nedladdare tappat kollen på vad som är lämpliga åtgärder, vill vi verkligen agera med Kina som föregångsland bara för att skydda Piratförlagets ekonomiska intressen? Finns det åsikter som inte är helt lämpliga att uttrycka som journalist?
Anders Mildner på Sydsvenskan uttrycker det sansat och lättbegripligt utan att falla i den fälla jag själv gärna går i, där jag framstår som en rabiat pirat och upphovsrättsikonoklast.
Okunskapens diktatur
Vad är grejen med att det plötsligt blivit hippt att inte klara av att sköta sitt jobb? Liza Marklund klarar inte längre av källkritik och faktakoll samtidigt som hon börjar hysa, för en journalist, oerhört brunäckliga åsikter om hur Internet skall hanteras. Wanja Lundby-Wedin och de andra i AMF:s styrelse ”känner inte igen” dokumenten som ger Christer Elmehagen 3o miljoner i pension, trots att de bevisligen givit godkännande till dem.
Förväntar sig dessa kretiner, som inte ens uppnår medelmåttighet, att få behålla sina jobb?
Jo tydligen, för det är inte längre ett kriterium för att sköta sitt jobb att man vet vad man håller på med. Betyder det att jag kan förklara bort mig med ”Jag vet faktiskt inte vad det här handlar om.” om kunderna ringer till min chef och säger att jag ignorerat deras behov av support i flera månader?
Jag har en gnagande misstanke att inkompetens inte premieras på min nivå dock, så jag fortsätter nog jobba, trots de lysande exempel som samhällseliten sätter för mig.
Lås inte in mig i din jävla distributionsform!
Fallout 3 är ett skönt lir som lämnar mersmak, så gissa om jag blev glad när jag förstod att Bethesda hade bestämt sig för att leverera en expansion, Operation Anchorage, till spelet. Glad och naiv som jag är hämtar jag min plånbok och beger mig till Bethesdas hemsida med visakortet i högsta hugg.
Jag hittar en sida med information och skärmdumpar, men ingenstans hittar jag möjligheten att köpa. Jag, som är lite långsam av mig, hittar inte ens information om hur man beter sig för att köpa.
Det visar sig att Bethesda gått i ohelig allians med Microsoft för att marknadsföra den otroligt kassa tjänsten Games for Windows Live, och det enda sättet att köpa expansionen till Fallout 3 är att köpa den via Microsofts tjänst.
Fair enough, jag kan registrera ett onlinekonto där om det är så. Det är bara det att när du handlar på Games for Windows Live så handlar du med Microsoftpoäng. Dessa kan du bara köpa i vissa bulkar, som inte på något sätt korresponderar med antalet poäng som expansionen kostar…
Gissa om jag är intresserad av att köpa Operation Anchorage nu.
Visst, Microsoft Live Points är kanske skiten för vissa. Det kan vara det mest fantastiska som hänt mänskligheten sedan Marmite Spread, men det är totalt irrelevant för mig. Jag vill inte låsas in i ett system som bygger på att jag köper poäng och sedan handlar för dem hos Microsoft. Det får gärna finnas som ett alternativ, men jag vill kunna bara gå in på en hemsida och betala med mitt kreditkort, om jag inte litar nog på Bethesda för att betala med mitt kreditkort så litar jag inte på en mellanhand heller, oavsett om mellanhanden heter Steve Ballmer.
Det är när man låser in konsumenterna i sina egna invecklade distributionsmodeller så här som man matar piraterna. Jag vill inte ha poäng som jag kan köpa skins till min XBOX 360 (eftersom jag ingen har) eller musik till min Zune (eftersom en sådan aldrig skulle komma över min tröskel). Jag vill inte ens köpa poäng som jag kan köpa andra spel och expansioner med, för jag vill bara ha Operation Anchorage. Jag skulle vilja gå så långt att jag anklagar Microsoft och Bethesda för anstiftan till upphovsrättsrättsbrott.
