Bess
Det pratas så mycket bland pirater om kraften i kollektivt skapande och det är något av de allra maffigaste med Internet.
Så jag ska inte prata om det, jag ska låta er få en chans att uppleva det istället.
Klicka på länken, följ instruktionera på sidan och kom ihåg att du är medskapare till slutresultatet.
Skam här, torra land där… det är bara att börja promenera
Via Opassande (som vanligt) kom jag in på Baywatchers post om en intressant oegentlighet i Pirate Bay-domen. Ja… en till med andra ord, fast med en dommare som sitter i knät på huvudmännen under samkvämsliknande former så är det väl inte helt överraskande.
För att sammanfatta, det var som ni alla kanske minns rätt tidigt i rättegången som Åklagare Håkan Roswall kapade bort en del av åtalet, något Bloggsverige var snabba med att uppmärksamma. Tillåt mig citera:
Målet kommer bara att gälla tillgängliggörandet av den ursprungliga torrenten, själva publiceringen av den på Pirate Bays hemsida. Det tillgängliggörande som sker samtidigt med nedladdningarna omfattas inte längre av åtalet.
Det häcklades lite för att Roswall trodde så lite på sitt material att han var tvungen att hyfsa i rätten. Men det spelade mindre roll för utgången av rättegången skulle det sedan visa sig.
Baywatcher, som orkat läsa domen ordentligt uppmärksammar oss på sidan 56:
Åklagarens gärningspåståenden omfattar både ursprungsseederns och efterföljande fildelares tillgängliggöranden av i åtalet aktuella filer
Så vi har två scenarion här. Antingen har domstolen inte lyssnat, eller så har den haft sin dom färdigskriven utifrån åklagare Roswalls orginalframställan. Det andra scenariet är så absurt att jag väljer att (vad jag sett hittils till trots) tro att det är sånt man fantiserar om medan man klär sig i full kostym av Aluminiumfolie för att skydda sig mot Merglors onda hjärnstrålar.
Problemet är bara att alternativ ett inte är direkt lockande heller. Här sitter alltså nåra av Sveriges främsta rådmän i frågan upphovsrättsbrottslighet, i kanske det mest viktiga principmålet det här årtiondet, och sover!
Ta och läs Baywatchers post, den är väl värd att lägga lite tid på.
OMG OMG OMG!
Jag är inte given till nummerologi men siffran 9 tycks ha betydelsen riktigt coola filmer i år.
Bara de lyckas leverera samma ödesmättade och lite creepy stämning som teasern tycks erbjuda.
Edit: Fan jag var så exalterad att jag lyckades blanda ihop De och Dem… ska inte hända igen.
Edit: Copyrighttrollet har gått och tyckt att trailern till filmen inte kunde spridas så att folk skulle bli lockade att se den. Därför är det meningslöst att klicka på länken.
Filmen var sjujävla tokbra förresten :)
Varg i vardande
Vår kära miljöminister (inte för att jag röstade på honom, så skyll inte på mig) går ut och säger att det är dags att skjuta av vargen.
Idag upplever folk i hela landet att situationen är otrygg och ohållbar.
Jag vill å det bestämdaste hävda att jag upplever situationen som både trygg och hållbar här i Solna, och om någon jävla värmlandsbonde är så vargrädd att han måste skjuta av så är han välkommen att flytta in i storstaden istället.
Du bor där det bor varg, det betyder att du måste leva med vargen. Vi har inte tillräckligt många vargar och alldeles för många idioter, och det väger in när vi bestämmer vem som måste flytta på sig.
Jag fattar inte hur det ska kunna vara så svårt att begripa.
Svar på tal
Jag läste Peter Stjernströms text på newsmill för ett tag sedan, men jag kan inte ens minnas om jag skrev vad jag tyckte här på bloggen eller bara gav upp. Den är ett typexempel på vad som har gått fel i debatten, upphovsrättskramare som inte förstår att frågan är om det ska fildelas eller inte, utan vad de bästa sätten att garantera en fortsatt kulturproduktion på är.
Själv tror jag ju, som jag skrivit tidigare, både på att folk är fortsatt beredda att betala för sig, bara man gör det lätt nog. Jag försökte senast idag skänka 20 dollar till Joe England eftersom jag vill att han ska fortsätta skriva, teckna och publicera Zebra Girl. Men eftersom Firefox kraschade när jag försökte verifiera min betalning på PayPal får han tyvärr vänta ett par dagar till medan jag försäkrar mig om att inget gått knas på mitt konto. Men ändå, 20 dollar… hur många papperstidningar a 3 dollar styck skulle han behöva sälja för att få ihop 20 dollar? (Nog för att jag skulle köpa hans serie i albumform om Joe bara kom ut med den)
Hur som helst, det var ett sidospår… jag tror att folk är beredda att betala för sig, och jag tror det finns tillräckligt många som är beredda att skapa kultur bara för att de inte kan tänka sig något annat, och de vill bli lästa/hörda/sedda/uppskattade mer än de vill bli rika, eller ens leva på sin konst. Självklart unnar jag alla att leva på sin konst om de kan, annars skulle jag inte skicka pengar till Joe England, men jag inser också det orimliga i att alla ska kunna göra det. Var tog min rätt att livnära mig som Kreatör vägen? Jag vill också ha ett mediajobb istället för att göra IT-support och blogga helt gratis (samt då och då skriva ännu mer gratis för Bulldozer.nu) men det är ingen som är beredd att lyfta ett finger för att möjliggöra den drömmen.
Åter till Peter Stjernström, någon som faktiskt orkat ta honom på allvar och givit honom svar på tal är Piratpartiets number two Anna Troberg det är värt att läsa det, men jag förväntar mig inte att någon upphovsrättskramare skall ta det till sig. Är du tveksam så kanske det kan övertyga dig, men jag tror säkert att någon minister går ut och kallar fildelning ”stöld” snart igen och då svänger du tillbaka.
Copyrightlagar…
…finns till för att inget litet svensk hälsokostföretag någonsin skall kunna göra mot Apple Computers vad Apple Computers gjorde mot Apple Records.
Vi måste snart instifta skyddsjakt på patentjurister.
Liknelsens sköna konst
Mitt i mittjourskift fick jag anledning att starta upp jobbmailen för att sköta ett ärende. (som inte var vårt fel visade det sig typiskt, men skönt, nog)
Då damp även ett härligt länktips från Walle upp. CMagnusB landar IPRED-frågan på föredömligt sätt genom att peka på hur absurdt statens beteende egentligen är, om man ser det i en kontext där vältalighetsexperter som Jan Guillou och Magnum Coltrane Price inte kan finnas med och elda på vansinnet.
Författaren Lars Gustafsson plockar poäng hos mig, inte bara genom att ha skrivit Science Fiction och fortfarande anses som författare av etablissemanget utan även för sin debattartikel i Expressen där han bland annat liknar kampen mot fildelningen med kampen mot tryckfriheten i decennierna som ledde fram till franska revolutionen. ”Därför röstar jag på Piratpartiet”.
Det är uppfriskande att läsa en kreatör som faktiskt klarar av att se bortom sin egen ekonomis snåla perspektiv och inse att en värld fri från lobbyinspirerade facistlagar och internetreglerering väger mer i folknytta än succéförfattares rätt att köpa ännu en fastighet. Att fildelning och författarintäkter inte är direkt kopplade vet vi ju dessutom redan från exemplet Unni Drougge.
För övrigt finns det uppenbarligen en pirat som är beredd att betala för sig, bara pengarna går till en god sak. Hur lång tid dröjer det till Politikerbloggen eller någon på Newsmill vänder det till något negativt?
Avdelningen sorgligt men sant
Efter att ha skruvat upp en ny fin DVD-hylla i betongväggen ovan den nya fina 40-tums platt-TV:n (som jag fortfarande är lite nervös för att Stefan Sauk ska bryta sig in hos mig och stjäla) kunde jag konstatera att den klarade av att husera ungefär en halv bråkdel av vår filmsamling (den vi för övrigt inte snott ihop utan byggt med mycken möda och många pengar).
Till exempel kunde jag om jag ville lägga ungefär hälften av utrymmet på min extremt skrymmande Stargate: SG1-samling (vilket fick mig att vilja svära högt över de otroligt inkompakta askarna). Men om man valde bort Stargate fick vi i alla fall in resten av boxarna. Var våra 2-300 filmer ska stå däremot är oklart. Några kan man ju få in i det fina Robot-skåpet som vi beställt, när det nu kommer, men lejonparten av all film vi redan har är helt enkelt orimligt platskrävande. Om man åtminstonde kunde få byta ut sina tjocka DVD-boxar mot slimline-boxar på något smidigt sätt.
Idag läste jag, på länk från Opassande, Kjell Häglunds krönika ”DVD-samlingens tid är ute” och kände igen mig. Jag älskar att äga och köpa film och CD-skivor, men det börjar bli för ont om plats. Jag kan inte för mitt liv göra mig av med mina samlade älsklingar, men hur ska jag få rum för nya? Önskar jag hade personlighetstypen som digitaliserar allt och sen bara slänger det.
Fast ärligt talat, om jag skulle digitalisera allt jag har, hur skulle jag få rum på min hårddisk?
Ett försök att förklara
Jag är evinnerligt glad i dessa dagar, att Journalisten inte längre är mitt fackorgan. Visst, Kollega är så tråkig att klockorna stannar men när jag läser journalisten blir jag bara deprimerad. Genom att läsa journalisten får man nämligen svart på vitt hur katastrofalt illa det är ställt med vår journalistkår.
Exempel, i senaste numrets (#7 09) debattsida hittar vi två texter, bägge givetvis författade av frilansjournalister, som behandlar fildelning. De är falskeligen saluförda under ”upphovsrätt”, men då ingen av dem egentligen inbjuder till en debatt om upphovsrätten annat än att antyda att den är given av Gud så tycker jag inte de är intressanta i den aspekten.
Låt oss dessutom komma ihåg att ingen horar sin upphovsrätt värre än frilansjournalister. De flesta frilansavtal tenderar till att sälja iväg all rätt du har, och rätteligen så då din produkt oftast är gångbar endast en gång. Du säljer den nu och får betalt för ditt arbete nu. (som det borde vara) Men de flesta frilansjournalister är så övertygade i det förträffliga med deras kommunalreportage att de borde ha rätten att sälja samma dammtorra referat tusen gånger, och ha rätten till texten på nätet.
Det är inte ens upphovsrätt, det är dumheter. Det handlar om att mediabolagen inte ger tillräckligt betalt för frilansartiklar, inte om upphovsrätten. Ta striden med Bonniers, inte med The Pirate Bay.
Hur som helst, det var en avstickare.
Jag tänker koncentrera mig på Peter Pettersons artikel med rubriken ”Fildelning måste stoppas”.
Petterson kritiserar nämligen journalistkåren för att vara allt för positivt inställd till fildelning dessutom tror han att kärnfrågan i den nuvarande debatten är upphovsrätten. Men upphovsrätten är underställd medborgarrätten. Om rättsäkerheten urholkas är det ett allvarligare hot än om Peter Pettersons rätt att sälja artikeln ”Priskrig på SMS” gång på gång fram till sin död (och i ytterligare sjuttio år) skulle modifieras, eller ens upphöra. Inte ens ”Så höjer du lönen” har i mina ögon någon längre hållbarhetstid som gör att dagens orättfärdiga upphovsrätt skulle kunna försvaras för Pettersons vidkommande.
Petterson anser dock att hans skyddsrätt är oerhört mycket viktigare än till exempel journalistiska principer. Så viktig faktiskt att han ser det som självklart att varje journalist som inte är uttalat negativ mot The Pirate Bay och fildelning i allmänhet är en svikare, kollaboratör och femtekollonnare.
”Jag tror inte vi som journalister kan låta bli att ta ställning i den här frågan. Och tar vi ställning för fildelning tav vi ställning mot oss själva.”
Tillåt mig översätta:
”När våra plånböcker är hotade kan vi inte längre tycka att objektiv nyhetsbevakning är viktig.”
Men, istället för att sparka in uppenbart öppna dörrar om Pettersons olämplighet som något annat än möjligtvis kolumnist så låt oss leka med tanken på att det går att förklara principen bakom Pirate Bay-rättegången på ett sätt som Petterson kanske förstår.
Vi släpper alla tankar på upphovsrätten och koncenterar oss på det rent juridiska.
Notera att de åtalade i Pirate Bay-åtalet inte är åtalade eller fällda för något upphovsrättsbrott utan för ”medhjälp” och möjligtvis (jag minns inte domen klart) ”anstiftan” till upphovsrättsbrott. Det kan ju tyckas rimligt, om man har upphovsrätt att försvara, men om man tänker lite längre blir det obehagligt. Ponera att en tjänsteman inom låt säga FRA läcker ut graverande uppgifter om myndighetens verksamhet till Petterson och han lyckas få en artikel på dessa uppgifter publicerad. Skulle han tycka att det var rimligt att ställas till svars för ”medhjälp” och ”anstiftan” till sekretessbrott? Eller är det så det fungerar i verkligheten, jag minns inte min mediajuridikkurs så väl längre, men eftersom inte våra fängelser är överfulla med journalister så finner jag det lätt att förmoda att så inte är fallet.
Det är också tämligen graverande för Petterson, mannen bakom djuplodande och för eftervärlden viktiga artiklar som ”En Jeep, nu är Gunde ute och cyklar” och ”Christer Sjögren föredrar mercor” att han hör en ”triumferande ton” i P3-reportaget som avslöjade Tomas Nordsröms (av många sett som uppenbara) jäv. Förmodligen, i ljuset av Pettersons övrigta åsikter, anser han väl inte att det finns något problem med att domaren i målet tillhör en upphovsrättsförening heller. Helt enkelt för att det vore mot honom som yrkesverksam journalist att vara för likhet inför lagen.
Just den här texten är för övrigt:
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige Licens.
Jag rekommenderar Petterson att ta en titt på CC-licenserna också, som ett alternativ till Copyright.
För ytterligare förståelse om vad upphovsrättsdebatten verkligen borde handla om vill jag peka Petterson Tillbaka till lägerelden, hos Sagor från Livbåten.
Beslutsprocesser
Jag funderade på det här med chefer och kom fram till att min idealchef är någon som precis dött och håller på att ersättas med ett akvarium fullt med guldfisk. Sen insåg jag att guldfisk är den perfekta ersättaren för alla chefsprocesser, det är billigare, miljövänligare och mindre fyllt av korkade förutfattade meningar om hur en verksamhet ska bedrivas.
Du delar helt enkelt upp akvariet i en ”JA”-halva och en ”NEJ”-halva och låter demokratiskt den sida som flest guldfiskar befinner sig på bestämma svaret på varje fråga som de anställda ställer. Guldfiskar har samma förmåga att förutsäga framtiden och agera korrekt på kommande behov som chefer och de gör det för en handfull brödsmulor om dagen.
Sen insåg jag att det är en lysande lösning på det demokratiska problemet också, alla har råd att muta guldfisk och det är betydligt mycket billigare att ha 349 guldfiskar i en tank än att ha 349 slöhögar som alla ska ha stöd för dubbel bosättning (”Men jag kan ju inte åka ut till min villa i Huddinge om jag måste sitta uppe sent och skriva interpellationer!”).
Dessutom ägnar den genomsnittliga guldfisken lika mycket tid för att sätta sig in i frågor de röstar om som den genomsnittliga politikern.
När vi drivit igenom guldfiskmodellen i Sverige är det dags att ta den till Europa, Tänk så mycket billigare det är att frakta en tank med guldfisk mellan Bryssel och Strassbourg en gång i månaden. Miljarderna vi sparar kan vi lägga på något meningsfullt, som att köpa guldplätterade toasitsar till alla som någon gång har haft, eller har en död släkting som någon gång har haft, ett skivkontrakt.
