Harald Åberg

Anna Högberg skrev ett väldigt tänkvärt inlägg om författaryrkets och förlagsväsendets framtid. Postat både på Mörkrets väktare och Ravennas Blogg.

Bokbranchen är intressant, eftersom den är både den mest hotade och den minst hotade av upphovsrättsintrång. Mest hotade för att, som Anna skriver, författare inte har någon ”scen”. De kan inte livnära sig på liveframträdanden på samma sätt som till exempel popstjärnor. Men också minst hotade eftersom boken fortfarande är ett rätt svårpiratat medium. e-bokläsare är fortfarade sällsynta, dyra och slavar under elektriciteten medan pappersboken fortfarande, i förmodligen ett par generationer till, är både ett praktiskt format och en statusmarkering i kundkretsen.

För min del finns det två sorters böcker, de jag kan tänka mig att läsa som e-bok och de jag vill ha på riktigt. E-bokgruppen är framför allt referensböcker och uppslagsverk, medan skönlitteratur för min del fortfarande är överlägset bäst i papper. Visst, usel pulp av den sorten man bara läser en gång, som Dick Harrison, Jan Guillou och Liza Marklund skulle man väl kunna köpa som e-böcker… men hellre så väljer jag bara att inte läsa det.

Anna berör det som jag skrivit om tidigare i mina upphovsrättsdebattsförsök, att förlagens roll som gatekeepers tunnas ut allt mer ju mer inflytande över våra liv som det sociala nätet får. Läsarna behöver inte förlagen och författarna behöver inte förlagen, det tycks mig som om bara förlagscheferna, lektörerna och redaktörerna behöver förlagen.

Edit: Om man läser Enligt min Humla ser man att det finns en annan ny marknad som är på frammarch, inte lika önskvärd… men nog så lönsam.