Forsknin oc framste
”Ser inte skylten lite konstig ut?” frågade kompis M när vi var i höjd med Karolinska Institutets senaste bunker vid Solnavägen.
Efter en liten stund såg jag felet. (Klicka på bilden så blir det tydligare)
”Science brukar ha ett ‘e’ på slutet.”
Först trodde jag att skylten inte var klar, men som M mycket riktigt påpekade är det svårt att avsluta en skylt på fasaden när man väl tagit ner byggnadsställningarna.
Det ska bli kul när Nobelpristagarna kommer på besök.
Edit: Om man går förbi huset nu så visar det sig att de fått upp ett litet ”e Park”. Men nu är skylten istället riktigt uselt centrerad på fasaden… kanske är det precision forsknin de bedriver där?
Veckans pösmunk
Jag har väl sagt tidigare att jag tycker att Fredrik Virtanen är en talanglös dilletant som konsekvent tycks få uppdrag som övergår hans förmåga av aningslösa chefsredaktörer på det där allt sämre fiskomslagspappret och papegojbursbottentäckningen där han jobbar.
Dock måste jag säga att en rekordjup bottennotering sattes idag lördag, då han hade satts att göra ”lördagsintervju” med Jan Guillou. Så tillvida att uppdragsbeskrivningen inte var att slicka Jan Guillou djupt upp i pösmunksröven, för då har Aftonbladets beslutsfattare äntligen hittat det Fredrik Virtanen är född till.
Jag är ledsen om Fredrik tar illa vid sig, men han utger sig ju ändå för att vara journalist, en titel som åt minstonde en gång i tiden förpliktigade en liten smula. Så när han inte klarar av att leverera så får han helt enkelt finna sig i kritik.
Själva ”artikeln” är belagd med ”Aftonbladet plus” så jag kan inte länka till den i sin helhet, men ett kortare referat skulle gå ut på följande:
Jan G är en skön kille, men han känner sig lite plågat besviken när han tänker på ”ungdomen”. Han slutade nämligen föreläsa på journalisthögskolan eftersom eleverna tyckte de var duktigare än Jan. ”Hur fan kan man vid 25 års ålder tro att man besitter ett större tekniskt kunnande om ett så praktiskt yrke som journalistiken ändå är? Det är intellektuellt obegripligt, det är befängt. Men också väldigt dystert.” Skanderar Janne. 1994, när detta hände, hade han visserligen ägnat åtta år åt att skriva undermånlig agentlitteratur och nästan helt tynat bort ur folkmedvetandet som journalist, så att en del ungdomar tyckte han var en pinsam gammal föredetting som red helt på fornstora dar kan inte ha förvånat någon annan än Jan Guillou (och möjligtvis Fredrik Virtanen).
Jan blir också ledsen när han tänker på ”de där datorfreaksen”, vilket är alla på nätet som tycker annorlunda än Jan Guillou tycks det mig.
Här glänser Fredrik Virtanen dock till med något som kan liknas vid journalistik när han frågar:
”Du läser alltså nätslöddret.”
(Fredrik Virtanen tar med objektiviteten bakom kemiskjulet och sätter en kula i nacken på den.)
Men det mest överraskande är nog ändå att Jan Guillou faktiskt läser sina belackare ”Till och från” (Någon vänlig själ skriver väl ut det på papper åt honom) och han blir ledsen över att folk tycker han är ”senildement” och ”okunnig”. Jag kan väl hålla med om att senildement inte är något direkt trevligt omdöme, men med tanke på hur förvirrade hans motattacker i nät- och upphovsrättsfrågor har varit hittils så är det ändå inte allt för otänkbart.
Okunskapen fäktar han i från sig så här:
”De menar att kunskap är att ratta den där tekniken. De där ungdomarna är totalt arroganta och överlägsna samtidigt som de överöser mig med synpunkter om saker och ting i världen som de inte har en aning om.”
…
Um… kanske är Jan Guillou ändå drabbad av någon form av demens, för det där lät mer som om han beskrev sig själv än något annat på den här planeten. Förutom att han inte anser att ”tekniken” kräver någon kunskap, eller ens någon tankemöda. Men håll med om att alla försök ni sett de senaste året från Jan Guillou att argumentera mot Piratpartiet, rätten till anonymitet på nätet eller Fildelning har drypt av synpunkter om saker och ting i världen som Jan Guillou inte har en aning om.
Det är också lustigt att mannen som själv flera gånger påpekat att i debatt handlar det inte lika mycket om att ha rätt som att vara hänsynslös mot sin meningsmotståndare, plötsligt blir gråtmild och tar illa vid sig.
Dock tröstar sig den store med att de som läser hans agentromaner är många fler än de som tycker att han inte kan någonting om Internet, och då måste han ju ha rätt och hans belackare fel. Tydligen måste Jan ändå ha tycks vara väldigt nära gråten här, eftersom Fredrik med beundran i rösten tvingas flika in med ett litet ”De är bara unga idioter, Jan! Man vet ju att de blir äldre och klokare.” Tack för den lilla pärlan Fredrik, men ända sedan jag var arton har varje år bara fört mig längre och längre från all slags respekt för Jan Guillou till den grad där jag numer mer ser den en gång så beundransvärde journalisten som ett slags cirkusfreak, endast duglig till lättare underhållning.
Jan tycker att problemet är att ”Jämfört med min ungdom finns det en påtaglig brist på ideologi och brist på ideologiskt engagemang.”
Det är något som Fredrik av oklar anledning tycker ”Det låter som läget i tyskland på 20-talet, vilket beredde vägen för en obehaglig stark ledare?” Jag vet inte vilken historiebok Fredrik bekände sig till i småskolan, men såvitt jag minns fanns det gott om starka ideologiska engagemang på både höger och vänsterfronten i just Tyskland på 20-talet. Vilket ledde till omfattande gatuslagsmål… något som förvisso känns igen hos extremistpacket även idag, men knappast betecknar brist på ideologier. Möjligtvis brist på Jan och Fredriks ideologi, den att packet ska ha en lag de anpassar sig till och patricierna en annan. (En tanke jag, om det inte vore för Godwin, skulle vara beredd att koppla till 20-talets tyskland.)
Sen blir det mest en massa blaj om gamla lagrar vilka Jan vilar på men Fredrik måste ändå hitta en knorr att avsluta med:
”Säga vad man vill om Jan Guillou. Stora storys är hans själ. Vi tackar för intervjun. Men när vi går ut känner jag mig lätt beklämd över att en gammal mästare är ledsen för att han inte känner sig tillräckligt uppskattad av oss yngre i skrået. Så i tamburen vid ytterdörren klappar jag på axeln, som en tafatt son på en far. Du ska veta Jan, att vi är många yngre journalister som inte tror att vi kan det här lika bra som du.”
Den lilla godbiten hade jag gärna varit utan Fredrik, om inte annat än för att hela din artiklen redan frammanat bilden av Jan Guillou som en sån olidligt självgod pösmunk utan kontakt med verkligheten att du bara framstår som pinsam i ditt självförnedrande fjäsk. Jag skäms å hela Sveriges unga journalistkårs vägnar över din oerhörda undfallenhet åt föredettingen och ärkepösmunken Jan Guillou.
Jag förmodar att jag är nätslödder nu.
Det spelar ingen roll, jag är fortfarande kunnigare än Jan Guillou någonsin kan bli.
Andra bloggar om Jan Guillou
Jag borde inte säga det här…
För det kan få all min trovärdighet som IT-tekniker att kollapsa, men hur kommer det sig att OpenSuSE:s bootloader (vanlig standard GRUB) inte klarar av att dra igång mina windowspartitioner, när det funkat utmärkt… och funkade utmärkt igen när jag bytte tillbaka, med Fedora?
Jag vill inte offra tid på att kompilera Rosegarden själv, jag hatar att kompilera source, det känns ovärdigt på 2000-talet. Men jag hittar ingen fedorarepository för Rosegarden, därför kändes OpenSuSE som ett så trevligt alternativ.
Jag får se om jag får orken att göra ett nytt försök… när jag brännt ut alla viktiga dokument på en säkerhetsbackup. Även om jag vet att det inte kommer att totalpaja om jag bara kör tillbaka Fedora såvill jag inte upptäcka att jag behöver göra en ominstallation och får spela om Fallout3 och The Witcher från början.
Jag kommer aldrig att bli en riktig Linux-hacker.
Livet i kundsupport
”Det här är jätteviktigt att vi får hjälp med på en gång!”, säger kunden.
”Det är jätteviktigt att du jobbar med de här projekten!”, säger projektledaren.
”Det är jätteviktigt att jag kan scanna!”, säger säljaren.
Så när jag väl får tid att titta på supportcaset, jag är tvungen att jobba enligt principen ”den som skriker högst” här, så ställer jag mig frågan.
”Det här jätteviktiga supportcaset som jag har varit oförmögen att hinna med… gäller det 3.1 eller 3.2?”
Nehe… så viktigt var det inte att man kunde inkludera den informationen i buggrapporten. Så jag får prova mig fram (det går snabbare än att försöka få tag på rätt person hos vår groteskogantiska kund, tro mig).
Det var väl bra, det går så mycket snabbare då.
Synd bara att det i nio fall av tio här kommer någon jävel och inte kan skriva ut, eller undrar varför routingen inte funkar på testnätet. Och så undrar folk varför jag är så sur och tvär.
Jag är inte sur och tvär, jag är bara gammalt hederligt folkilsk, och det är ert fel!
Kära Jan Guillou, Liza Marklund och övriga…
Jag äger, trots en längre period som mindre solvent:
- 104 LP-skivor.
- 208 CD-skivor, de flesta inköpta till fullpris. Flera dubletter från min LP-samling.
- 8 Original-kassetter
- 25 stycken DVD-boxar med TV-serier
- 74 DVD-filmer (Jag har inte räknat min del i Expressens James Bond-samling eftersom de var till lågpris)
- Ett fyrtiotal, i en låda någonstans nedpackade, VHS-filmer (original)
- 38 Stycken Datorspel
- Fler böcker än den genomsnittliga svensken kan räkna till, Försök med cirka 2,5 Billy-hyllor fyllda på flera ställen med dubbla rader.
- En närapå komplett utgåva av Svenska Larsson. (20 årgångar)
- Kompletta utgåvor av Svenska Pondus och Nemi
- Ett par backar med övriga serier, bland annat en komplett utgåva av Lucifer (som jag för närvarande samlar på paperback).
Allt detta inköpt för egna pengar, utom i de fall det rör sig om recensionsexemplar av datorspel eller böcker, då betalning istället erlagts i arbete enligt en sedan länge etablerad metod.
Min sambo äger en CD-samling som är ungefär lika stor som min. Hon har ungefär lika många boxar med TV-serier, de återstående 50% av vår DVD-filmsamling, den andra hälften av det bokmonster som satt bo i våra inalles fem Billyhyllor samt ett tjugotal datorspel. Jag är osäker på hur många LP-skivor hon äger, men av platsen de tar i vår garderob för obsoleta format så skulle jag tro att det rör sig om cirka 150 stycken. VHS-film, serietidningar och musik på kassett har såvitt jag vet aldrig varit hennes melodi.
Om vi räknar med ett lågt och försiktigt snittpris på musik och film på 100 SEK per enhet och på DVD-boxar på 300 SEK per enhet så uppgår vårt totala kulturägande (förutom böcker, serietidningar, biobesök, något så bisarrt och otidsenligt som hyrfilm och konsumerad live-kultur, vilket lätt skulle kunna uppgå till lika mycket till) till cirka 46 900 SEK per person, datorspel utgör ytterligare 3 800 kronor för mig och kanske 2 000 kronor för henne. Totalt 99 600 SEK. Och detta är ytterst försiktigt räknat.
Så, snälla… snälla… för Satans skull. Kan ni sluta upp med att kalla mig ”Tjuv”. (Eftersom jag har betalat för ett flertal av dessa enheter med rent arbete skulle jag även uppskatta om ni slutade kalla mig ”Lat”, även om det finns en viss sanning i den speglosan på andra plan.) Att ni kallar min flickvän för ”Tjuv” gör mig dessutom rent ut sagt förbannad och om jag vore en våldsamare man och detta vore mer barbariska tider skulle jag insistera på pistoler i gryningen för denna hederskränkning.
Jag måste erkänna att jag säkerligen konsumerar mer kultur än jag betalar för. Jag har laddat ner ett par kompletta diskografier som jag ännu inte hunnit köpa på CD, men jag kommer mest troligt inhandla flera av dem, då jag älskar att äga. Jag tycker om att ha böcker, filmer, CD-skivor som står i hyllan och markerar att jag har betalat för en viss begränsad nyttjanderätt.
Vad jag däremot aldrig kommer att köpa, eller för den delen ladda ner, är böcker eller ljudböcker av Jan Guillou, Liza Marklund eller Björn Ranelid, inte heller musik av Per Gessle eller filmer av svenska filmskapare för den delen, av den enkla anledningen att det ni producerar är oattraktiv, och i mina ögon värdelös, skit. Skit som inte är värd tiden och hårddiskutrymmet det tar att ladda ner. Det finns ingen lag i hela världen som kan ändra på detta, om ingen stiftar en lag som tvingar era redaktörer till hårdare kvalitetskontroll.
Men gråt inte över detta, gläd er istället att ni har läsare/lyssnare/tittare som likt jag älskar att äga, och kommer att fortsätta äga till korna kommer hem. Eller, och jag vet att det här är radikalt, gör som Björn Ranelid redan gjort och nischa in er på en konsumentgrupp som helt enkelt är för gamla för att orka lära sig Internetanvändning.
Ny dator
Äntligen lyckades jag halta iväg (omtöcknad av tunga verktabletter) och hämta prylarna. Lika bra att utnyttja hemmasittandet till att skruva ihop skiten.
Efter en hel dags svärande är den igång. Dock visade det sig att min Zalmann-kylning är så korkat konstruerad att den blockerar ena minnesslotten. Så antingen måste jag bygga om saker och ting på osäkert vis eller så måste jag köpa ett 2GB minnesstick.
Det retar mig, eftersom jag övervägde att köpa en 2GB sticka men tänkte ”det är 100 spänn billigare att köpa två 1GB minnen”…
Snålheten bedrog än en gång visheten.
En olycka kommer sällan ensam
Inte nog med att min dator dog. På företagskickoffen för en vecka sedan skulle vi ha sån däringa curling. Jag är helt för den sortens curling som innebär att någon ser till att mitt liv går smidigare och bättre, men det är aldrig den det gäller, det här var sorten på is.
Is är halt.
Is är hårt.
Jag lyckades, klumpig som jag är, landa så illa att jag spräckte ett revben. I en vecka gjorde det väldigt ont och jag insåg att jag inte kommer att kunna träna på ett tag. Igår kväll började det gör riktigt ont och jag tvingades inse att jag inte kommer kunna ta djupa andetag på ett tag.
Så jag sitter hemma, utan min dator, och ser på Stargate: SG1helt utknarkad på en sjuk dos alvedon. När jag kan gå längre sträckor igen vill jag gå till webhallen i Sumpan och hämta nya datorkomponenter. Nu åker den gamla skiten ut och ny, förhoppningsvis felfri skit åker in.
Kanske ska jag bota min tinnitus med självsuggestion också. Eller så botar jag min sjävlbedrägelse med black metal, Nachtmystiums ”Assassins, Black Meddle Part 1″ är rikigt bra.
Tillfälligt avbrott
Gjorde en omstart på min dator. Då slutade hårddiskarna och DVD-brännaren att fungera helt. Poff!
Håller på och utreda om det är hårddiskarna som pajat (katastrof men otroligt), strömagget som gått sönder (bästa, enklaste och billigaste alternativet) eller moderkortets IDE-kanaler som åkt all världens väg (går visserligen på moderkortets garanti, men kräver att jag byter moderkort och det är inte något jag är sugen på).
Men, om inte det lugnar ner sig på jobbet så blir det dåligt med skrivande här på bloggen framöver. Och detta när Liza har sänkt sin trovärdighet i botten genom att försvara valet av en dömd kvinnomisshandlare till agent och riksdagen verkar ha valt en ny FRA-lag att rösta igenom utan någon egentlig parlamentarisk process. Fan… det är uselt.
Möten: Att sova med öppna ögon
Har ni någonsin tänkt på hur enormt ineffektivt det är med möten? Vissa dagar kan jag ha femton minuter mellan mötena. Det går ju åt till att fylla på kaffe och försöka hålla mailskörden uppdaterad.
På grund av möten och ett helvetesprojekt har jag inte kunnat blogga på ett tag. Dessutom verkar den mesta dumheten i samhället vara koncentrerad till valet i USA för närvarande och att kritisera det är som att säga att solen är ganska varm. Uppenbart och meningslöst.
Men nu har ju Borg släppt höstbudgeten, det kan ju ge upphov till några muntra stunder om jag bara orkar plåga mig igenom den.
Expressen har i alla fall en artikel som är värd att läsa, om en vit igelkotte.
Den här killen och jag är nästan lika gamla
Appropå förundersökningen från Arboga, på expressen.se:
Moral_panik(e 1 ord dårå kisen) eär det som vissa har,. eÄr man känslig så kan man kolla på bBollibompa istället!!(Efter utropstecken, som man bara har ett av, gör vi mellanslag) På nätet finns det filmer,(Kom igen, mellanslag… tangenten är sex gånger så stor som de andra på tangentbordet, hur svår kan den vara att hitta? Dessutom hör inte komma hemma där.) och bilder som är hemska,.(Och så gör vi ett mellanslag, det förbättrar läsbarheten något enormt, dessutom vill jag se en punkt, inte ett komma.) vVill man inte se dem så laddar man inte ner dem...(stilformen kräver tre punkter, så en punkt eller tre… hur som helst ska du ha ett mellanslag!) verkligheten är hård,(Gissa) att vissa då vill stoppa huvudet i sanden är deras problem,.(Och så ännu ett mellanslag) vVerkligheten försvinner inte för det...(Om den här skribenten har satt ett skiljetecken, vad tror ni han har utlelämnat som får mig att ta fram rödpennan?) Men att ropa på cencsur är bara dumt!!(För i helvete! du stavar ju isär, vad får dig att tro att du inte ska ha mellanslag efter meningar när du har dem mitt i ord?) vVad blir nästa steg sen då (Komplett onödiga ord i sammanhanget)??(Bara ett frågetecken och ett mellanslag efter skiljetecknet) vVad (Jag vet att det verkar otroligt, men ny mening börjar alltid med stor bokstav) ska man mer cencsurera?(Mellanslag!) bBöcker (har du någonsin sett en? Du stavar som någon som inte kan läsa) som inte faller i smaken eller??(Mellanslag!) Låt oss som klarar av verkligheten ha nätet,(Mellanslag!) åoch ni andra som är lite blödiga kan se på bollibompa,(Snälla söta Satan, lär den här idioten att göra mellanslag efter skiljetecken så jag slipper rösta på kristdemokraterna i nästa val) eller låsa in er å och önska att ni vaknade ur denna för er mardröm... (”Denna för er” tar nog pris som bästa försök till att skriva kanslisvenska, men om ens bildningsnivå är så låg att man inte ens kan skriva vanlig svenska så bör man nog hoppa över försök till sådant språk.)
Jag tvingas med viss förtvivlan inse att det inte är fel bara på dagens skola, uppenbarligen var det ett fel på sjuttiotalisternas skola också, med tanke på vilken sorts imbeciller och bokstavsmisshandlare vi släppt ut på frigång i samhället.
