Vi är vad vi representerar

augusti 13, 2007 at 1:35 e m (Kultur: Ljudlig)

Fan vad det är lättköpt det här med kulturell tillhörighet egentligen. Jarno från A Fair Judgement sålde mig några fina norska Black Metal t-shirts som var för stora för honom. Själv har jag, som representant från dödsmetallens sista skälvande timmar när Blacken rullade in som en tsunami av corpsepaint och halvtumsnitar, aldrig riktigt gillat blackmetal. Särskilt inte den där patetiska Grieghallspunken som sprutades ut mot mitten av nittiotalet. Men på senare tid har jag fått upp ögonen för flera nya favoriter som Dödheimsgard och Gorgoroth. Så det är dags att bekänna färg och med stolthet bära Mayhems logga.

Visst, Mayhem låter fortfarande, femton år efter Øystein Aarseths död, som det kollektiva strypandet av kattungar i en liten blecklåda. Men deras logga är i alla fall inget tvek. Den är ikonisk så det förslår och alla som vet något vet vad som gäller. Och mycket riktigt, alla sanna metalheads tittar på mig med avund nu när jag sportar trve och kvlt logos på min bringa. Dessutom känns det bra att ha uppochnervända kors på jobbet. Det är en statement att dresscode inte gäller internsupporten.

Det lustiga är att man känner sig lite mer extrem också. Lite som om T-shirten skulle förändra den man är, vilket ju givetvis är rena löjan, men kanske har den kantige blackmetal-diggaren alltid legat där under och bara väntat att få sprängas ur, likt en chestburster från Alien.

Det enda som oroar mig är utifall någon skulle få för sig att jag är satanist, det vore verkligen sorgligt. Särskilt om någon trodde jag var en sån där tossig norsk kirkebrandssatanist, ni vet… de där som får en att skämmas över att lyssna på något som är hårdare än allsång på skansen…

”De kristna är som får som går i flock, vi är vargar!”

Sorry att behöva ta upp det, men vargar är flockdjur… en varg är bara ett får som glömt bort hur man äter gräs. Om de ändå aspirerade på att vara isbjörnar, fast det förstås… de ser mer ut som pingviner och alla vet ju att pingviner och isbjörnar don’t mix.

Personligen är jag hellre ett får. Att veta sin plats i flocken ger mindre utrymme för självbedrägeri och därmed mindre chanser för riktigt plågsam självinsikt. Dessutom verkar det jobbigt att leva i en rigid hierarki under en alfa. Får har en mer platt befälsstruktur vilket passar mig utmärkt.

Bääh.

Advertisements

1 kommentar

  1. Jarno said,

    Enligt Gaahl är vi, eller de individualister som finns inom genren, getter. Gaahl tänker längre, men Quorthon verkar tänka längst. Gaahl är en gul get, medan vi andra är vita.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: