Dum och stolt

september 24, 2007 at 10:34 f m (Mediakommentar)

”Jag har aldrig läst en bok i hela mitt liv.” skanderar den för oss oinsatta inte allt för kände tennisprofilen Nisse Holm. (Wikipedia håller med mig om att han inte är allt för viktigt för han har då ingen artikel vare sig i den svenska eller den engelska utgåvan, till skillnad från något mer kände Stefan Edberg som finns i Wikipedia på 21 språk.)

”Om jag hade snöat in på läsning hade jag aldrig fått se och göra det som flyllt mitt liv med innehåll.” fortsätter den illiterate. Och jag kan inte hjälpa annat än att bli beklämd. Uppenbarligen finns det någon sorts obehagligt dialektiskt förhållande i läsningen som jag själv inte uppmärksammats på. Om man läser en enda bok så blir man för evig fast i bokträsket. Man tvingas läsa bok på bok på bok och kan aldrig slita sig från sidorna länge nog att framgångsrikt ägna sig ått något annat givande som sport, målning eller musik.

Hade Nisse Holm kommit med denna sanning tidigare hade kanske mitt liv kunnat räddas, möjligen hade jag kunnat bli en okänd halvrankad sportprofil som fick åka till maldiverna och inviga tennisbanor. Istället för att bli det enda man kan bli om man läser böcker, en medelålders kvinnlig biblotikarie vars höjdpunkt på året är att få åka till bokmässan i Göteborg och tråna efter Björn Ranelid över kanten på en plastmugg ljummet rödtjut.

Nu kommer tyvärr Nisse Holm aldrig att läsa den här texten, vilket är synd… jag tror det skulle berikat honom. Men allvarligt är jag osäker på om han kan läsa. Fast det förstås, han säger ju inte att han inte ser på TV så kanske han lärde sig läsa genom att stava sig igenom textremsorna. Annars finns det ju dubbning. Men allvarligt, hur jävla korkad kan man bli av tennis? Vore  herr Holm boxare kunde jag väl haft överseende med hans tämligen debila världsbild, men antalet tennisbollar mot skallen över en karriär måste väl ändå kunna räknas enkelt på en hand, i alla fall om man är klok nog att lära sig ducka.

Visst, jag har inte blivit något fantastiskt av mitt skönlitterära läsande, jag har till exempel inte blivit författare än även om det vore kul att få ur sig något värt att publicera någon gång. Men min världsbild är ändå mindre trång än herr tennisholms. Mitt ordföråd är garanterat större, om han önskar upprättelse på den punkten kan vi säkert annordna en synonymduell eller bara en face-off i högskoleprovets ”ORD”-del. Jag har ägnat mig åt idrott, jag har både styrketränat och tränat jiu-jitsu, trots att jag är så uppenbart ”mjuk i brallan av de krav och utmaningar som möter oss i verkliga livet”.

Jag har spelat i band, med blandade framgångar, och mött publiken på hjälpligt stora scener.

Jag har träffat spännande människor, en del av dem har jag till och med umgåtts med personligen, andra har jag bara intervjuat i min roll som journalist (höjdpunkten kan ha varit författaren Terry Prattchet som har en hel del vettigt och intressant att säga). Jag har klättrat på Nordstans tak och varit uppe på toppen av Gasklockan i Göteborg, bägge bärandes på en videokamera med tungt stativ, när jag gjorde dokumentärfilm om historiska platser i Göteborg. Jag har sett pyramiderna i solnedgången från hästryggen (under samma resa som jag läste Mika Waltaris ”Sinhue egyptiern” för övrigt) och jag badade på stranden där ”The Beach” filmatiserades (utan att någonsin ha läst boken förvisso).

Jag kan inte på något sätt känna igen mig i den bild av en sjuklig, världsfrånvänd individ som Nisse Holm målar upp som den uppenbara följden av ett liv i läsande. Och då läser jag ändå bra mycket mer än genomsnittet. Min och flickvännens gemensamma lya är fylld av böcker och läsandet har fyllt en viktig del av mitt liv.

Visst, det finns säkert de som intar sin litteratur i övermått och som använder böcker för att fly verkligheten, på samma sätt som Holm flytt den vardag som påverkar oss vanliga mugglare genom att spela tennis med modest framgång. Men samma sak gäller lotto, v75, alkohol, sport-TV, film, datorspel, rollspel, narkotika och dans till monoton musik. Problemet är att i Holms hegelianska världsbild finns inte plats för något annat än tes och antites. Du kan antingen vara en framgångsrik (om än helt okänd) sporthjälte som inviger tennisbanor på paradisöar, eller så är du en världsfrånvänd looser som aldrig vågar göra något utan istället föredrar att läsa om andra som gör det.

Vem av oss är mest verklighetsfrånvänd undrar jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: