Ett par korta ord om ekonomisk ersättning

mars 17, 2008 at 2:45 e m (Cthulhu, fildelning, Kultur: Skriven) (, , )

Som alla, utom möjligtvis anti-piratbyrån och deras bandhundar Marklund och Guillou, vet finns det ett begrepp som kallas Public Domain. När något är tillräckligt gammalt och Disney saknar vinstintresse av det så upphör ekonomisk ersättning att utgå till den juridiska entitet som livnär sig på att hålla kontrollen över upphovsmannens verk långt efter denne och dennes barn lämnat jordelivet. Detta trots att det ju helt uppenbart är moraliskt riktigt att man skall kunna bygga ett storföretag på mjölkandet av någon annans kreativitiet in absurdum. (Upphovsrätten är nämligen helig och får inte ifrågasättas, då kommer nämligen Liza Marklund och Jan Guillou och kallar dig för infantilt sniken småtjuv.)

Detta kallas att verket gått in i Public Domain. Copyright finns inte längre. Det är, såvitt jag har förstått, fritt att använda sig av verket och till exempel göra scenframställningar och filmer baserade på det. Detta är en av anledningarna till varför Shakespere är så vanligt förekommande i amatörteater och på teaterskolor, inte nog med att barden är odödligt bra och ständigt lika aktuell (enligt hans hyllare)… han är också helt gratis att använda sig av vilket är viktigt när man har en mer än lovligt snålt tilltagen budget. (det är kanske just på grund av detta eviga förnyande och omtolkande som Shakespere är odödlig…)

Det är också Public Domain som gör Projekt Runeberg möjligt. Om Karlfeldts, Boyes och de andras förlag fortfarande skulle ha en bit av kakan skulle det inte gå att ha ett projekt som digitaliserade äldre nordisk litteratur och gjorde den sökbar och fritt tillgänglig på Internet. Men detta fria delande av tankegods och intelektuell ägendom har inte gjort nya upplagor av till exempel Strindberg mindre lönande.

Ett annat ypperligt aktuellt exempel är HP Lovecraft. Det är nämligen 71 år sedan (och två dagar i skrivande stund) denne den moderna skräckens gigant gick hädan. Detta gör att du glatt kan surfa in på Dagonbytes och läsa alla författarens publicerade romaner och noveller. (om jag ska vara riktigt petig saknas några, bland annat The Walls of Eryx, men det kan bero på medförfattare som levde längre, dessutom saknar jag Lovecrafts Poesi… något jag kan vara ensam om)

Dessutom, vilket förmodlige skulle glatt Lovecraft oerhört) kan du på samma sida läsa Edgar Allan Poes samlade verk.

Men, detta till trots! Trots att Lovecrafts intellektuella egendom av internetskummisar bjuds ut på gathörnet som en skamligt målad sköka fortsätter Arkham House att ge ut sina ypperliga utgåvor. För cirka 170 spänn plus frakt kan du bli ägare till en hårdinbunden samlingsutgåva av några av Lovecrafts berättelser (för att ha samtliga får du köpa bägge omnibusarna samt ytterligare någon utgåva). Eller så går du bara ner på SF-bokhandeln och köper en pocketutgåva.

Passa på att besöka Dagonbytes.com nu… 2036 är det för sent. Då ska Disney omförhandla sitt järngrepp om Musse Pigg och förlänga upphovsrätten till förmodligen 140 år den här gången.

Det lustiga är att dessa två tankesätt faktiskt, trots vad Marklund skulle ha bedyrat, utmärkt klarar av att samexistera. Man kan läsa något gratis på nätet och tänka, det här skulle jag vilja ha i en fin inbunden bok. Detta är ett tänkande som man tycker att Guillou borde klara av att anamma då denne bevisligen gjort sig skyldig att låta större delen av Coq Rouge-serien ha sin premiär som sommarföljetång i Svenska Dagbladet (men jag får anta att skon klämmer där Guillou fick rundligt betalt av SvD och därför inte behövde oroa sig för sin i kassan när folk hellre klistrade in tidningssidorna i en pärm än köpte riktiga böcker).

Nyttjande och ägande är två olika saker och inte på något sätt kausalt bundna till en specifik ordning. Du kan lika gärna höra ett album och bestämma dig för att du vill äga det som tvärt om (det är faktiskt mer troligt att du köper ett album efter att du fått höra det än att du köper ett på vinst och förlust… detta är ju trots allt en av de grundläggande idéerna bakom MTV och musikradio, ett reklamforum för själva musikprodukten)

Så, vi har två saker egentligen att debattera:

1) Är dagens upphovsrätt för kultur rimlig? Skadar den kulturen mer än den gynnar den eller är den det enda som står mellan oss och kulturlöst barbari?’

2) Vilken roll har låtmaterialet i skivförsäljningen? Är låten själva produkten, eller något som skall locka dig att köpa produkten (CD-skivor, konsertbiljetter och T-Shirts förknippade med artisten).

Frågan om eventuell moral är frikopplad från denna diskussion. Den hör hemma i en helt annan debatt. Likaså frågan om rätten till personlig integritet och huruvida statliga medel skall användas för att stödja internationella bolag i deras jakt på småanvändare vars ekonomiska ”impact” faktiskt är i sig värd ytterligare en egen diskussion.

Varje gång någon försöker föra samman dessa diskussioner under ett eget tak så bör du dra öronen åt dig. Inget gott kan komma ur den ensidiga och tämligen naiva debatt som förs av copyrightens försvarare idag. Med detta inte sagt att ”piraterna” inte behöver snyta sig och växa upp. De envisas med att föra en rätt så felinriktad linje där de istället för att spela på sina styrkor gör allt de kan för att förneka sin mest uppenbara svaghet. Det är inte moraliskt riktigt att göra upphovsrättsskyddat material tillgängligt på Internet. Vill man att det ska vara det så får man försöka ändra det förhållandet på andra sätt än att bryta mot lagen. Eller så får man erkänna att man bryter mot lagen och ta konsekvenserna av det.

Men vilka ska konsekvenserna vara?

3 kommentarer

  1. aberg said,

    Korta ord…
    Jisses… postironi i sin prydno.

  2. Jenny said,

    Grejen är väl att ingen skulle tänker ”den här skulle jag vilja ha en fin inbunden bok” om smörja signerad Marklund eller Guillou. Isht Marklund. Bäst att sko sig medans man kan, med andra ord. :o)

    Frågan är vilka som kommer att räknas som klassiker om 70 år – hur många läser dem idag? Kan inte låta bli att tänka ”konsumtionslitteratur” när pocketställen ploppar upp som hormongödda svampkolonier överallt. Jag blir sjösjuk och flyr bättre än fäktar illa. (?)

  3. aberg said,

    Det har du helt klart rätt i. Kvalitet överlever konsumentmakt på ett helt annat sätt än pulp. Det gäller förvisso så gott som alla konsumentprodukter.

    Sen vill jag lägga in en brasklapp om att även om jag gillar hårdinbundet av rent estetiska skäl så är pocketen den fulländade formen för en bok. Allt som går ner i en väska eller benfickan på ett par militärbrallor är suveränt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: