Nu får jag fan gnälla lite igen

april 10, 2008 at 8:43 e m (Kultur: Serier) (, , , , )

Folk tar helt enkelt inte saker som jag tycker är viktiga; hårdrock, serier, igelkottar och omsorgsfullt skrivna listor med tidernas bästa seriemördare, på allvar.

Och det är helt okej, på många vis. Människor får tycka annorlunda, om man inte fick göra det skulle väl jag vara tvungen att rätta mig i ledet och intressera mig för; fotboll, bilar, barnavel och bostadsräntor. Och där mina vänner, där går fanemig gränsen.

Nåväl… hur som helst. Jag var i Oslo över dagen igår. In business, som man säger. Och på Gardemoen inhandlade jag (förutom en flaska Gin som förmodligen kostade samma som på systemet när man räknar att våra pengar är löjeväckande i norrbaggarnas ögon. ”Betalte du med svenske pesetas” som kollegan muntert frustade. Ja ja… men jag betalar i alla fall inte femti spänn för en jävla burk öl på monopolet.) nummer hundra av norska Pondus.

Eftersom norska serietidningar är snordyra även med norska dollar mätt, köpte jag inte M… trots att den lockade med en gummikycklingspistol. Men åter till Frode Øverlis skapelse. Det som slog mig var att inte en enda serie i hela tidningen sög. Inte en enda… iofs… de var skrivna på norska, så det kan hänt att de sög men jag bara inte fattade vad fan som sög. ”Hö, hö, hö… ‘middelaldrande mann med ei brennande interesse for fotball‘ vad de kan de där norrmänen…”

Jämför med svenska Pondus, som har framför allt tre stycken som får mig att vilja stoppa en gummikycklingspistol i munnen och bränna av:

Rogert, kanske den sämsta svenska serie som någonsin gjorts. Och då har vi ändå en relativt gedigen tradition inom just den diciplinen. En tråkig dilbertkopia vars roliga poäng är att han är ett svin.

Biller, skulle kunna vara rolig om hon kunde teckna, och kunde komma ur det rätt tråkvulgära träsk som hon sitter i och försöker frammana Mia Skäringers ande.

Life’s a Bitch, som Biller… om Biller hade en storyline och tecknade smala människor istället. Något mindre ”burlesk” men likväl deprimerande ful.

Varför är svenska serier så outsägligt fula? Rogert är kanske den snyggaste av de tre ovanstående och den är oorginellt och charmlöst tecknad med total avsaknad av igenkänneliga karaktärsdrag.

Varför får fula, tråkiga svenska serier en helt egen serietidning (”Hjälp!”) och om vi ska ha en sån, varför kan inte de tre ovanstående (samt Zelda från Nemi) deporteras dit så vi slipper se skiten?

Varför har ingen tagit ut 91:an, Kronblom och Lilla Fridolf i skogen och gett dem nådaskott?

Varför lades Bacon & Ägg ner…

Vad hände med alla de begåvade tecknarna som brukade skicka in till Svenska Serier?

Det enda hoppet just nu på den svenska seriehimmeln (och då anser jag för övrigt att Elvis är rätt tråkvulgär samt att Rocky borde pensionera sig innan han tråkar ihop helt) är Pet och Panty, och då behöver ändå Mim Sörenson jobba på bakgrunder, perspektiv och dialog.

Bah… jag önskar att jag inte brydde mig om serier. Men när man vet hur bra de kan vara så blir man beklämd när man ser hur de är.

Jag får säkert anledning till att komma tillbaka till det här ämnet, men nu behöver jag samla min vitriol en smula för att gå in på mer förödande analyser av vad som är fel med allt.

I morgon:
Igelkottar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: