Jag vill egentligen bara glömma Dick Harrison

maj 5, 2009 at 7:40 e m (fildelning, Mediakommentar)

Han har inget av värde att säga.

Han är pinsam och inte minst en smula självgod.

Han påminner mig utseendemässigt en smula om en historiskt känd kycklingfarmare som också gillade att måla politiska bilder med en bred pensel.

Så, på det hela taget vill jag bara glömma bort de där få pinsamma dagarna då han fick luft i fildelningsdebatten och hävde ur sig samma gamla trötta skit som han uppenbarligen kopierat av Guillou, Jinder och Marklund. Det tillförde ingenting och var inte särskilt intressant.

Men ibland kommer verkligheten i vägen för mina projekt att förtränga den mänskliga artens enfald. Återigen kryper de debila i fildelarledet fram och ägnar sig åt telefonterror och tomma hot mot meningsmotståndare trots att ingen vettig pirat eller fildelarkramare vill kännas vid dem. Dock, eftersom jag redan sagt mitt i den här frågan tänkte jag bara ignorera det hela. Ett par saker låg dock och pockade i bakhuvudet… är det inte ett jävligt billigt och tråkigt trick att skicka fram din gråtande sambo Dick? Jag vill minnas att Åke Ohlmarks ägnade sig åt det när han i sin krafts dagar hävdade att Forodrim (eller var det Midgårds Fylking) hade terroriserat hans sambo till den milda grad att hon brände ner huset (Hela den fantastiska historien finns återgiven i praktpamfletten ”Tolkien och den svarta magin”).

Dick, hoten är vända mot dig. Du borde slippa få dem, visst… men du får fan ta och hantera dem själv.

Var det förresten inte Dick Harrison som tyckte det var helt i sin ordning att Anna Troberg blev trakasserad av upphovsrättshavare?

Ligger inte Dick Harrison i säng med några som helt uppenbart inte är så bekymrade om lagligheten i sitt betende när de skickar hot förresten?

Det här avslutande stycket från Dick och hans sambo var smarrigt förresten:

Jag och alla andra måste värna yttrandefrihetens grundtankar. Vi skall inte anonymt sprida osanningar, hot och förtal om varandra, för det har ganska litet med frihet att göra. Vi skall våga stå för våra ord, offentligt på alla arenor som finns. Vi skall bemöta våra motståndares åsikter med argument, men inte kränka dem som människor. Om det finns människor som vill argumentera för att det skall vara okej att sno andras grejer, visst sätt igång att slipa argumenten, för ni har ett tufft jobb framför er.

Okej… kan någon hitta tre fel?

1) Det är okej att sprida osanningar och förtal om andra bara man skriver under med sitt namn eller? Dick får kalla folk tjuvar (trots att det inte är sant) medan folk inte får kalla honom någonting (och jag kan komma på ett par saker som inte ens vore osanna)…

2) På vilket sätt har Dick Harrison någonsin bemött sina meningsmotståndare med sakliga argument istället för kränkningar? Snälla, skicka mig en länk till den artikeln så lägger jag upp den brevid den där han anklagar ett huvudvittne i ett pågående mål för att vara en vidrig person som begår mened.

3) GE FÖR I HELVETE UPP MED DET HÄR JÄVLA SNACKET OM STÖLD! Det är inte sant, det är inte konstruktivt, det är inte god debatton. FATTA!

Varför gråta om respekt när man inte har den minsta förmåga att visa respekt? Ska jag tycka synd om de här människorna? Varför?

Nej, nu är jag på för dåligt humör. Jag ska avstå från att skriva mer då det uppenbarligen kommer bli i affekt. Istället skall jag fortsätta med att ignorera Dick Harrison och även se till att kolla noga efter översättarens namn så jag inte av misstag köper en bok översatt av Katarina Lindbergh, det finns gränser för vad jag vill att mina pengar finansierar.

Daniel Schyte har rätt, Dick Harrison har rätt att ha fel. Men jag önskar så innerligt att han och hans sambo ägnade sig åt att ha fel hemma, bakom fördragna gardiner, för där slipper jag ta del av skiten.

Även Deepedition har sansade saker att säga i frågan. Kanske hans tålamod med människor är större än mitt.

3 kommentarer

  1. deeped said,

    Inte nödvändigtvis :)

    • aberg said,

      Vem vet? Men jag har jobbat som lärare och i IT-support så jag befinner mig nere på botten av tålamodsskalan. En dag vaknade jag upp och insåg att mitt ”happy place” var tanken på att en metorit kan slå ner och utplåna allt liv på jorden.

      • Karin said,

        That´s a good happy place! Det är sådant jag kan känna djup respekt för.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: