Ett försök att förklara

maj 21, 2009 at 10:13 f m (fildelning, Kultur: Övergripande, Mediakommentar)

Jag är evinnerligt glad i dessa dagar, att Journalisten inte längre är mitt fackorgan. Visst, Kollega är så tråkig att klockorna stannar men när jag läser journalisten blir jag bara deprimerad. Genom att läsa journalisten får man nämligen svart på vitt hur katastrofalt illa det är ställt med vår journalistkår.

Exempel, i senaste numrets (#7 09) debattsida hittar vi två texter, bägge givetvis författade av frilansjournalister, som behandlar fildelning. De är falskeligen saluförda under ”upphovsrätt”, men då ingen av dem egentligen inbjuder till en debatt om upphovsrätten annat än att antyda att den är given av Gud så tycker jag inte de är intressanta i den aspekten.

Låt oss dessutom komma ihåg att ingen horar sin upphovsrätt värre än frilansjournalister. De flesta frilansavtal tenderar till att sälja iväg all rätt du har, och rätteligen så då din produkt oftast är gångbar endast en gång. Du säljer den nu och får betalt för ditt arbete nu. (som det borde vara) Men de flesta frilansjournalister är så övertygade i det förträffliga med deras kommunalreportage att de borde ha rätten att sälja samma dammtorra referat tusen gånger, och ha rätten till texten på nätet.

Det är inte ens upphovsrätt, det är dumheter. Det handlar om att mediabolagen inte ger tillräckligt betalt för frilansartiklar, inte om upphovsrätten. Ta striden med Bonniers, inte med The Pirate Bay.

Hur som helst, det var en avstickare.

Jag tänker koncentrera mig på Peter Pettersons artikel med rubriken ”Fildelning måste stoppas”.

Petterson kritiserar nämligen journalistkåren för att vara allt för positivt inställd till fildelning dessutom tror han att kärnfrågan i den nuvarande debatten är upphovsrätten. Men upphovsrätten är underställd medborgarrätten. Om rättsäkerheten urholkas är det ett allvarligare hot än om Peter Pettersons rätt att sälja artikeln ”Priskrig på SMS” gång på gång fram till sin död (och i ytterligare sjuttio år) skulle modifieras, eller ens upphöra. Inte ens ”Så höjer du lönen” har i mina ögon någon längre hållbarhetstid som gör att dagens orättfärdiga upphovsrätt skulle kunna försvaras för Pettersons vidkommande.

Petterson anser dock att hans skyddsrätt är oerhört mycket viktigare än till exempel journalistiska principer. Så viktig faktiskt att han ser det som självklart att varje journalist som inte är uttalat negativ mot The Pirate Bay och fildelning i allmänhet är en svikare, kollaboratör och femtekollonnare.

”Jag tror inte vi som journalister kan låta bli att ta ställning i den här frågan. Och tar vi ställning för fildelning tav vi ställning mot oss själva.”

Tillåt mig översätta:
”När våra plånböcker är hotade kan vi inte längre tycka att objektiv nyhetsbevakning är viktig.”

Men, istället för att sparka in uppenbart öppna dörrar om Pettersons olämplighet som något annat än möjligtvis kolumnist så låt oss leka med tanken på att det går att förklara principen bakom Pirate Bay-rättegången på ett sätt som Petterson kanske förstår.

Vi släpper alla tankar på upphovsrätten och koncenterar oss på det rent juridiska.

Notera att de åtalade i Pirate Bay-åtalet inte är åtalade eller fällda för något upphovsrättsbrott utan för ”medhjälp” och möjligtvis (jag minns inte domen klart) ”anstiftan” till upphovsrättsbrott. Det kan ju tyckas rimligt, om man har upphovsrätt att försvara, men om man tänker lite längre blir det obehagligt. Ponera att en tjänsteman inom låt säga FRA läcker ut graverande uppgifter om myndighetens verksamhet till Petterson och han lyckas få en artikel på dessa uppgifter publicerad. Skulle han tycka att det var rimligt att ställas till svars för ”medhjälp” och ”anstiftan” till sekretessbrott? Eller är det så det fungerar i verkligheten, jag minns inte min mediajuridikkurs så väl längre, men eftersom inte våra fängelser är överfulla med journalister så finner jag det lätt att förmoda att så inte är fallet.

Det är också tämligen graverande för Petterson, mannen bakom djuplodande och för eftervärlden viktiga artiklar som ”En Jeep, nu är Gunde ute och cyklar” och ”Christer Sjögren föredrar mercor” att han hör en ”triumferande ton” i P3-reportaget som avslöjade Tomas Nordsröms (av många sett som uppenbara) jäv. Förmodligen, i ljuset av Pettersons övrigta åsikter, anser han väl inte att det finns något problem med att domaren i målet tillhör en upphovsrättsförening heller. Helt enkelt för att det vore mot honom som yrkesverksam journalist att vara för likhet inför lagen.

Just den här texten är för övrigt:
Creative Commons License
Detta verk är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige Licens.

Jag rekommenderar Petterson att ta en titt på CC-licenserna också, som ett alternativ till Copyright.

För ytterligare förståelse om vad upphovsrättsdebatten verkligen borde handla om vill jag peka Petterson Tillbaka till lägerelden, hos Sagor från Livbåten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: