Man vill så gärna tro

april 5, 2010 at 12:31 f m (Mediakommentar, Religion) (, , )

Särskilt så här på påsken. Visst vore det trevligt med en välvillig gud som offrat sin enfödde son för att vi skall få evigt liv i välsignelse hossianna amen! Alla skall vi få evigt liv, du och jag och Astrid Lindgren, som ju skrev så fina berättelser och inte fick något nobelpris… visst kunde hon väl åtminstonde få evigt liv?

Nu är inte jag den som missunnar döda författarinnor den folkets kärlek de faktiskt förtjänar, men jag drar gränsen vid tron på filicidets välsignelse. Någon stans måste ju gränsjäveln hur som helst gå och när Claptrapinstitutets Direktör tillsammans med ett par medsvurna publicerar debattartikeln ”Jesus – historiens största sanning” så här lagom till påsk för att påminna oss om den skuld vi står i till Kyrkan och dess centralgestalt så har gränsen passerats.

Hela artikeln tycks baseras på, förutom änglatårar och alvdamm, den historiska exaktheten hos evangelierna.

Somligas åsikt att de nytestamentliga berättelserna är legender, visar endast en djup okunnighet om både historiska fakta och mytbildningens långa process. Nya testamentets tidigaste böcker skrevs cirka 20 år efter Jesu död, när ögonvittnen fortfarande var vid liv. Denna tidsrymd är för kort för mytbildning. Nyare bibelforskning pekar på den muntliga traditionens tillförlitlighet. Redan Jesus kan ha lärt lärjungarna att tradera vissa stycken och mycket av det som sedan skrevs ner hade funnits i det memorerade materialet. Den judiska tekniken att memorera var lika säker som skriftligt material. Det finns därför ingen lucka mellan Jesus och texterna 20 år senare. Ögonvittnena och det memorerade materialet är starka argument för textmaterialets sanningshalt rent historiskt.

Okej, jag är givetvis bara en lekman och skall inte låtsas att jag vet allt om exegetik, men för att jag skall uppleva källan som trovärdig och icke förvanskad så vill jag gärna att den är konsistent.

Så vi går till Lukas och ser vad han har att säga om tiden för Jesu födelse:

Luk 2:1-5 Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. 2Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. 3Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 5för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Quirinius var en historisk person, och såvitt jag förstått mycket riktigt ståthållare i Syrien. Han genomförde en skattskrivning som bland annat beskrivs av Josephus. Problemet är bara att Josephus anger tiden för denna skattskrivning till sex sju år efter Herod Archelaus exil. Hur detta blir viktigt kommer vi straxt till, men först skall vi tala om Herod Archelaus pappa. Vi får då överge Lukas, eftersom han inte tycker att den så kallade massakern på de oskyldiga inte var värd att skriva om. Istället blir det Matteus som kommer till vår räddning:

16När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. 17Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 18Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.

Ni har väl inte glömt historien? Jesus föds, tre vise män uppsöker kung Herodes och profeterar (egendomligt likt profiterar det där ordet) om judarnas kung. Herodes säger ”Cool, säg till när ni hittar honom så jag kan önska honom välgång”. Men de vise männen inser att Herodes tänker döda judarnas kommande kung för att förlänga sin egen regeringsperiod och smyger hem till österlandet utan att gola till Herodes. Dessutom varnar en ängel Josef och Maria som drar till Egypten med jesusbarnet.

Herodes och hans barnamord är problematiskt för Claptrapinstutets historiska syn på biblen av två anledningar. För det första står ingenstans (förutom i Bibeln) där Herodes beskrivs, och han var en rätt impopulär person som gjorde ett visst avtryck på historien, om att Herodes skulle ha beordrat mord på gossebarn, dessutom dog Herodes 4 Fkr. Det vill säga ungefär 10 år före Quirinius skattskrivning.

Då skulle den som vill vara lite bussig mot Matteus kunna invända att Herodes son Herod Archelaus ju också hette Herodes, han ligger ju bättre i tiden… förutom att han enligt Josephus då skulle ha drivits i exil före skattskrivningen, plus att Matteus redan har nämnt honom. ”21Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. 22Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen,” (Mat 2:21-22)

Så, vi har redan på två punkter kunnat bevisa att bibeln inte är en hundraprocentigt tillförlitlig källa:

1) Jeus kan ha fötts under skattskrivningen, eller under Herodes levnad, inte under bägge.

2) Herodes massaker på oskyldiga barn tycks aldrig ha förekommit i sinnevärlden.

Lukas, påtalar artikelförfattarna, var enligt Oxfordprofessorn A.N. Sherwin-White en av antikens pålitiligaste historiker. Och ändå ljuger han bevisligen ihop propagandastycket om mordet på alla gossar i Betlehem.

I sitt evangelium, kapitel 23, skriver han även att:

44Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, 45det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. 46Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” När han sagt detta slutade han att andas.

Den här solförmörkelsen och lilla magiska vandalismen omnämns över huvud taget inte i ickekristna källor, vilket kan tyckas märkligt. Även om upprorsmakaren Jesus verksamhet, fängslande och död skulle på något sätt ha undgått historien så borde väl en så illavarslande händelse som en solförmörkelse i samband med tempelförstörelse ha både diskuterats och omskrivits rätt så länge framöver? Matteus skriver dessutom att det skulle ha varit fråga om en jordbävning. Solförmörkelse och jordbävning… och ingen utanför bibeln skriver om det…

Låt oss istället försöka styra Jesu existens via oberoende källor, för om det finns någon som helst historisk tillförlitlighet i bibeln så borde väl den beskriva händelser som fler skriver om.

Ett av de populäraste bevisen för Jesu existens är Testimonium Flavianum, skrivet av den judiske historikern Flavius Josephus. I bok 18 av den grekiska utgåvan av ”Antiquities of the Jews” står att läsa (ber om ursäkt för att jag inte hittat en svensk översättning):

About this time there lived Jesus, a wise man, if indeed one ought to call him a man. For he was one who wrought surprising feats and as a teacher of such people as accept the truth gladly. He won over many Jews and many of the Greeks. He was the Messiah. When Pilate, upon hearing him accused by men of the highest standing amongst us, had condemned him to be crucified, those who had in the first place come to love him did not give up their affection for him. On the third day he appeared to them restored to life, for the prophets of God had prophesied these and countless other marvellous things about him. And the tribe of the Christians, so called after him, has still to this day not disappeared.

Det känns dock märkligt att Josephus skulle ha erkänt Jesus som Messisas men ändå inte bekänt sig till kristendomen och mycket riktigt förkastar de flesta seriösa forskare Tesimonium Flavianum som en senare kristen infogning i originaltexten. Propaganda inte varandes något nytt påfund.

Roligast blir artikeln på slutet då författarna tycks vilja använda kyrkan som ett bevis på bibelns trovärdighet. Jag hade ett motargument här som tyvärr åkallade Godwin så låt mig försöka med något annat… Existensen av Forodrim bevisar inte att Frodo en gång gick över Mordor med härskarringen.

Edit: Läs gärna, om du är intresserad, Lena Einhorns text på Newsmill som tar upp en hel del kronologiska konstigheter i evengelierna, även om Exegetikdocenten Anders Gerdmar inte håller med, Gerdmar inleder dock med en hiskelig halmgubbe och tycks argumentera mer ur sin tro än sin vetenskapliga faktabas. Även Roger Viklund skriver väldigt intressant och reder ut ett par av missförhållandena Einhord och Gerdmar emellan.

5 kommentarer

  1. Janne said,

    Amen

  2. Jarno said,

    Det där var lite väl långt för att jag ska orka läsa det på min iPhone. ;)

  3. aberg said,

    Du får ta det på jobbet istället då Jarno ;) Se det som fortbildning.
    Hur man kommer till helvetet 101…

  4. branderudanders said,

    Den historiske personen hette Ribi Yehoshua, inte Jesus.

    [Siffrorna som jag anger i klamrar betecknar noter som finns i slutet av inlägget.
    Fariséerna var den enda judiska grupp som hade Ribis [1], och Ribi Yehoshua kallades Ribi. Att Ribi Yehoshua kallades för Ribi implicerar att han hade rabbinsk ordination av Raban Jamlieil [2] och beit-din ha-Jadol [3]. Detta implicerar i sin tur att han inte undervisade någonting som stred emot ”Moseböckerna”, i vilket fall han skulle ha förlorat sin ordination. Det implicerar vidare att han befallde sina efterföljare att göra sitt bästa att praktisera direkitven i ”Moseböckerna”.

    Ribi Yehoshua befallde hans lärlingar att göra som fariséerna undervisade i Netzarim Rekonstruktion av Hebreiska Matityahu [NHM] 23:1-3, vilket enligt Dödahavsrullarna 4Q MMT var direktiven i ”Moseböckerna” inklusive mishpat [5]. Detta inkluderar direktiven om vad man ska äta och inte äta, t.ex. förbuden om att inte äta skaldjur och fläsk. Utöver det är bön till en ”inkarnerad människo-g*d” förbjudet, vilket är avg*dadyrkan enligt ”Moseböckerna”.

    Att Ribi Yehoshua var i god ställning bland det fariseiska ledarskapet hela sitt liv [6], implicerar att de ord i ”evangelierna” som strider emot ”Moseböckerna” omöjligen kan ha varit sagda av honom. Därför var en viktig del av metodologin i att skriva NHM att inte inkludera ord i NHM som strider emot ”Moseböckerna”.

    Således ”NT” är inte ett trovärdigt dokument. ”NT” innehåller enligt forskare tusentals hellenistiska redigeringar [7].

    Claphams argument om när böckerna i ”NT” är skrivna är irrelevant pga. alla hellenistiska redigeringar. För övrigt, så bevisar implicerar ovanstående text att Paulus blev avskuren som en avfälling från Ribi Yehoshuas efterföljare Netzarim vilket också är dokumenterad [8]

    Noter
    1. En fariséeisk judisk ledare.
    2. En prominent fariséeisk judisk ledare som var president för beit-din ha-Jadol [3].
    3. Högsta instansen av judisk domstol som beslutar ifrågor kopplade till hur direktiven i ”Moseböckerna” ska tillämpas.
    4. Netzarim Rekonstruktion av Hebreiska Matityahu
    5. Mishpat; beslut av ett judiskt beit-din [judisk domstol] om hur direktiven i ”Moseböckerna” ska tillämpas. De har auktoritet från Skaparen att besluta om det – se ”5:e Mosebok” 17:8-13.
    6. Se bevis i detta inlägg: http://bloganders.blogspot.com/2010/07/kristendomens-historia.html
    7.Se detta inlägg: http://bloganders.blogspot.com/2010/08/nt-att-kalla-den-kristna-boken-for-nya.html
    8.www.netzarim.co.il ; ”Glossaries”; Paul

    • aberg said,

      Hm… intressant. Att den historiske Jesus inte hette Jesus var i och för sig inte direkt någon överraskning… lika lite som Karl den store hette Karl.

      Men jag ska ta en titt på dina källor eftersom det är väldigt intressant.

      Tackar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: