Bara kreativiteten sätter gränserna…

september 29, 2009 at 9:45 f m (fildelning, Kultur: Ljudlig) (, )

ja… och så förstås laga förhandlade upphovsrättigheter så klart.

Lily Allen, som man ju trodde var lite independent så där eftersom hennes förmenta genombrott skedde genom MySpace, skapade ju en blogg som gick ut på att säga hur elaka och tjuvaktiga alla fildelare är.

Det blev en del uppmärksamhet, bland annat eftersom hon rätt av kopierade en post från Techdirt och lade ut.

Bloggen är nu helt tom på innehåll, antingen för att Lily fått kalla fötter, eller så för att någon smartskalle har hackat skiten ur Blogspot. Jag föredrar det första alternativet, by far. (Edit: Kalla fötter var det)

Men i alla fall, i hela den här soppan så kom en skön liten sång som beskriver problemet med Lily Allens egna noter.

Tipstack till M och The Pirates Dilemma.

Annonser

Direktlänk Kommentera

And thus it begins…

september 11, 2009 at 5:44 f m (fildelning, Mediakommentar) (, , )

Är det någon som minns när piratbloggare varnade för att inte bara kommer Ifpi att ägna sig åt sin utpressningsverksamhet i IPRED:s kölvatten, marknaden öppnas för vilket skum fakturaskojare som helst?

Det är enastående vilken korkad lag vi har fått. Men vill regeringen, riksdagen eller Jan Guillou och hans gelikar erkänna det? Nej, de kramar IFPI som vore den upphovsrättsskyddad själv.

Riv upp, gör rätt, sätt Piratpartiet i riksdagen 2010.

Direktlänk Kommentera

Public Relations 101

september 7, 2009 at 6:31 e m (fildelning, Kultur: Ljudlig, Mediakommentar) (, , )

Till skillnad från Universal greppar Paul Simon det där med goodwill och dumheter man skall akta sig för. Eller åtminstonde förstår han värdet av plausible deniability och att två sina händer när folkopinionens vindar blåser.

Det var en hjälpligt god nyhet, vilket man inte kan få för många av. Jag antar att det inte ändrar något för De tre musketörerna dock, vilket gör att våra biljetter fortfarande befinner sig i upphovsrättsspattslimbo. Universal lär ju inte ändra på sig…

Jag hade en rätt animerad debatt med en födelsedagsfirande god vän i lördags. De övriga gästerna såg rätt uttråkade ut, stackarna, men jag och födelsedagsbarnet kunde hålla låda i alla fall. Det handlade, som vanligt, om upphovsrätt och ”stöld”. Ingen av oss lär väl någonsin rucka på positionerna, men det är intressant att notera att även om han, som jag, är sprungen ur en independentkultur så är han bra mycket mindre fildelningspositiv.

Han ser risken att små ekonomiskt utsatta band och skivbolag slås ut, medan jag fortfarande håller för sant att vissa enskilda aktörer givetvis kommer att stryka med (och det är tråkigt men förmodligen oundvikligt) men kulturen i stort kommer att fortsätta. Kanske blir det svårare för honom, som är vinylentusiast, men om man skiter i formatet finns det alltid någon som kommer att brinna för musiken (och makttrippen) så mycket att han upplåter serverplats mot att han får bestämma vad som skall ges ut.

Whatever, jag orkar inte inte bry mig så mycket längre, tiden är på min sida och när väl vissa etablerade kulturbärare äntligen har dött av så kommer paradigmskiftet av sig själv. Så länge vi inte har utplånat Internet för att skydda lobbygruppernas intressen.

Direktlänk 2 kommentarer

Återigen, men ingen tycks lyssna

augusti 31, 2009 at 6:18 f m (fildelning, Mediakommentar) (, )

Frank N Magid Associates genomförde nyligen en studie för torrentapplikationen Vuzes räkning. Där det återigen visar sig att fildelare konsumerar mer traditionell media än icke fildelare.

Jämfört med en kontrollgrupp av icke fildelande internetanvändare gick fildelarna 34% oftare på bio, köpte 34% fler DVD-filmer och hyrde 24% fler filmer.

De lade också mer pengar på TV-apparater, spelkonsoler, smartphones och hemmabiosystem. Frank N Magid Associates avslutar med att konstatera:

It’s clear that it’s not just about free content. P2P users are important to the revenue model of traditional media and entertainment companies.

Men vad bryr sig upphovsrättsmaffian om det? De bara skickar fram sina duktiga idioter till artister och skådespelare att gråta i media, och media låter dem hållas.

Direktlänk Kommentera

Orsak och verkan

augusti 30, 2009 at 7:32 e m (fildelning, Mediakommentar) (, )

Watchmen är den mest nedladdade filmen just nu, enligt Aftonbladet som citerar Big Champagne.

Det får filmens svenska stjärnskott att se rött. ”Köp filmen istället, det är inte så dyrt.” Och visst kan man hålla med henne. Men sen börjar hon balla ur… ”Det är inte okej, då kommer det till slut inte att finnas filmer för att vi inte får betalt, vi kommer inte kunna göra vårt jobb.” Men Big Champagnes statistik är totalt tagen ur sitt sammanhang. Vi vet ingenting som gör att vi kan forma den åsikt som Malin Åkerman paraderar. Vi talar, till att börja med, om en film som totalt drog in 182,735,282 dollar (hittils) vilket är, om man drar ifrån filmens 130 miljoner dollars budget, en nätt vinst på nästan 53 miljoner dollar. DVD-skivan, som jag inte hittat någon försäljningsstatistik för än, har varit ute till försäljning i en månad och utan att veta hur mycket den säljer kan vi inte säga någonting om nedladdningens eventuella negativa inverkan på nyproduktionen av Hollywoodfilm.

Och den där DVD-skivan, som inte är så dyr enligt Malin Åkerman, den tycks vad jag kan se komma med exakt noll extramaterial… om man inte är snäll och räknar animerade menyer (det största gisslet i DVD-skivans historie). Varför ska jag köpa den? Egentligen? Kan ni inte generera ett mervärde kommer ni att konkureras ut av nedladdade filmer, visst… men är lösningen på det problemet egentligen att skicka fram skådespelare att gnälla?

Själv väntar jag på att någon butik ska få in dubbeldiscutgåvan och kommer nog inte att bidra till säljstatistiken till dess.

Direktlänk Kommentera

Rakt mot närmsta väderkvarn

augusti 24, 2009 at 7:06 e m (fildelning, Politik) (, )

Upphovsrättsindustrin förnekar sig aldrig. Kan man inte stoppa någon med hot, så går det med mer hot, går inte det… då måste man bara hota någon annan. Och när inte det gårvem har de tänkt hota då?

Man kan ju tycka att det är tecken på något som inte riktigt stämmer i samhället, när ekonomiskt starka entiteter, som upphovsrättsmaffian ju ändå ofrånkomligen är, inte bara tillåts använda civilmål som ett sätt att komma åt sina motståndare, utan dessutom får laga stöd att frångå gängse rättsprocess.

Eller har jag missförstått det hela? Gäller en överklagad dom fram till dess att nästa instans har sagt sitt?

Jag tycker det luktar en smula illa, och det är jag inte ensam om.

Direktlänk Kommentera

Pluttify

augusti 18, 2009 at 11:50 f m (fildelning, Mediakommentar, Spotify)

Det är en jävla massa snack om Spotify nu.

Först kom Computer Swedens avslöjande om att de fem stora skivbolagen fick köpa billiga aktier i företaget, aktier som idag är värda en hiskelig massa pengar då Spotify är värderat till nära två miljarder kronor.

Sen kom Magnus Ugglas vredesutbrott då han tyckte han fick för dåligt betalt från Spotify, medan hans skivbolag skodde sig… Vän av ordning undrar om Magnus Uggla med 41 år som musiker och 34 år som utgiven på skiva har tagit till nu att inse att skivbolag inte är välgörenhetsinstitutioner som hjälper artister att tjäna pengar. Reality check Magnus, skivbolagen har aldrig varit dina vänner, som bäst var de ett nödvändigt ont och idag är de på god väg att mista även det argumentet för sin existens.

Sen kom en rad av mer eller mindre begåvade människor som hade åsikter. Till mina favoriter hör Emanuel Karlsten på tidningen Dagen som gjorde den egentligen enda relevanta jämförelsen i sammanhanget. Vad får du från STIM (som Uggla aldrig klagat på) och vad får du från Spotify?

Jardenberg.se har tittat på hur 99 kronor blir en femma. En intressant insikt i hur våra Spotifypengar fördelas och ett tecken på att skivbolagen gillar att skära upp kakan i tunna bitar till dem som glatt har offrat sin streetcred för att beskydda bossarna.

Kal Ström från Dagensskiva.com benar ut olika nivåer av rättigheter för läsaren, ger ett utmärkt perspektiv för den som är intresserad.

Det ingen tycks beröra är dock det faktum att aktier värderade till två miljarder i ett företag som gick med 32 miljoner i förlust förra året är ren spekulation. Om Sony skulle sälja sina procent i Spotify skulle de inte få några 112 miljoner (eller vad det nu räknats ut att de hade tjänat) för dem. För ett företag som inte har någora intäkter är bara en tulpanlök. Något journalistsverige, om ingen annan, borde ha lärt sig vid det här laget. Som Hasse Breitholtz säger i den där aftonbladetartikeln: ”… jag tror köpet gjordes för att få en insyn och inte för en finansiell inkomst”

En insyn i Spotify mot tillgång till musikkatalogen är inte bara en rimlig deal, det är också en troligare deal än tulpanmiljoner.

Direktlänk Kommentera

If you love something let it go

augusti 4, 2009 at 8:42 f m (fildelning, The Great Copyright Debate of '09)

Kicki berör en viktig sak i kommentarerna till min post om pirater som underbetjänade kunder.

företagen – hur korkade de än är – måste ha rätt att göra som de vill med sina produkter. Om de vill fortsätta att backa sig in i framtiden genom att hålla fast vid system som tidigare betalat sig, kommer det att straffa sig….och deras aktieägare borde ifrågasätta det.

Problemet är bara att det digitala samhället till sin natur innebär vissa tidigare oförutsedda konsekvenser. Förr om åren kunde du spela in en skiva folk ville ha för sedan bara sälja den till vänsterhänta och med undantag för en del langning och home-tapeing så var det bara vänsterhänta som hade skivan. Eftersom distributionsleden låg under din kontroll hade du full rätt att bestämma över hur ditt material nådde allmänheten.

I och med digital distrubution och den väldigt oregerliga natur som råder på Internet så har ingen längre kontroll över distributionsvägarna. Så fort en enda vänsterhänt gör uppror, digitaliserar skivan och lägger upp den på Internet så är det anarki som gäller.

Det går inte att hålla tillbaka en lavin, det bästa du kan göra är att simma längs dess färdriktning. Om företagen vill ha kontroll över distributionen så måste de själva ligga i framkanten. Den enda kontroll som finns tillgänglig är att avsäga sig kontrollen och lita till den osynliga kroken. Gårdagens hit-ekonomi kan inte överleva så räddningen måste bli att vara med och skapa morgondagens affärsmodell.

Visst, det finns en annan väg att gå, jag ska inte sticka under stol med det, men det totalitära nätet som Liza Marklund och Monique Wadstedt så hett längtar efter är en både kortsiktigt och katastrofal lösning och kommer att föda motstånd som Piratpartiet och anonymiseringsrörelsen. Det är inte en kamp det gamla systemet kan vinna utan övervåld och därför inte en kamp som bör utkämpas.

Edit: Bloggen Bent rapporterar att upphovsrättsindustrin har en annan åsikt om hur det ska gå till.

Direktlänk Kommentera

Pirater är bara underbetjänade kunder

juli 29, 2009 at 8:17 f m (fildelning, Kultur: Spel, The Great Copyright Debate of '09) (, , )

Jag snubblade över den här artikeln (tipstack till M) och måste säga att han har till stora delar rätt.

Spelutvecklaren Valve, som också via portalen Steam är digital distributör av spel, upptäckte att när de började synkronisera spelsläppen över hela världen så minskade piratkopieringen av deras spel drastiskt i piratkopieringens förlovade land Ryssland.

”We take all of our games day-and-date to Russia,” Holtman says of Valve. ”The reason people pirated things in Russia,” he explains, ”is because Russians are reading magazines and watching television — they say ‘Man, I want to play that game so bad,’ but the publishers respond ‘you can play that game in six months…maybe.’ ”

”We found that our piracy rates dropped off significantly,” Holtman says, explaining that Valve makes sure their games are on the shelves in Moscow and St. Petersberg, in Russian, when they release it to North America and Western Europe.

Jag vet inte hur många gånger jag har försökt förklara det här för folk, men ingen lyssnar. Kanske nu när en riktig upphovsrättsinnehavare säger det så har det en chans att gå fram. Det går att konkurera med gratis, du måste bara se till att ha en attraktivare produkt. Regionalisering och kartellbildning mot privatimport är vad som håller på att döda underhållningsindustrin, inte brist på betalningsvilja.

Om HBO och Fox sålde sina TV-serier i HD-format direkt över nätet, globalt, för kanske tio kronor avsnittet skulle de flesta inte orka leta på Pirate Bay. De skulle kunna samarbeta med den enorma subtitle-communityn för att få undertexter på världens alla språk och erbjuda högt rankade översättare en liten ersättning per nedladdad subtitle-fil.

Visst, traditionell matnings-TV skulle kanske börja förtvina när ingen längre orkade vänta på att inköparna skulle fatta vad som är hett och tablåläggarna skulle hitta en timeslot att lägga det på. Men vem saknar att sitta bunden exakt klockan åtta varje tisdag? Med femton minuter själsmördande reklam strategiskt inplacerat.

Visst, branchmässorna skulle kanske förtvina, men som konsument… bryr du dig?

Direktlänk 5 kommentarer

Upphovsrätten och den nya tiden

juli 22, 2009 at 6:17 f m (fildelning, Politik, The Great Copyright Debate of '09) (, , , , )

Diskussionen om upphovsrättens vara och icke vara är sorgligt eftersatt, därför tänkte jag ägna lite tid åt att diskutera detta. Jag välkomnar all debatt i ämnet, men låt oss hålla oss till debatt. Om jag ville höra att jag är kriminell, pro-barnporr eller en allmänt friliberal mörkerman på yttersta högerkanten så skulle jag kunna köpa Aftonbladet nästa gång Jan Guillou eller Jonas Gardell uttalar sig med säkerhet om saker de saknar intresse att debattera på civiliserat sätt.

Jag tror också att vi behöver skilja på ekonomisk upphovsrätt och ideell upphovsrätt, bara så att ni vet… Här talar jag uteslutande om den ekonomiska.

Med de halmgubbarna uppställda och nedsablade, låt oss ägna oss åt huvudsaken:

1 Upphovsrätten kontra integriteten.

En stor del av problemet i debatten är att det tycks vara omöjligt att skilja ut integritetsdebatten från upphovsrättsdebatten. Det är givetvis rena löjan, upphovsrätt är upphovsrätt och bör diskuteras på ett ställe. Integritet är integritet och meriterar en egen debatt. Du kan tycka att upphovsrätten är viktig utan att för den skull vilja införa totalregistrering av all datatrafik, även om det verkar som att åsikterna just nu går hand i hand.

Om man ställer de bägge ämnena bredvid varandra kommer behovet av integritetsskydd alltid att vara större än behovet av ett upphovsrättsskydd dock, eftersom det ena är en förutsättning för ett fungerande samhälle och det andra är en förutsättning för att folk ska tjäna pengar.

Så, för enkelhetens skull, kan vi ta och lämna integritetsfrågan bakom oss och istället koncentrera oss på att debattera upphovsrätt. Låt oss förutsätta att vi inte kan köra över integriteten utan måste anpassa oss till en värld där folk kan ladda ner utan att Henrik Pontén får gå hem till dem och straffraka deras katt.

2 Upphovsrätten och kreativiteten.

En av de vanligaste myterna om upphovsrätten är att den på något sätt är intimt förknippad med kreativiteten. Om ingen upphovsrätt finnes, finnes inte heller något ekonomiskt incitament att skapa kultur och utan ekonomiskt incitament skapas ingen kultur.

Förutom att den argumentationen luktar unket av Sohlmans musiklexikon och deras rätt anskrämliga hantering av frågan ”populärmusik” kontra ”konstmusik” är den befängd. Driften att skapa kultur är oerhört grundläggande för människan, likt Pratchett, Stewart och Cohen i ”The Science of Discworld II: The Globe” vill jag postulera att utan driften att skapa kultur vore vi inte människor. Pratchett, Stewart och Cohen lanserar begreppet ”Pan Narrans”, den berättande chimpansen, som en bättre taxionomi för människan än ”Homo Sapiens”.

We are not Homo sapiens, Wise Man. We are the third chimpanzee. What distinguishes us from the ordinary chimpanzee Pan troglodytes and the bonobo chimpanzee Pan paniscus, is something far more subtle than our enormous brain, three times as large as theirs in proportion to body weight. It is what that brain makes possible. And the most significant contribution that our large brain made to our approach to the universe was to endow us with the power of story. We are Pan narrans, the storytelling ape.

Att fokusera på berättandets konst kan kanske tyckas gillecentriskt för tre författare, men all kultur är berättande på sitt sätt. Musik och bildkonst är bara andra sätt att förmedla ett budskap eller en känsla och det är den berättande driften som format våra medvetanden.

Som jag sagt tidigare i den här bloggen så är antagandet att all kultur upphör om vi inte längre byter varor och tjänster mot kultur helt upp emot väggarna. Björn Ranelid och Per Gessle är inte summan av mänsklig kultur, eller ens svensk kultur. Nu när produktionsmedlen blir allt lättare och mer tillgängliga kommer allt fler amatörer att sprida sina verk.

Vilket för oss till:

3 Upphovsrätten och kvaliteten.

Många, etablerade artister, varnar för ett amatörernas tyrani. Hur bra kan det som skvätts omkring gratis på internet vara? Enligt denna teori skulle man väl kunna likna skivbolag och bokförlag vid gatekeepers som ser till att inget skräp når ut till massorna. Tecknet på kvalitet är att det är bra nog att hanteras via en A&R-ansvarig.

Det är visserligen ett uttryck för ett människoförakt som jag delar, folk klarar inte av att veta vad kvalitet är utan öppnar ju gladeligen munnen och sväljer av all den skit som hälls över dem av gatekeepers. Hur kan någon annan förklara att Orup klarar av att leva på det han gör? Men jag har en känsla av att det är fel inställning. Till att börja med skulle vi på amatörernas marknad få andra gatekeepers, bloggar och kritiker skulle få en ökad betydelse och dessutom tror jag på den långa svansens förmåga att få rätt kunder att hitta till rätt produkt. Det skulle räcka med en sån enkel sak som ett forum eller en mailinglista för de som är specifikt intresserade av en viss genre.

Det är möjligt att man i en övergång från ett yrkessystem till ett amatörsystem i början skulle se en viss kvalitetsdipp, men marknaden är självreglerande och de mest talangfulla kommer alltid att finna sin väg till ytan.

Men nu tror ju jag inte att total amatöranarki kommer att uppstå:

4 Upphovsrätten och den ekonomiska verkligheten.

Många tycks tro att med en försvagad upphovsrätt så kommer alla bara att ta vad de vill ha och där piraterna drar fram kan gräset aldrig mera växa. Jag tror det är ett uttryck av en naiv cynism som mer har stirrat sig blind på att vilja behålla det som en gång varit än en åsikt grundad i någon sorts reell framtidsanalys.

Ett system som är på väg att kantra kommer att söka vägar att stabilisera sig själva och en majoritet av pirater och fildelare förstår faktiskt värdet av att stödja de producenter som de helst vill ha kvar på marknaden. Den osynliga kroken för att fräckt ”stjäla” ett begrepp från Peter Leeson.

Hur kan jag komma med ett så befängt påstående?

Jo, vi kan ju börja med de studier som utförts av flera fristående universitet och som har redovisats av mig här på bloggen tidigare. Vi kan också titta på hur ekonomin fungerar för webbserier, något jag vid flera tillfällen nämnt, där många skapare numera försörjer sig på bidrag, merchandising och försäljning av fysiska album av den serie de ger bort gratis på nätet. Även exemplet Unni Drougge pekar på den osynliga kroken.

Jag är rädd att den osynliga kroken kanske inte kommer göra någon jätterik, men det finns tillräckligt med pengar i den kudosbaserade internetekonomin för att försörja kreatörer, det är det ingen tvekan om, och är det inte det som har varit Martin Rolinskis enda krav?

För att vi ska kunna försörja oss på skapande i en postupphovsrättslig tid behöver vi tänka i helt nya ekonomiska banor, det är här stötestenen ligger, rädslan för att prova något nytt är en fuktig filt över vår etablerade kreativa elit och de parasiter som lever på att mångla deras kreativitet till massorna.

Det finns visserligen mer att diskutera, fler infallsvinklar att angripa och fler tankar att utveckla, men det här är en startposition så god som någon. Jag hoppas att ni som läst texten tar till er av detta och debatterar vidare, både i kommentarerna och på egna bloggar.

Piratpartister som upphovsrättskramar, alla behöver vara med.

Edit: Läs gärna också Anna Troberg, som med grund i en mycket läsvärd debattartikel av Mikael Flovén pekar på att fildelarna i mångt och mycket räddade upphovsrättsindustrin från deras egna illa behandlade kreatörer. Även Scaber Nestor har läst och kommenterar.

Zac skriver också läsvärt om tidigare ”hot” mot kreatörerna.

När ni ändå läser Anna Troberg kan ni lika gärna kolla hennes sommarskriv på Newsmill, det har definitiv relevans här.

Den här posten hos Webhackande.se är också mycket läsvärd i sammanhanget: Måste vi rädda skivindustrin?

Direktlänk Kommentera

« Previous page · Next page »