Det är då själva fan

januari 21, 2011 at 11:10 e m (Kultur: Övergripande, Störningar) ()

Hejsan alla monsterdiggare. Av någon anledning så tycks det inte spela någon roll hur ofta jag kryssar i ”kom ihåg mig”, wordpress loggarn ändå ur mig mellan gångerna och varje gång jag måste skrolla ner för att klicka på ”logga in”-länken fylls jag av en sorts loj antipati emot hela bloggrejen. Löjligt, ja… jag vet. Men jag gillar när saker och ting funkar som jag bestämt, inte med illa dolt förakt för användaren. Det är min grej. WordPress skall hålla på med sin grej, vilken är att låta mig fara ut med allsköns o- och van-vett.

Whatever. Vanvett är så alldagligt idag att man inte ens orkar försöka. Jag menar, vem skall jag sparka på? Björn Ranelid? Marcus Birro? Folk med snille och smak eller bara vanlig hederlig ADHD tycks ha täckt den grejen redan. Att dissa Sverigedemokraterna eller varghatarlobbyn är för lätt och är hur som helst bara en inbjudan till att få sitta och rensa i kommentarsfälten. Det är som att boka Matisyahu till en spelning i Malmö.

Folk med tummen på trendkänslighetens våg dissar antingen Solsidan, vilket jag aldrig skulle ens försöka titta på så jag är oförmögen att ha en åsikt, eller På Spåret, vilkas redaktion jag jobbat med när jag var webbredaktör hos SVT Göteborg plus att jag gillar att sitta och känna mig smart. Det kan ju knappast komma som en överraskning för någon som läst mer än ett blogginlägg jag skrivit.

Man skulle ju kunna skriva något om händelserna i Tunisien, men förutom att det enda jag läste om dem innan revolutionen var ett faktum kom från Twitter så känns det som om det finns de som är bättre insatta som kan göra det jobbet. Al Jazeera är tydligen källan för konässörerna.

Och hur i hela fridens namn skall man kunna satirisera vår kulturminister? När Martin Aagård redan knackat på dörren så att hela det ruttna bygget föll ihop. (För att på omvägar kunna referera tillbaka till Hans Johst igen). Hur som helst hade jag åsikter om kultur och dess tillgänglighet redan september 2008.

 

Annonser

Direktlänk Kommentera

Återanvändning

september 17, 2010 at 10:06 e m (fildelning, Kultur: Övergripande, Politik, Teknik) (, )

Jag postade i kommentarerna på Uppsnappat eftersom jag tyckte jag hade något att säga. Sen blev det så himla långt att jag kände att det på något sätt var en bortslösad bloggpost som kunde fått bo här hos mig.

Jag har väl i och för sig rört de här idéerna både en och två gånger tidigare på bloggen, men om Alliansen kan tjata om Ohlys kommunism så kan jag tjata om något som jag tycker är viktigt också.

Först två saker, och sen ett påstående:
För det första är fildelning kanske inte så mycket en rättighet som ett faktum. De sätt som finns att stävja den är för ineffektiva eller för totalitära, därför är det enda rimliga sättet att lösa fildelningsproblematiken genom anpassning.
Man behöver inte gilla det, men om man inte är beredd att stänga av alla datorer i världen så har man att välja på att kriminalisera fildelning och se den fortsätta ske i oförminskad skala eller hitta en annan lösning.

För det andra vänder jag mig emot argumentationen att kulturproduktion måste vara dyr. Det är självklart att en film måste ha skyhög budget när huvudrollsinnehavarna skall ha 20-40 miljoner dollar var för sina insatser. Jag lovar dig att jag med rätt manus och lite ekonomisk återhållsamhet skulle kunna prestera en lika bra film som Inception för två miljoner dollar. (förutsatt då att jag hade en talang som regissör). Det intressanta med en film för två miljoner dollar är att den börjar generera pengar långt före en film för 160 miljoner dollar. (förutsatt att den har några kvaliteter att tala om då)
Men, ta inte mitt ord för det… läs vad en oberoende filmskapare har att säga om saken.
http://bit.ly/aLn5Ph

Så, mitt påstående då. Jag tror visserligen att kultur kommer att fortsätta existera jäms med människan, alldeles oavsett pekuniär ersättning. Men, jag är övertygad om att bästa sättet att bevara en del av det nuvarande (historiskt sett väldigt nymodiga) systemet med professionella populärkulturskapare är att lämna den manufakturistiska iden om kulturyttringen som en komoditet. En bok är inte en spinnrock, en film är inte en bil och ett musikstycke är inte en skrivmaskin. När du betalar för en CD-skiva så är det inte CD-skivan du köper, eller ens (som skivbolagen vill ha det till) en tidsbegränsad användarlicens för musiken på skivan. Du gör en inteckning i framtida skapande av en likande CD-skiva. Om du betalar hundra kronor för att se Inception så är det för att du vill att Christopher Nolan skall göra en till spännande och tankvärd science-fiction-film. (I dagens system är det för övrigt snarare en inteckning i att Richard Hobert skall få spela in ytterligare ett taffligt medeltidsdrama med Rolf Lassgård och Helena Bergström, men det är ju bara för att svenska filmkonsulenter tar vad som ursprungligen var en solidarisk tanke och ger till sina kompisar istället.)
Ett sånt här system fungerar givetvis bättre utan mellanhänder, särskilt det för närvarande ganska korrupta distributionsledet, vilket faktiskt gör fildelningen till en bra och kulturfrämjande företeelse. Så länge infrastrukturen för att stödja kulturskaparna direkt finns och medvetenheten slagit rot hos konsumenterna att eventuella betalningar är en aktie i framtida produktion så kommer vi kunna ha en fungerande professionell kultur.

Skulle det systemet kollapsa, då får vi falla tillbaka på amatörkulturen, vilket inte nödvändigtvis behöver vara något dåligt… den har aldrig mått så här bra om du frågar mig. Det har aldrig funnits så här många människor som kunnat göra så här mycket olika kultur i de mest skilda former och till så hög kvalitet, utan att förvänta sig en spänn tillbaka.

På söndag röstar jag och alla som hatar människor och vill ha det sämre för alla på Tengil.

Ni som vill ha mindre övervakning, en sundare syn på patentsystemet och en nykter syn på fildelning kan rösta på Piratpartiet.

Ni som vill rösta på Sverigedemokraterna kan sluta läsa min blogg.

Direktlänk Kommentera

Vem är verklighetsfrämmande

augusti 13, 2010 at 12:24 e m (Först upp mot väggen, Kultur: Övergripande, Mediakommentar) (, , )

Jag är nörd, det är inget jag yvs särskilt över. Att vara nörd är som alla andra livsinriktningar. Jag gillar fantasy, skräck och science fiction. Jag har lättare att relatera till uppdiktade människor med någorlunda normala mänskliga problem på en påhittad rymdstation än vad jag har att relatera till casten i Sex and the City (eftersom Carrie och hennes brood inte känns direkt som människor). Men det gör mig inte till en dålig elller verklighetsfrånvänd människa. Jag ger pengar till UNICEF, jag oroar mig över den globala uppvärmningen och tanken på en fortsatt borgerlig regering i höst ger mig magont. Jag vet nämligen att Gandalf inte kommer att lösa de där problemen åt mig.

Men jag tycker givetvis om att då och då fly verkligheten en stund, precis som alla andra. Förutom årets skitnödigaste debutant Caroline Ringskog Ferrada-Noli då, hon skriver i en illa sammanhållen rant på Aftonbladet hur illa hon tycker om nördar eftersom de är världsfrånvända, töntiga, humorlösa och omoderna. Dessutom har de mage att inte hylla arbetarklassen (av någon anledning tycks hon nämligen anse att alla nördar också är hipsters).

Detta från en trettioårig ”Journalist och juridikstuderande” som kom ut med en bok om en 24-årig tjej som rotlöst åker omkring mellan Malmö, Österlen, Paris och New York medan hon ser ner på människor och hatar naturen… eller vad det nu var, jag försökte läsa ett par recensioner och insåg att boken verkade så tråkig och verklighetsfrånvänd att klockorna stannar. Ringskog Ferrada-Noli gör gott i att spara sin Mary-Sue till sin blogg där folk åtminstonde inte förväntas betala för privilegiet att få ta del av hennes skitnödighet.

Det är svårt att säga vad som kom först. Brillmodet, Doris Lessings nobelpris, uppvuxna 70-talistmäns omfamnade av barndomens trauman i reklamfilm och grafisk form, surdegstrenden eller författaren Haruki Murakamis popularitet. Symptomen är detsamma – man vill bort från verkligheten.

Skriver Ringskog Ferrada-Noli, som skrivit en hel bok där hon i skydd av att få låtsas vara en fiktiv person får kräka ur sig sitt hat mot människor som inte är som hon. Säkerligen en befriande upplevelse, men inte direkt verklighetstillvänd. Naturen är Ferrada-Nolis privata onanifantasi där hon i skydd av illusionen tillåts leva ut sin misantropi till fullo, inget ont med det… men man kanske skall tagga ner med nörd-dissandet när man är en sån enastående eskapistnörd själv.

Och detta jävla vurmande för ”arbetarklassen”, till att börja med har de flesta som räknas som traditionell ”arbetarklass” i Sverige bra mycket bättre ekonomi än den genomsnittliga akademikern. Dessutom är de själva markant ointresserade av klasskamp, arbetarklassromantik (om den inte skrivs av Ulf Lundell eller Bruce Springsteen) och sociala rättvisor. Den genomsnittlige arbetaren i Sverige bor i eget ägd mexitegelvilla och röstar på moderaterna. Den genomsnittlige svenska arbetaren skiter i att hans stereo är ihopplockad av livegna trälar i en sweatshop i Shenzen, att hans bröd är bakat på mjöl från Monsanto eller att landet där han firar sin chartersemester styrs av en militärjunta.

Åt helvete med den svenska ”arbetarklassen” de mår finfint och klarar sig bra som det är. Det är den arbetslösa klassen som behöver lite uppmärksamhet nu. Akademiker med sex år av studieskulder som jobbar deltid inom vården för att det är de enda jobb som fanns. Medelklassungar vars föräldrar inte fixade in dem i arbetslivet och som nu går långa sjok av arbetslöshet mellan korta vikariat och arbetsmarknadsåtgärder. Invandrare som konsekvent nekas jobb trots att de talar flytande svenska och har examina från både Baghdads tekniska högskola och Chalmers.

De nördar som ingår i min bekantskapskrets är inte på något sätt benägna till ”strutsbeteende”. Jag har vänner som stöttar Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Amnesty och andra ”behjärtansvärda” och ”verkliga” ändamål. Jag känner nördar som engagerar sig i minoriteters rättigheter lika mycket som de engagerar sig i Buffy the Vampire Slayer. Faktum är att de flesta nördar sympatiserar med andra outsiders, eftersom de själva vet hur det är.

På det fria ordets barikader står nördar med Lovecraft i ena handen och Lawerence Lessig i andra, i en kamp mot en allt mer dystopisk samtid där staten vill ha rätten att övervaka ditt minsta steg, dina tankar och dina drömmar.

Att sitta på Aftonbladet och kyssa ”arbetarklassens” röv är fan verklighetsfrånvänt om något. Tolkien var rent dokumentär om man jämför med Ringskog Ferrada-Nolis skeva världsbild.

Direktlänk 6 kommentarer

Så försöker Pirate Bay följa lagen

november 18, 2009 at 8:29 e m (fildelning, Kultur: Övergripande, Mediakommentar) (, , )

Så försöker Pirate Bay lura lagen” skanderar Aftonbladet. Vilket ju givetvis ger intryck av att Aftonbladet tagit ställning i frågan, jämfört med DN:s mer neutrala rubrik ”The Pirate Bays tracker borta”. Möjligen skulle man kunna beskylla DN för att lindat in sig så i neutralitet att rubriken inte längre kan anses klargöra artikelns innehåll annat än för de allra mest insatta. (Det vill säga inte svenska tingsrättsjurister)

Man kan diskutera semantik till korna kommer hem självmant, men visst är det så att det finns en antydan till kryphål i Pirate Bays agerande. Slå undan ett av benen i vitesföreläggandet och hela det ruttna huset rasar (för att flirta med Goodwin). Analysen kan äga sin riktighet, i alla fall för oss lekmän, om du tar bort trackern ur ekvationen så blir skillnaden mellan Google och The Pirate Bay farligt liten och om det redan från början lätt farsartade vitesföreläggandet gäller länkar och sökdatabas kan vi ta och släcka ner hela jämra Internet redan nu för att bespara oss ”future indignities”.

Monique Wadsted är inte lekman däremot och hon vet vad som gäller. ”Så länge de har sin hemsida uppe så gäller vitesförbudet.” Möjligen kan lekman och vän av ordning anmärka att Wadsted inte är i positionen att avgöra huruvida Tingsrättens kriterier för ett vitesföreläggande är uppfyllda, just den funktionen är nämligen förbehållen just tingsrätten.

Professorn i immaterialrätt, Kristoffer Schollin tycker att saken inte är riktigt så klar som Wadsted vill göra gällande.

”Om man ska tolka tingsrättens beslut som att det finns flera olika komponenter bakom vitesföreläggandet som alla är nödvändiga så kommer det att påverka vitesföreläggandet.”

Ja ja, jag vet att det inte spelar någon roll. Det handlar bara om att Wadsted inte hunnit briefa sin kompis Tomas Norström om vad husse vill. Men Monique, du kan väl ändå bara göra oss artigheten att låtsas om som om det svenska rättsystemet har någon form av demokratisk baserad autonomi från storkapitalet, det blir så pinsamt när du visar kopplet så tydligt.

För mer läsning, vänd er till Opassande, hon kryddar också med intressanta siffror från skivindustrin i England.

Jag passade också på att läsa Anna Troberg, som berättar något som i ljuset av The Pirate Bays övergång till magnetlänkar blir nästan lite komiskt. Vad ska The Pirate Bay med en ny tracker till, när de har avskaffat behovet av just tracker? SVD-artikelns kommentarer gav mig anledning att ta fram rödpennan. De konservativa tycks ha rätt när de kräver hårdare tag i skolan:

Nedladdning är ett brott. Den som laddar ner, stjäl något som inte tillhör en själv honom eller henne. Ingen skulle få för sig att stjkäla [Hur vore det med lite konsekvens i sche-ljuden] ur en affär men att stjäla [Okej, att du inte klarar av att göra rätt mellan stjäl och stjäla kan jag gå med på, men att göra fel mellan stjäla och stjäla?] från Iinternet [Om det är en entitet som kan bli bestulen så ska det definitivt ha stor begynnelsebokstav, att sen ingen någonsin stulit något från Internet (förutom dess frihet) är en helt annan fråga.] bryr sig ingen om. Självklart bör vi ha kvar våra friheter ute på nätet men hur hade ni tänkt er att filmbolagen skulle tjkäna [Du bara tjangsar vilt när det gäller de här sche-ljuden, ersjän.] pengar om filmerna bara laddas ner direkt från nätet. Jag är ingen dum gammal gubbe och ingen sur gammal [kvinnor är mindre värda, så de får bara ett ”m” eller?] kärring heller. Jag är 14 år så tro inte att det bara är gamlingar som har denna åsikt.

Visst, det kan tyckas en smula ogint att ge sig på någon som erkänner att han eller hon bara är 14 år, men om sku år i sjolan inte lärt dig bättre svenska behöver du ett incitament att schärpa dig. Här får du en länk att forska på.

In other news:

Lawrence Lessig var i stan idag. Jag ångrar grovt att jag inte hållit koll på det eftersom större delen av min dag på jobbet nu i omorganisationens tider var rätt poänglös och jag gott och väl hade kunnat smita iväg för att få se LL. Men det är i alla fall trevligt att DN uppmärksammade saken.

Direktlänk 2 kommentarer

Våga för en gångs skull

oktober 9, 2009 at 3:39 e m (Kultur: Övergripande, Politik) (, )

Man kan riktigt se hur diskussionen gick:
”Vi måste bygga ett nytt kontors- och hotellkomplex i city!”
”Jag vet! Vi bygger över spårområdet vid centralen.”
”Är ni klumpigt vaggade? Vi kan ju inte skymma Stadshuset från Klarabergsviadukten! Imbeciller!”
”Nej, nej… det är lungt. Vi bygger så lågt att Stadshuset fortfarande syns.”
”Jamen dåså.”

Direktlänk Kommentera

Hur många halmstrån klarar kamelens rygg?

augusti 28, 2009 at 12:39 e m (Kultur: Övergripande, Politik) (, , , )

Universal fortsätter att kämpa hårt för att skydda upphovsrättsinnehavarnas intressen generera så enorma mängder badwill att man som lekman inte kan tro det är sant.

Jag trodde först att det var någon form av skämt när de stoppade den lettiska gästföreställningen ”Sound of silence” men nu drar de till igen. Visst, jag förstår att Stockholms stadsteater har brutit mot någon form av konvention gällande Grand Rigths, men det illustrera ju ypperligt hur upphovsrätten fungerar mer som en inskränkare mot kultur än någon form av främjare.

Till det kommer upphovsrättsmaffians allt hårdare, och allt desperatare, tag för att stävja upphovsrättsintrång där nu inte ens grundlagen och sunt förnuft tillåts ligga till hinder för rätten att göra som man vill om man har mycket pengar.

Hur länge ska genomsnittsmedborgaren fortsätta svälja dravlet om stöld istället för att inse att det måste ta stopp här och nu. Ska vi ha en upphovsrätt i framtiden (och det tycker jag nog att vi ska ha i någon utsträckning) så måste vi reformera den och mota Olle i grind när skivbolagen fortsätter leda oss på vägen mot en juristokrati.

Ravenna skriver så sansat det nu går om ämnet.

Direktlänk Kommentera

Var går rimlighetens gräns?

juli 18, 2009 at 9:49 e m (Kultur: Övergripande) ()

Tänk om en tavla vore musik, funderar Ravenna över på sin blogg. Och visst ger den upphovsrättstransformationen upphov (pun not intended) till ett par intressanta tankar. Men låt oss gå ett steg längre, konstnärer är ju som bekant än mer stingsliga än musiker när andan faller på.

Men en grupp upphovsmän som alla glömmer bort i debatten är arkitekter.

Jag frågade min far, som är arkitekt, när vi hade en rätt hetsig debatt om upphovsrätt:

”Du får väl givetvis betalt varje gång någon går in i ett hus du ritat?”

Det visade sig att så inte var fallet. Vilket jag ser som oerhört märkligt, skall hans upphovsrätt kränkas gång på gång bara för att ingen vill betala för sig för att gå in i ett hus? Hur tjänar han sina pengar egentligen?

T’änk om ett hus vore musik:

Inte nog med att betala hyra, en arbetsgivare skulle också behöva betala en årlig avgift för varje anställd (och besökare) som kom in på gatan och såg huset.

Nej… det är inte ens värt att försöka dra paralellen vidare, det slutar vara absurt och börjar bli dadaistiskt…  men visst är det bra lustigt att det är sån skillnad på upphovsrätt och upphovsrätt?

Direktlänk 1 kommentar

Litet räkneexempel

juni 25, 2009 at 8:59 e m (fildelning, Kultur: Övergripande, Kultur: Ljudlig)

Ja, jag vet… jag vet…

Jag är förbannat tjatig hela jävla tiden. Jag envisas med att försvara tjuvar och banditer med löjliga argument som statistik från fyra stora oberoende universitet.

Men jag tänkte göra ett till försök att förklara att saker och ting inte är så enkla som Ronnie Sandahl, Alex Schulman och andra av Jan Guillous duktiga små bandhundar vill utmåla dem.

För en tid sen blev jag nyfiken på Satyricon, som jag hade hört mycket gott om från min gode vän O. Det var lite så där mellan lön och före Spotify och jag visste inte riktigt var jag skulle börja, så jag gick till The Pirate Bay. Där hittade jag en komplett diskografi av Satyricons skivor fram till ”Now, Diabolical”.

Jag gillade vad jag hörde Det nyare materialet mer än den klassiska Grieghallspunken visserligen, men i stort bestämde jag mig för att Satyricon var ett band för mig. Nu har jag ”stulit” sju skivor vilket i reda pengar motsvarar (med ett CD-pris på 149kr) 104 kronor om Satyricon har ett riktigt jävla bra superstjärneskivkontrakt på 10% (7*149*0,1=104,3). Om de har ett sämre kontrakt eller om jag skulle köpt låtarna på iTunes så kan det givetvis sjunka…. (7*99*0,03=20,79)

Så långt är jag med, om Frost och Satyr vill komma hem till mig och ge mig spö för att jag snott motsvarade en kvarts stor stark på Rockerfeller från dem så kan vi arrangera det nästa gång de är i Stockholm på turné eller så kan jag komma förbi deras replokal nästa gång jag har vägarna förbi Oslo.

Fast om vi ska vara ärliga så vill jag ha avdrag för samlingsplattan Ten Horns and Ten Diadems, med en låtlista och de andra sex skivorna så kan jag göra min egen Ten Horns and Ten Diadems med ett snyggare omslag.

Men historien slutade givetvis inte där. Inte nog med att Now, Diablolical och nya Age of Nero ligger på min ”att köpa”-lista. När Satyricon senast var i Stockholm för att lira köpte jag en biljett a 250 sek. Dessutom drog jag med R från San Francisco som ville se en nordisk black metal-spelning. Inte nog med det, jag köpte två snygga Satyricon T-shirts a 150 kronor styck.

Plötsligt har Satyricon gått och tjänat mellan 240 kronor och 400 kronor på mig (minus förlusten för det ”stulna” materialet då) räknat med en artistintäkt på 30-50% för konsertbiljetter och merchandise vilket verkar ligga inom normen.

Visst, jag hade kanske gått på Satyricon ändå, även utan att ladda ner skivorna… men skivorna var för mig ett viktigt sätt att inte köpa grisen i säcken.

16 Horsepower, som jag olyckligtvis inte kan stödja genom att se live… upptäckte jag genom Napster och köpte sedan nästan alla skivor med. Och om Woven Hands eller Lillium släpar sig hit när jag är medveten om det så ska jag gladeligen slanta upp för både konserbiljetter och T-shirts där med.

Jag har pengar, jag vill ge dem till er… sluta kalla mig tjuv.

Edit: Idag (22/7) gick jag på lunchen och köpte The Age of Nero (ligger nu på min iPod och i en skrivbordslåda på jobbet i väntan på utrensning i CD-hyllan hemma) så idag tjänade Satyricon fem spänn till på mig.

Direktlänk 5 kommentarer

En sån skillnad sex små månader gör

juni 10, 2009 at 8:34 e m (fildelning, Kultur: Övergripande, Mediakommentar, Teknik) (, , , )

Svenska dagbladet har hittat en ny vinkel på Dreamhack. Det är inte längre en kul ungdomsgrej, utan en fristad för fildelare.

Man undrar ju lite över Negra Efendics plötsliga uppvaknande. Har hon läst på och insett att det inte var så harmlöst, har SvD tagit till sig av Frida Johanson och Malin Sandbergs C-uppsats från JMG (som de själva av någon anledning får skriva om i senaste numret av journalisten (ej på nätet än)) angående media och dess positiva bild av Pirate Bay.

Har Efendic månne börjat frilansa?

Det är ju lite intressant om plötsligt media upphör att gulla med världens största copy party. Men frågan är om denna nyvunna insikt på något sätt ogiltigtförklarar all den positiva uppmärksamhet som Dreamhack fått i pressen varje år sen någon gång tidigt 2000-tal. Kanske Jönköpings kommun får ta sin hand ifrån LAN:et?

Oavsett vad du tycker om upphovsrättslagstiftning och fildelning kan vi inte komma ifrån att Dreamhack är en integral del av vad som politiker gärna kallar det svenska datorundret. Det är till stor del den liberala inställningen till datorer (som gjort Dreamhack möjligt) som lett till att vi har ledande spelföretag som Starbreeze, Grin och DICE (företag som ofta ser nyttan av att synas på just Dreamhack för övrigt).

Anna/Ravenna gjorde mig uppmärksam på SvD:s senaste artikel, och när du ändå är där kan du läsa ”Varför kompromissa om fildelning, Marit?” för den pekar på ett par rätt viktiga punkter som vi skulle kunna ta och diskutera, om vi någon gång säkrar integritetsfrågorna och kommer till en situation där vi kan sätta oss ner och diskutera upphovsrätten på ett sansat sätt. (Om en fyra fem generationer med andra ord.)

Direktlänk Kommentera

Svar på tal

maj 29, 2009 at 8:50 e m (fildelning, Kultur: Övergripande, Mediakommentar, Politik) (, , )

Jag läste Peter Stjernströms text på newsmill för ett tag sedan, men jag kan inte ens minnas om jag skrev vad jag tyckte här på bloggen eller bara gav upp. Den är ett typexempel på vad som har gått fel i debatten, upphovsrättskramare som inte förstår att frågan är om det ska fildelas eller inte, utan vad de bästa sätten att garantera en fortsatt kulturproduktion på är.

Själv tror jag ju, som jag skrivit tidigare, både på att folk är fortsatt beredda att betala för sig, bara man gör det lätt nog. Jag försökte senast idag skänka 20 dollar till Joe England eftersom jag vill att han ska fortsätta skriva, teckna och publicera Zebra Girl. Men eftersom Firefox kraschade när jag försökte verifiera min betalning på PayPal får han tyvärr vänta ett par dagar till medan jag försäkrar mig om att inget gått knas på mitt konto. Men ändå, 20 dollar… hur många papperstidningar a 3 dollar styck skulle han behöva sälja för att få ihop 20 dollar? (Nog för att jag skulle köpa hans serie i albumform om Joe bara kom ut med den)

Hur som helst, det var ett sidospår… jag tror att folk är beredda att betala för sig, och jag tror det finns tillräckligt många som är beredda att skapa kultur bara för att de inte kan tänka sig något annat, och de vill bli lästa/hörda/sedda/uppskattade mer än de vill bli rika, eller ens leva på sin konst. Självklart unnar jag alla att leva på sin konst om de kan, annars skulle jag inte skicka pengar till Joe England, men jag inser också det orimliga i att alla ska kunna göra det. Var tog min rätt att livnära mig som Kreatör vägen? Jag vill också ha ett mediajobb istället för att göra IT-support och blogga helt gratis (samt då och då skriva ännu mer gratis för Bulldozer.nu) men det är ingen som är beredd att lyfta ett finger för att möjliggöra den drömmen.

Åter till Peter Stjernström, någon som faktiskt orkat ta honom på allvar och givit honom svar på tal är Piratpartiets number two Anna Troberg det är värt att läsa det, men jag förväntar mig inte att någon upphovsrättskramare skall ta det till sig. Är du tveksam så kanske det kan övertyga dig, men jag tror säkert att någon minister går ut och kallar fildelning ”stöld” snart igen och då svänger du tillbaka.

Direktlänk Kommentera

Next page »