Jag vill bara påpeka

november 8, 2010 at 2:41 e m (Mediakommentar) ()

Att jag minnsan inte är någon anonym näthatare. Mitt namn står där ovanför och om du har turen att bli hatad av mig så skall du fan ta dig en tankestund och fundera över vad som är fel i ditt liv, för något är det och jag gör dig en tjänst som talar om vad.

Du vet vem du är…

 

;P

Annonser

Direktlänk Kommentera

Valtider, 2010.

september 10, 2010 at 9:15 e m (Mediakommentar, Politik) (, , )

Snart är det val igen. Det är dags att besluta om vilket block som skall få privilegiet att förbättra för pensionärerna och försämra för integriteten.

Om jag måste välja så väljer jag nog det rödgröna för de har framstått som minst korkade:

Maud Olofsson tycker att man skall se på kommunismens brott och Lars Ohlys eventuella ansvar för dem, men verkar inte vara så intresserad av att diskutera sitt eget ansvar för Bondeförbundets nazivänliga hållning under trettio- och fyrtiotalen. Men inte kan man hålla på och tjafsa om sådana gamla synder?

Göran Hägglund tycker att han inte kan välja mellan Lars Ohly och Jimmie Åkesson. Bägge står för en människosyn som den gamle homofoben Hägglund inte kan förlika sig med. Och visst, jag kan förstå Hägglund, att välja mellan kommunism och nazism är svårt. Det kräver en politiker med visioner och integritet för ett sådant val. Män som Churchill och Roosevelt kunde klara av det, men Hägglund… det är bättre om du går tillbaka till att försöka blockera homobröllop Göran, det är den sortens politik vi kommer minnas dig för ändå.

Jan Björklund är kanske den av aliansledarna som minst klarar av att likna en människa. Jag får ångest av att tänka på att han räknas som ett politiskt alternativ.

Fredrik Reinfeldt ser alltid så jämra ledsen ut till och med när han fått låta partipiskan vina och sålt ut svenska folkets integritet till FRA eller upphovsrättsindustrin. Låt oss ge honom valsiffror att se ledsen ut över så hans fortsatta karriär matchar hans ansikte.

Vad har vi egentligen sett av fyra års allianspolitik? De svenska jobben har flutit vind för våg på en internationell komjunktur som vi egentligen klarat mer på grund av vår klena köpkraft och förhållandevis låga löner än på grund av någon beslutsam borgerlig politik. Vi fick ett patetiskt vädjande om ”borgfred” under ordförandeåret i EU, för i en demokrati kritiserar man inte det sittande partiet… se bara på Demokratiska Folkrepubliken Nordkorea. Vi fick en något ökad självmordsfrekvens när svårt deprimerade och cancersjuka, bland annat, skulle utförsäkras och tvingas in på jobbmarknaden när de befann sig i terminalstadiet. Bra jobbat Fredrik.

En sak slår mig. varje gång en svensk regeringsmedlem mördats av någon psyksjuk gärningsman så har det varit en socialdemokrat. Kan det tänkas vara så att de borgerliga för en politik som psyksjuka gillar? Kanske bara psyksjuka som kan rösta på ett parti som Nya Arbetarpartiet Moderaterna, Kristhomofoberna, Intergriterssvikarcentern eller Svenskt Folkeparti? Så kan det vara.

Visst, det andra cementblocket är inte så jävla roligt det heller. Men åtminstonde är den enda riktigt onda och verklighetsfrämmande människan där Thomas Bodström. Några av de andra verkar mänskliga eller åtminstonde hjälpligt komptetenta. Lars Ohly till exempel har aldrig sagt att han företräder verklighetens folk. Mona Sahlin har aldrig verkat för Burkaförbud, språktest för invandrare eller ”hårdare tag” i skolan. Maria Wetterstrand har aldrig kampanjat för Integriteten en hel valkampanj bara för att sedan rösta igenom FRA-lagen. (Visst, Maria skulle säkerligen släppa igenom FRA-lagen bara hon fick stänga ett kärnkraftverk, men hon har aldrig hymmlat eller ljugit om det).

Drömsitsen vore givetvis ett rödgrönt block med stöd från Piratpartiet. Då skulle kanske både rent humanitära frågor som sjukvård och sociala skyddsnät få lite uppmärksamhet samtidigt som vi kanske äntligen skulle få lite fokus på integritetsfrågorna och överlag Internetfrågorna.

Visserligen är den gängse synen på Piratpartister att de flesta är nyliberaler. Jag vet inte hur det faktiskt ligger till, men man kan ju ana en viss nyliberalitet på många piratbloggar. Men partiet är ganska brett och jag tror nog att synen på integritetsfrågorna är öppnare och mer piratisk hos vänsterpartiet och miljöpartiet än i Reichfeldts allians.

Direktlänk Kommentera

Vem är verklighetsfrämmande

augusti 13, 2010 at 12:24 e m (Först upp mot väggen, Kultur: Övergripande, Mediakommentar) (, , )

Jag är nörd, det är inget jag yvs särskilt över. Att vara nörd är som alla andra livsinriktningar. Jag gillar fantasy, skräck och science fiction. Jag har lättare att relatera till uppdiktade människor med någorlunda normala mänskliga problem på en påhittad rymdstation än vad jag har att relatera till casten i Sex and the City (eftersom Carrie och hennes brood inte känns direkt som människor). Men det gör mig inte till en dålig elller verklighetsfrånvänd människa. Jag ger pengar till UNICEF, jag oroar mig över den globala uppvärmningen och tanken på en fortsatt borgerlig regering i höst ger mig magont. Jag vet nämligen att Gandalf inte kommer att lösa de där problemen åt mig.

Men jag tycker givetvis om att då och då fly verkligheten en stund, precis som alla andra. Förutom årets skitnödigaste debutant Caroline Ringskog Ferrada-Noli då, hon skriver i en illa sammanhållen rant på Aftonbladet hur illa hon tycker om nördar eftersom de är världsfrånvända, töntiga, humorlösa och omoderna. Dessutom har de mage att inte hylla arbetarklassen (av någon anledning tycks hon nämligen anse att alla nördar också är hipsters).

Detta från en trettioårig ”Journalist och juridikstuderande” som kom ut med en bok om en 24-årig tjej som rotlöst åker omkring mellan Malmö, Österlen, Paris och New York medan hon ser ner på människor och hatar naturen… eller vad det nu var, jag försökte läsa ett par recensioner och insåg att boken verkade så tråkig och verklighetsfrånvänd att klockorna stannar. Ringskog Ferrada-Noli gör gott i att spara sin Mary-Sue till sin blogg där folk åtminstonde inte förväntas betala för privilegiet att få ta del av hennes skitnödighet.

Det är svårt att säga vad som kom först. Brillmodet, Doris Lessings nobelpris, uppvuxna 70-talistmäns omfamnade av barndomens trauman i reklamfilm och grafisk form, surdegstrenden eller författaren Haruki Murakamis popularitet. Symptomen är detsamma – man vill bort från verkligheten.

Skriver Ringskog Ferrada-Noli, som skrivit en hel bok där hon i skydd av att få låtsas vara en fiktiv person får kräka ur sig sitt hat mot människor som inte är som hon. Säkerligen en befriande upplevelse, men inte direkt verklighetstillvänd. Naturen är Ferrada-Nolis privata onanifantasi där hon i skydd av illusionen tillåts leva ut sin misantropi till fullo, inget ont med det… men man kanske skall tagga ner med nörd-dissandet när man är en sån enastående eskapistnörd själv.

Och detta jävla vurmande för ”arbetarklassen”, till att börja med har de flesta som räknas som traditionell ”arbetarklass” i Sverige bra mycket bättre ekonomi än den genomsnittliga akademikern. Dessutom är de själva markant ointresserade av klasskamp, arbetarklassromantik (om den inte skrivs av Ulf Lundell eller Bruce Springsteen) och sociala rättvisor. Den genomsnittlige arbetaren i Sverige bor i eget ägd mexitegelvilla och röstar på moderaterna. Den genomsnittlige svenska arbetaren skiter i att hans stereo är ihopplockad av livegna trälar i en sweatshop i Shenzen, att hans bröd är bakat på mjöl från Monsanto eller att landet där han firar sin chartersemester styrs av en militärjunta.

Åt helvete med den svenska ”arbetarklassen” de mår finfint och klarar sig bra som det är. Det är den arbetslösa klassen som behöver lite uppmärksamhet nu. Akademiker med sex år av studieskulder som jobbar deltid inom vården för att det är de enda jobb som fanns. Medelklassungar vars föräldrar inte fixade in dem i arbetslivet och som nu går långa sjok av arbetslöshet mellan korta vikariat och arbetsmarknadsåtgärder. Invandrare som konsekvent nekas jobb trots att de talar flytande svenska och har examina från både Baghdads tekniska högskola och Chalmers.

De nördar som ingår i min bekantskapskrets är inte på något sätt benägna till ”strutsbeteende”. Jag har vänner som stöttar Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Amnesty och andra ”behjärtansvärda” och ”verkliga” ändamål. Jag känner nördar som engagerar sig i minoriteters rättigheter lika mycket som de engagerar sig i Buffy the Vampire Slayer. Faktum är att de flesta nördar sympatiserar med andra outsiders, eftersom de själva vet hur det är.

På det fria ordets barikader står nördar med Lovecraft i ena handen och Lawerence Lessig i andra, i en kamp mot en allt mer dystopisk samtid där staten vill ha rätten att övervaka ditt minsta steg, dina tankar och dina drömmar.

Att sitta på Aftonbladet och kyssa ”arbetarklassens” röv är fan verklighetsfrånvänt om något. Tolkien var rent dokumentär om man jämför med Ringskog Ferrada-Nolis skeva världsbild.

Direktlänk 6 kommentarer

Det är ju nästan lite gulligt…

juni 19, 2010 at 9:37 f m (Mediakommentar)

Därför är Alliansen det första HBT-vänliga regeringsalternativet” skaldar Nyamko Sabuni på Newsmill. Min första tanke är att hon fått Reinfeldts godkännande att skicka Kristdemokraterna ut i kylan, min andra tanke är att hon också anser att Hamas är det första Israelvänliga alternativet för ett palestinskt självstyre. Men nej, Nyamko menar allvar. Det bevisar hon genom att lista en bunt åtgärder som Alliansregeringen drivit igenom fast frågan är nog vem som blockerade saker som könsneutral äktenskapslagstiftning förra mandatperioden.

Nåja, det är inte så viktigt… men det öppnar intressanta dörrar för Alliansen. Om man kan vara HBT-vänlig i samarbete med Kristdemokraterna då kan man säkert vara invandrarvänlig i samarbete med SD och om man väl har tagit det mentala felklivet, då har man en drömsits för att sitta kvar i regeringsposition i höst efter att svenska folket fått total kortslutning i hjärnan och röstat in det mest verklighetsfrämmande partiet sen Professor Karl Kalkyls Folkfront För Billigare Plektrum i riksdagen.

Givetvis tror ni mig inte, ni tycker jag överdriver och dummar mig. Eller hur? Men notera då att Allianskolegorna i Centerpartiet vill vända sitt Ja till kärnkraft till att det skall bli mindre intressant med kärnkraft. Nu har jag inte något principiellt emot kärnkraft, även om jag nog tycker att man skall ta och frysa utbyggnad till man har ekonomi i Toriumreaktorer eller liknande, men Andreas Carlgren tycks ju leva i sin helt egna lilla verklighetsbubbla där ”ja” betyder ”nu skall ni minska utbyggnaden på eget initiativ”.

Direktlänk Kommentera

Hur man vet om en idé är riktigt dålig…

maj 9, 2010 at 3:12 e m (Mediakommentar, Ondska, Religion) (, , )

För att citera en kristen komiker jag såg på YouTube en gång:

Well… if Hitler tried it…

Han var kritisk mot brännandet av Harry Potter-böcker någonstans i det amerikanska inavelsbältet eftersom han ansåg att det intre riktigt anstod kristna. Möjligen hade han missat att det är en lång och stolt tradition inom kristenheten att editera, beslagta och bränna up misshagliga böcker.

325 efter år noll samlades den kristna världens biskoppar till synoden/koncilliet i Nicea, åtminstonde de 250 som ansågs mest tongivande. Man var där för att etablera en världstro allt man inte gillade åkte ut och förklarades kätterskt. En stolt tradition man sedan fortsatt med. Ut med apokryferna, Judas, Maria Magdalena, Bartholomeus, sen kan man säga att det som lämnades kvar var Guds sanning.

När väl makten etablerat sig i Rom upprättades Index Librorum Prohibitorum, en diger lista på förbjudna verk och författare. Swedenborgs Principia, allt skrivet av Balzac, Zola och Rabelais. Dessutom svartlistades Milton, Hobbes, Keppler och Macciavelli. Listan kan göras lång… Copernicus, Galilei… 1959 svartlistades Sartre. 1966 förstod kyrkan slutligen att det var hopplöst att försöka blockera det fria ordet och upplöste indexet. 1966 mina damer och herrar! Ungefär samtidigt som man i Nostra Aetate övergav idén om det judiska folkets gemensamma arvsskuld för deicidet på Jesus.

Även på senare år har kristenheten funnit bokbål en lockande tanke. I USA bränner kristna grupperingar böcker, skivor och entartede kunst i parti och minut.

Heinrich Heine skulle ha ett och annat att säga om Vetlanda. Han var också listad i Index Librorum Prohibitorum för övrigt.

Direktlänk Kommentera

Jan Guillou: Återfallsförbrytare

maj 1, 2010 at 10:05 f m (Mediakommentar, Ondska) (, , )

Jan Guillou, som ju tycker att det är så viktigt att plebejerna följer lagen och inte stjäl, visar än en gång sin obehagliga överklassida när han i hemkommunen Östhammar parkerar notoriskt fel. Eftersom HAN, Jan ”av Guds nåde” Guillou, tycker att det inte behövs någon gågata och han vill parkera på torget när han äter sin restauranglunch.

Jag tycker faktiskt Jan Guillou är en genomvidrig människa. Han talar vitt och brett om heder, om att följa lagarna, om tjuvar och bloggträsk… men när det inte är bekvämt för honom… då är lagen dum. Och dumma lagar får Jan Guillou bryta mot. Folket skall hålla sig på mattan, och herrarna skall få göra som de vill, för de har råd och de är finare.

Direktlänk Kommentera

Copyright behövs för att bevaka upphovsmännens intresse

april 23, 2010 at 2:16 e m (Kultur: Rörlig, Kultur: Serier, Mediakommentar) (, , )

Nej, Aberg har inte bytt sida, jag kunde bara inte komma på något bättre sätt att sätta rubrik på den här högst ironiska artikeln.

Missförstå mig rätt nu, John Ajvide Lindqvist är en skön och trevlig kille som jag verkligen gillar och jag hoppas att han lyckas få stopp på planerna. Men copyrightvärlden tycks i allra flesta fall vara arrangerad så att det inte är upphovsmännens ve och väl som tillvaratas.

Min gissning är att Ajvide Lindqvist har sålt filmrättigheterna till EFTI AB, som sen förmodligen har sålt vidare de amerikanska rättigheterna till Hammer Films. Säkerligen inte utan Ajvide Lindqvists goda minne eftersom det är stora pengar det rör sig om.

Men, och här är pudelns kärna, exakt vilka rättigheter ingår i paketet man har sålt till Hammer Film? Och dessutom, eftersom Hammer ändrat Oskar och Elli till Owen och Abby samt Blackeberg till Los Alamos, New Mexico har Ajvide Lindqvist egentligen något att säga till om, inget av hans originalmaterial är inblandat i serieversionen.

Så, vi har istället fått ett lysande exempel på hur handelsvaran Copyright inte skyddar upphosvmännen ett dyft.

Direktlänk Kommentera

Odlat kött, where do I sign up?

april 8, 2010 at 6:20 f m (Mat, Mediakommentar) ()

Aftonbladet skriver att provrörsodlat kött som vuxit i näringslösning kan vara på väg i framtiden. 68,5% av läsarna säger att det inte är något de skulle kunna tänka sig att äta. Varför då?

Tänk er själva, energieffektivt kött utan några som helst moraliska komplikationer. Du tar inte ett liv för att äta ditt bacon, inga kännande varelser har behandlats illa eller behövt få ångest för att du skall kunna bli mätt. Plötsligt är tanken på att alla människor på jorden skall kunna få äta biff en gång i veckan inte en dystopi som leder till Mad Max och kanibalism.

I helvete att jag skulle ha några betänkligheter, rulla in provrörsbiff och petriskålsbacon ni bara. Smakar det kött så är det kött, bara inte kött som någon lidit för.

För den som tycker att aftonbladets artikel inte är utförlig nog så skrev Wired om det här för ganska exakt två år sedan.

Direktlänk 3 kommentarer

Man vill så gärna tro

april 5, 2010 at 12:31 f m (Mediakommentar, Religion) (, , )

Särskilt så här på påsken. Visst vore det trevligt med en välvillig gud som offrat sin enfödde son för att vi skall få evigt liv i välsignelse hossianna amen! Alla skall vi få evigt liv, du och jag och Astrid Lindgren, som ju skrev så fina berättelser och inte fick något nobelpris… visst kunde hon väl åtminstonde få evigt liv?

Nu är inte jag den som missunnar döda författarinnor den folkets kärlek de faktiskt förtjänar, men jag drar gränsen vid tron på filicidets välsignelse. Någon stans måste ju gränsjäveln hur som helst gå och när Claptrapinstitutets Direktör tillsammans med ett par medsvurna publicerar debattartikeln ”Jesus – historiens största sanning” så här lagom till påsk för att påminna oss om den skuld vi står i till Kyrkan och dess centralgestalt så har gränsen passerats.

Hela artikeln tycks baseras på, förutom änglatårar och alvdamm, den historiska exaktheten hos evangelierna.

Somligas åsikt att de nytestamentliga berättelserna är legender, visar endast en djup okunnighet om både historiska fakta och mytbildningens långa process. Nya testamentets tidigaste böcker skrevs cirka 20 år efter Jesu död, när ögonvittnen fortfarande var vid liv. Denna tidsrymd är för kort för mytbildning. Nyare bibelforskning pekar på den muntliga traditionens tillförlitlighet. Redan Jesus kan ha lärt lärjungarna att tradera vissa stycken och mycket av det som sedan skrevs ner hade funnits i det memorerade materialet. Den judiska tekniken att memorera var lika säker som skriftligt material. Det finns därför ingen lucka mellan Jesus och texterna 20 år senare. Ögonvittnena och det memorerade materialet är starka argument för textmaterialets sanningshalt rent historiskt.

Okej, jag är givetvis bara en lekman och skall inte låtsas att jag vet allt om exegetik, men för att jag skall uppleva källan som trovärdig och icke förvanskad så vill jag gärna att den är konsistent.

Så vi går till Lukas och ser vad han har att säga om tiden för Jesu födelse:

Luk 2:1-5 Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. 2Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. 3Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 5för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Quirinius var en historisk person, och såvitt jag förstått mycket riktigt ståthållare i Syrien. Han genomförde en skattskrivning som bland annat beskrivs av Josephus. Problemet är bara att Josephus anger tiden för denna skattskrivning till sex sju år efter Herod Archelaus exil. Hur detta blir viktigt kommer vi straxt till, men först skall vi tala om Herod Archelaus pappa. Vi får då överge Lukas, eftersom han inte tycker att den så kallade massakern på de oskyldiga inte var värd att skriva om. Istället blir det Matteus som kommer till vår räddning:

16När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. 17Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 18Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.

Ni har väl inte glömt historien? Jesus föds, tre vise män uppsöker kung Herodes och profeterar (egendomligt likt profiterar det där ordet) om judarnas kung. Herodes säger ”Cool, säg till när ni hittar honom så jag kan önska honom välgång”. Men de vise männen inser att Herodes tänker döda judarnas kommande kung för att förlänga sin egen regeringsperiod och smyger hem till österlandet utan att gola till Herodes. Dessutom varnar en ängel Josef och Maria som drar till Egypten med jesusbarnet.

Herodes och hans barnamord är problematiskt för Claptrapinstutets historiska syn på biblen av två anledningar. För det första står ingenstans (förutom i Bibeln) där Herodes beskrivs, och han var en rätt impopulär person som gjorde ett visst avtryck på historien, om att Herodes skulle ha beordrat mord på gossebarn, dessutom dog Herodes 4 Fkr. Det vill säga ungefär 10 år före Quirinius skattskrivning.

Då skulle den som vill vara lite bussig mot Matteus kunna invända att Herodes son Herod Archelaus ju också hette Herodes, han ligger ju bättre i tiden… förutom att han enligt Josephus då skulle ha drivits i exil före skattskrivningen, plus att Matteus redan har nämnt honom. ”21Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. 22Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen,” (Mat 2:21-22)

Så, vi har redan på två punkter kunnat bevisa att bibeln inte är en hundraprocentigt tillförlitlig källa:

1) Jeus kan ha fötts under skattskrivningen, eller under Herodes levnad, inte under bägge.

2) Herodes massaker på oskyldiga barn tycks aldrig ha förekommit i sinnevärlden.

Lukas, påtalar artikelförfattarna, var enligt Oxfordprofessorn A.N. Sherwin-White en av antikens pålitiligaste historiker. Och ändå ljuger han bevisligen ihop propagandastycket om mordet på alla gossar i Betlehem.

I sitt evangelium, kapitel 23, skriver han även att:

44Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, 45det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. 46Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” När han sagt detta slutade han att andas.

Den här solförmörkelsen och lilla magiska vandalismen omnämns över huvud taget inte i ickekristna källor, vilket kan tyckas märkligt. Även om upprorsmakaren Jesus verksamhet, fängslande och död skulle på något sätt ha undgått historien så borde väl en så illavarslande händelse som en solförmörkelse i samband med tempelförstörelse ha både diskuterats och omskrivits rätt så länge framöver? Matteus skriver dessutom att det skulle ha varit fråga om en jordbävning. Solförmörkelse och jordbävning… och ingen utanför bibeln skriver om det…

Låt oss istället försöka styra Jesu existens via oberoende källor, för om det finns någon som helst historisk tillförlitlighet i bibeln så borde väl den beskriva händelser som fler skriver om.

Ett av de populäraste bevisen för Jesu existens är Testimonium Flavianum, skrivet av den judiske historikern Flavius Josephus. I bok 18 av den grekiska utgåvan av ”Antiquities of the Jews” står att läsa (ber om ursäkt för att jag inte hittat en svensk översättning):

About this time there lived Jesus, a wise man, if indeed one ought to call him a man. For he was one who wrought surprising feats and as a teacher of such people as accept the truth gladly. He won over many Jews and many of the Greeks. He was the Messiah. When Pilate, upon hearing him accused by men of the highest standing amongst us, had condemned him to be crucified, those who had in the first place come to love him did not give up their affection for him. On the third day he appeared to them restored to life, for the prophets of God had prophesied these and countless other marvellous things about him. And the tribe of the Christians, so called after him, has still to this day not disappeared.

Det känns dock märkligt att Josephus skulle ha erkänt Jesus som Messisas men ändå inte bekänt sig till kristendomen och mycket riktigt förkastar de flesta seriösa forskare Tesimonium Flavianum som en senare kristen infogning i originaltexten. Propaganda inte varandes något nytt påfund.

Roligast blir artikeln på slutet då författarna tycks vilja använda kyrkan som ett bevis på bibelns trovärdighet. Jag hade ett motargument här som tyvärr åkallade Godwin så låt mig försöka med något annat… Existensen av Forodrim bevisar inte att Frodo en gång gick över Mordor med härskarringen.

Edit: Läs gärna, om du är intresserad, Lena Einhorns text på Newsmill som tar upp en hel del kronologiska konstigheter i evengelierna, även om Exegetikdocenten Anders Gerdmar inte håller med, Gerdmar inleder dock med en hiskelig halmgubbe och tycks argumentera mer ur sin tro än sin vetenskapliga faktabas. Även Roger Viklund skriver väldigt intressant och reder ut ett par av missförhållandena Einhord och Gerdmar emellan.

Direktlänk 5 kommentarer

Bloggtorka

februari 3, 2010 at 10:48 f m (Mediakommentar) ()

Fan, januari har passerat och jag har helt enkelt inte haft tid eller ork att skriva något för att underhålla de som råkat snubbla över min blogg. Uppgivenhet kanske, världen blir inte bättre vad jag än skriver och det där personliga som jag sällan avhandlar har sina tunga bitar. Kanske  behöver jag sol. Avundas arbetskamraterna, tillika arbetsplatsens par, som åkt till Malaysia i tre veckor.

Polisen fortsätter göra beställningsrazzior när IFPI kallar, trots att det bryter mot svensk lag att ta till sådana tvångsmedel när eventuell straffpåföljd inte är fängelse och gemene man tycker fortfarande inte att det är något att oroas för. Så varför skall man orka bry sig?

Direktlänk Kommentera

Next page »