Hur man vet om en idé är riktigt dålig…

maj 9, 2010 at 3:12 e m (Mediakommentar, Ondska, Religion) (, , )

För att citera en kristen komiker jag såg på YouTube en gång:

Well… if Hitler tried it…

Han var kritisk mot brännandet av Harry Potter-böcker någonstans i det amerikanska inavelsbältet eftersom han ansåg att det intre riktigt anstod kristna. Möjligen hade han missat att det är en lång och stolt tradition inom kristenheten att editera, beslagta och bränna up misshagliga böcker.

325 efter år noll samlades den kristna världens biskoppar till synoden/koncilliet i Nicea, åtminstonde de 250 som ansågs mest tongivande. Man var där för att etablera en världstro allt man inte gillade åkte ut och förklarades kätterskt. En stolt tradition man sedan fortsatt med. Ut med apokryferna, Judas, Maria Magdalena, Bartholomeus, sen kan man säga att det som lämnades kvar var Guds sanning.

När väl makten etablerat sig i Rom upprättades Index Librorum Prohibitorum, en diger lista på förbjudna verk och författare. Swedenborgs Principia, allt skrivet av Balzac, Zola och Rabelais. Dessutom svartlistades Milton, Hobbes, Keppler och Macciavelli. Listan kan göras lång… Copernicus, Galilei… 1959 svartlistades Sartre. 1966 förstod kyrkan slutligen att det var hopplöst att försöka blockera det fria ordet och upplöste indexet. 1966 mina damer och herrar! Ungefär samtidigt som man i Nostra Aetate övergav idén om det judiska folkets gemensamma arvsskuld för deicidet på Jesus.

Även på senare år har kristenheten funnit bokbål en lockande tanke. I USA bränner kristna grupperingar böcker, skivor och entartede kunst i parti och minut.

Heinrich Heine skulle ha ett och annat att säga om Vetlanda. Han var också listad i Index Librorum Prohibitorum för övrigt.

Direktlänk Kommentera

Man vill så gärna tro

april 5, 2010 at 12:31 f m (Mediakommentar, Religion) (, , )

Särskilt så här på påsken. Visst vore det trevligt med en välvillig gud som offrat sin enfödde son för att vi skall få evigt liv i välsignelse hossianna amen! Alla skall vi få evigt liv, du och jag och Astrid Lindgren, som ju skrev så fina berättelser och inte fick något nobelpris… visst kunde hon väl åtminstonde få evigt liv?

Nu är inte jag den som missunnar döda författarinnor den folkets kärlek de faktiskt förtjänar, men jag drar gränsen vid tron på filicidets välsignelse. Någon stans måste ju gränsjäveln hur som helst gå och när Claptrapinstitutets Direktör tillsammans med ett par medsvurna publicerar debattartikeln ”Jesus – historiens största sanning” så här lagom till påsk för att påminna oss om den skuld vi står i till Kyrkan och dess centralgestalt så har gränsen passerats.

Hela artikeln tycks baseras på, förutom änglatårar och alvdamm, den historiska exaktheten hos evangelierna.

Somligas åsikt att de nytestamentliga berättelserna är legender, visar endast en djup okunnighet om både historiska fakta och mytbildningens långa process. Nya testamentets tidigaste böcker skrevs cirka 20 år efter Jesu död, när ögonvittnen fortfarande var vid liv. Denna tidsrymd är för kort för mytbildning. Nyare bibelforskning pekar på den muntliga traditionens tillförlitlighet. Redan Jesus kan ha lärt lärjungarna att tradera vissa stycken och mycket av det som sedan skrevs ner hade funnits i det memorerade materialet. Den judiska tekniken att memorera var lika säker som skriftligt material. Det finns därför ingen lucka mellan Jesus och texterna 20 år senare. Ögonvittnena och det memorerade materialet är starka argument för textmaterialets sanningshalt rent historiskt.

Okej, jag är givetvis bara en lekman och skall inte låtsas att jag vet allt om exegetik, men för att jag skall uppleva källan som trovärdig och icke förvanskad så vill jag gärna att den är konsistent.

Så vi går till Lukas och ser vad han har att säga om tiden för Jesu födelse:

Luk 2:1-5 Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas. 2Det var den första skattskrivningen, och den hölls när Quirinius var ståthållare i Syrien. 3Alla gick då för att skattskriva sig, var och en till sin stad. 4Och Josef, som genom sin härkomst hörde till Davids hus, begav sig från Nasaret i Galileen upp till Judeen, till Davids stad Betlehem, 5för att skattskriva sig tillsammans med Maria, sin trolovade, som väntade sitt barn.

Quirinius var en historisk person, och såvitt jag förstått mycket riktigt ståthållare i Syrien. Han genomförde en skattskrivning som bland annat beskrivs av Josephus. Problemet är bara att Josephus anger tiden för denna skattskrivning till sex sju år efter Herod Archelaus exil. Hur detta blir viktigt kommer vi straxt till, men först skall vi tala om Herod Archelaus pappa. Vi får då överge Lukas, eftersom han inte tycker att den så kallade massakern på de oskyldiga inte var värd att skriva om. Istället blir det Matteus som kommer till vår räddning:

16När Herodes märkte att han hade blivit lurad av stjärntydarna blev han ursinnig, och han lät döda alla gossar i Betlehem och dess omnejd som var två år eller därunder; det var den tid han hade fått fram genom att fråga ut stjärntydarna. 17Då uppfylldes det som sagts genom profeten Jeremia: 18Rop hörs i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel begråter sina barn, hon låter inte trösta sig, ty de finns inte mer.

Ni har väl inte glömt historien? Jesus föds, tre vise män uppsöker kung Herodes och profeterar (egendomligt likt profiterar det där ordet) om judarnas kung. Herodes säger ”Cool, säg till när ni hittar honom så jag kan önska honom välgång”. Men de vise männen inser att Herodes tänker döda judarnas kommande kung för att förlänga sin egen regeringsperiod och smyger hem till österlandet utan att gola till Herodes. Dessutom varnar en ängel Josef och Maria som drar till Egypten med jesusbarnet.

Herodes och hans barnamord är problematiskt för Claptrapinstutets historiska syn på biblen av två anledningar. För det första står ingenstans (förutom i Bibeln) där Herodes beskrivs, och han var en rätt impopulär person som gjorde ett visst avtryck på historien, om att Herodes skulle ha beordrat mord på gossebarn, dessutom dog Herodes 4 Fkr. Det vill säga ungefär 10 år före Quirinius skattskrivning.

Då skulle den som vill vara lite bussig mot Matteus kunna invända att Herodes son Herod Archelaus ju också hette Herodes, han ligger ju bättre i tiden… förutom att han enligt Josephus då skulle ha drivits i exil före skattskrivningen, plus att Matteus redan har nämnt honom. ”21Josef steg upp och tog med sig barnet och hans mor och flyttade tillbaka till Israels land. 22Men när han hörde att Archelaos var kung i Judeen efter sin far Herodes vågade han inte återvända dit. I en dröm blev han tillsagd att dra sig undan till Galileen,” (Mat 2:21-22)

Så, vi har redan på två punkter kunnat bevisa att bibeln inte är en hundraprocentigt tillförlitlig källa:

1) Jeus kan ha fötts under skattskrivningen, eller under Herodes levnad, inte under bägge.

2) Herodes massaker på oskyldiga barn tycks aldrig ha förekommit i sinnevärlden.

Lukas, påtalar artikelförfattarna, var enligt Oxfordprofessorn A.N. Sherwin-White en av antikens pålitiligaste historiker. Och ändå ljuger han bevisligen ihop propagandastycket om mordet på alla gossar i Betlehem.

I sitt evangelium, kapitel 23, skriver han även att:

44Det var nu kring sjätte timmen. Då blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen, 45det var solen som förmörkades. Förhänget i templet brast mitt itu. 46Och Jesus ropade med hög röst: ”Fader, i dina händer lämnar jag min ande.” När han sagt detta slutade han att andas.

Den här solförmörkelsen och lilla magiska vandalismen omnämns över huvud taget inte i ickekristna källor, vilket kan tyckas märkligt. Även om upprorsmakaren Jesus verksamhet, fängslande och död skulle på något sätt ha undgått historien så borde väl en så illavarslande händelse som en solförmörkelse i samband med tempelförstörelse ha både diskuterats och omskrivits rätt så länge framöver? Matteus skriver dessutom att det skulle ha varit fråga om en jordbävning. Solförmörkelse och jordbävning… och ingen utanför bibeln skriver om det…

Låt oss istället försöka styra Jesu existens via oberoende källor, för om det finns någon som helst historisk tillförlitlighet i bibeln så borde väl den beskriva händelser som fler skriver om.

Ett av de populäraste bevisen för Jesu existens är Testimonium Flavianum, skrivet av den judiske historikern Flavius Josephus. I bok 18 av den grekiska utgåvan av ”Antiquities of the Jews” står att läsa (ber om ursäkt för att jag inte hittat en svensk översättning):

About this time there lived Jesus, a wise man, if indeed one ought to call him a man. For he was one who wrought surprising feats and as a teacher of such people as accept the truth gladly. He won over many Jews and many of the Greeks. He was the Messiah. When Pilate, upon hearing him accused by men of the highest standing amongst us, had condemned him to be crucified, those who had in the first place come to love him did not give up their affection for him. On the third day he appeared to them restored to life, for the prophets of God had prophesied these and countless other marvellous things about him. And the tribe of the Christians, so called after him, has still to this day not disappeared.

Det känns dock märkligt att Josephus skulle ha erkänt Jesus som Messisas men ändå inte bekänt sig till kristendomen och mycket riktigt förkastar de flesta seriösa forskare Tesimonium Flavianum som en senare kristen infogning i originaltexten. Propaganda inte varandes något nytt påfund.

Roligast blir artikeln på slutet då författarna tycks vilja använda kyrkan som ett bevis på bibelns trovärdighet. Jag hade ett motargument här som tyvärr åkallade Godwin så låt mig försöka med något annat… Existensen av Forodrim bevisar inte att Frodo en gång gick över Mordor med härskarringen.

Edit: Läs gärna, om du är intresserad, Lena Einhorns text på Newsmill som tar upp en hel del kronologiska konstigheter i evengelierna, även om Exegetikdocenten Anders Gerdmar inte håller med, Gerdmar inleder dock med en hiskelig halmgubbe och tycks argumentera mer ur sin tro än sin vetenskapliga faktabas. Även Roger Viklund skriver väldigt intressant och reder ut ett par av missförhållandena Einhord och Gerdmar emellan.

Direktlänk 5 kommentarer

Ave Sam Neill, Rex Mundi

november 11, 2008 at 9:51 f m (Kultur: Rörlig, Monolog, Religion) (, , , )

Jag hittade min favoritmonolog på Youtube. Omen III är inte någon vidare film i det stora hela, men monologen där Damien ber till Satan om styrka och förkastar Jesus är en av mina abosluta favoriter. Mycket för att Sam Neill är en sån jädra bra skådespelare, han äger varje scen han är i, men också för storslagenheten, hätskheten och vreden i monologen. Det är nästan så man blir satanist, men jag har som ni vet inte plats för sån virrighet.

Men lyssna bara…

”Oh my father, lord of silence, supreme god of desolation.
Whom mankind reviles, yet aches to embrace.
Strenghten my purpose to save the world from a second ordeal of Jesus Christ
And his grubby, mundane, creed.

Two thousand years have been enough!

Show man instead the raptures of thy kingdom.
Infuse in him the grandeur of melancholy, the divinity of lonliness, the purity of evil, the paradise of pain.

What perverted imagination has fed man the lie that Hell festers in the bowels of the earth?
There is only one hell; the leaden monotony of human existance.
There is only one heaven; the extacy of my fathers kingdom.

Nazarene charlatan, what do you offer humanity?
Since the hour you vomited forth from the gaping wound of a woman
you’ve done nothing but drown man’s soaring desires in a deluge of sanctimonious morality
You’ve inflamed the puberal mind of youth with your repellent dogma of original sin.
And now you’re resolved on denying them ultimate joy beyond death
by destroying me!

You have failed nazarene,
as you have always failed.

We were both created in mans image.
But while you were born of an impotent god
I was concieved of a jackal.

Born of Satan, the desolate one.
The Nail

Your pain on the cross was but a splinter compared to the agony of my father,
cast out from heaven
the fallen angel
banished, reviled.

I will drive deeper the thorns into your rancid carcass, you profaner of vices
Cursed Nazarene

Satan, I will avenge thy torment
by destroying christ forever.”

Det finns några ord som är oklara eftersom jag inte hör vad karlen säger, men i det stora hela tror jag att jag har lyckats fånga hela den magnifika monologen ganska nära. Jag säger bara, på film finns det tre djävlar som regerar.

Sam Neill som Damien, Viggo Mortenssen som Lucifer och Robert deNiro som Louis Cyphre

”The Egg Scene”

Viggo mäktar upp.

Irriterande nog klippte den som lade upp föregående klipp lite tidigt. Det finns mer viggo-mäkt att njuta av.

Direktlänk Kommentera

Propagandaministeriet meddelar

augusti 20, 2008 at 8:30 f m (Mediakommentar, Religion)

Nyheten om de kristna trafikljusen är visserligen inte ny. Det är bara att den tidigare inte har orkat asa sig iväg från Aftonbladets webb-TV (som jag av princip ytterst sällan orkar med att klicka på) till tryckta media men  idag florerade både i DN och Metro.

Vad kan man säga? Mina initiala reaktioner redan när jag hörde talas om det här i samband med Aftonbladets avslöjande var att aldrig mer gå över på ett övergångsställe. Men att leva livet som om man bodde i Kairo känns dumdristigt i Stockholm, anarki i trafiken fungerar bara om alla är med på det och ingen sitter och pratar i mobiltelefon i sin skitstora SUV på väg till ”ett jätteviktigt möte”.

Ett alternativ vore att gå Slipknot-vägen och skaffa sig ett rejält aluminiumslagträ. Bara dänga till rejält på ovansidan av varje kristnad övergångsknapp och problemet ligger på marken.

Fast det är åverkan på allmän egendom. Verkar dumt. Kan bli böter.

Så, jag tänkte jag skulle tillverka en liten mall för att spreja över pekfingershanden med en som visar hornen istället. Häng med i trenden, vanhelga ett trafikljus. Det kan bli nästa stora grej.

Direktlänk Kommentera

Homofobi

april 29, 2008 at 9:16 f m (Politik, Religion, Störningar) (, , , )

Jag har redan glömt vad det var som fick mig att fundera på att skriva en post om homofobi, men jag tror det var något TV-program om kristna homosexuella. en av de mer deprimerande grupperna i samhället. Varför man vill tillhöra ett samfund som är så fel ute som kristendomen i homosexualitetsfrågan när man själv drabbas av den imbecilla intoleransen är bortom min fattningsförmåga. Men sure, knock yourself out. Själv skulle jag, om jag vara homosexuell, hellre ta mina chanser med Gaynazisterna före Homokristnas förbund. Men jag har alltid föredragit en smula ärlighet i mitt ”retarded hate bullshit”. De kristna går och hävdar skit som kärleksbudskapet och den gyllene regeln men så fort Paulus håller emot så är det djupdykningar i gamla testamentet för att hitta vad som passar.

Paulus för guds skull, hur kan en man som jagade kristna för sin utkomst tillåtas vara den största auktoriteten på Jesu åsikter i diverse frågor? Era jävla nöt! Den naturliga rangordningen i kristen auktoritet borde vara som följer… Gud > Jesus > Killar som Gud har snackat direkt med > Killar som hängde med Jesus > En fet, finnig, rödhårig tolvåring som heter Morgan och försöker få världen att tro han är en expert på sex > rövhål som jagar kristna och sen plötsligt hävdar att de är omvända samt levererar en massa skit om vad kristna får och inte får göra som i flera fall står i direkt strid mot bergspredikan. Där har ni något att fundera över nästa gång ni ska till och stryka i Bibeln.

Fast de kristna har inte rekordet i korkad attityd mot de homosexuella. Dummast av alla är fan satanisterna (och då menar jag av den där norska kyrkbrännande typen, inte LaVey’s mjukisar). Av någon anledning tycks satanist i dessa dagar vara förknippat med efterblivet djupt rotad i gamla testamentet. Grundprincipen måste ju ändå vara den att om kyrkan någon gång har sagt att Gud inte gillar det så är det coolt. Vi snackar ju ändå om en gruppering som tycker att det är höjden av intellektuell diskurs att läsa budorden utan negationer. Så, om du är satanist (vilket jag tror jag redan sagt definieras av att du är ett får som glömt hur man äter gräs) så borde du ju tycka homosexuella är världens coolaste människor. De lever varje jämra dag i uppenbart trots mot Fienden, och inte vilket trots som helst utan ett av de mest flagranta, det som Sodom och Gomorra jämnades med marken för. Hur fan mycket mer satanistiskt kan det bli egentligen?

Sen är det ju en fråga om sidor… och generellt sätt kan en sida som Påven och Hitler ställer sig på aldrig vara rätt. De hade ju fel om antisemitismen, så homofobin borde väl vara lika skamlig?

Direktlänk Kommentera