Återanvändning

september 17, 2010 at 10:06 e m (fildelning, Kultur: Övergripande, Politik, Teknik) (, )

Jag postade i kommentarerna på Uppsnappat eftersom jag tyckte jag hade något att säga. Sen blev det så himla långt att jag kände att det på något sätt var en bortslösad bloggpost som kunde fått bo här hos mig.

Jag har väl i och för sig rört de här idéerna både en och två gånger tidigare på bloggen, men om Alliansen kan tjata om Ohlys kommunism så kan jag tjata om något som jag tycker är viktigt också.

Först två saker, och sen ett påstående:
För det första är fildelning kanske inte så mycket en rättighet som ett faktum. De sätt som finns att stävja den är för ineffektiva eller för totalitära, därför är det enda rimliga sättet att lösa fildelningsproblematiken genom anpassning.
Man behöver inte gilla det, men om man inte är beredd att stänga av alla datorer i världen så har man att välja på att kriminalisera fildelning och se den fortsätta ske i oförminskad skala eller hitta en annan lösning.

För det andra vänder jag mig emot argumentationen att kulturproduktion måste vara dyr. Det är självklart att en film måste ha skyhög budget när huvudrollsinnehavarna skall ha 20-40 miljoner dollar var för sina insatser. Jag lovar dig att jag med rätt manus och lite ekonomisk återhållsamhet skulle kunna prestera en lika bra film som Inception för två miljoner dollar. (förutsatt då att jag hade en talang som regissör). Det intressanta med en film för två miljoner dollar är att den börjar generera pengar långt före en film för 160 miljoner dollar. (förutsatt att den har några kvaliteter att tala om då)
Men, ta inte mitt ord för det… läs vad en oberoende filmskapare har att säga om saken.
http://bit.ly/aLn5Ph

Så, mitt påstående då. Jag tror visserligen att kultur kommer att fortsätta existera jäms med människan, alldeles oavsett pekuniär ersättning. Men, jag är övertygad om att bästa sättet att bevara en del av det nuvarande (historiskt sett väldigt nymodiga) systemet med professionella populärkulturskapare är att lämna den manufakturistiska iden om kulturyttringen som en komoditet. En bok är inte en spinnrock, en film är inte en bil och ett musikstycke är inte en skrivmaskin. När du betalar för en CD-skiva så är det inte CD-skivan du köper, eller ens (som skivbolagen vill ha det till) en tidsbegränsad användarlicens för musiken på skivan. Du gör en inteckning i framtida skapande av en likande CD-skiva. Om du betalar hundra kronor för att se Inception så är det för att du vill att Christopher Nolan skall göra en till spännande och tankvärd science-fiction-film. (I dagens system är det för övrigt snarare en inteckning i att Richard Hobert skall få spela in ytterligare ett taffligt medeltidsdrama med Rolf Lassgård och Helena Bergström, men det är ju bara för att svenska filmkonsulenter tar vad som ursprungligen var en solidarisk tanke och ger till sina kompisar istället.)
Ett sånt här system fungerar givetvis bättre utan mellanhänder, särskilt det för närvarande ganska korrupta distributionsledet, vilket faktiskt gör fildelningen till en bra och kulturfrämjande företeelse. Så länge infrastrukturen för att stödja kulturskaparna direkt finns och medvetenheten slagit rot hos konsumenterna att eventuella betalningar är en aktie i framtida produktion så kommer vi kunna ha en fungerande professionell kultur.

Skulle det systemet kollapsa, då får vi falla tillbaka på amatörkulturen, vilket inte nödvändigtvis behöver vara något dåligt… den har aldrig mått så här bra om du frågar mig. Det har aldrig funnits så här många människor som kunnat göra så här mycket olika kultur i de mest skilda former och till så hög kvalitet, utan att förvänta sig en spänn tillbaka.

På söndag röstar jag och alla som hatar människor och vill ha det sämre för alla på Tengil.

Ni som vill ha mindre övervakning, en sundare syn på patentsystemet och en nykter syn på fildelning kan rösta på Piratpartiet.

Ni som vill rösta på Sverigedemokraterna kan sluta läsa min blogg.

Annonser

Direktlänk Kommentera

Jim Keyzer ”Soze”

februari 27, 2010 at 12:02 e m (fildelning, Ondska, Politik) (, , , , )

Allas vår favoritköpesnut är tillbaka, att vara en mutkolv i bananrepubliken belönas med allt högre poster och det är ju bra att Jim har ett brinnande intresse för upphovsrättsfrågor och goda kontakter i branchen, eller hur?

Det mest upprörande är visserligen bristen på reaktioner från någon annan än pirater i den här frågan. Men allvarligt talat, vore det inte bäst om Jimpa fick en tjänst där det inte var så lätt att ifrågasätta hans opartiskhet, kanske på ett område där han inte suttit på lönelistan hos ena parten i målet. Eller skall trenden sprida sig och Jimmie Åkesson få utse näste DO?

Jag måste erkänna, jag har inget emot att man försöker skapa opinion mot fildelning. Jag har inget emot att man försöker påverka regering och riksdag att stifta lagar mot copyrightbrott. På ett rent teoretiskt plan är allt det där delar av en fungerande demokrati. Det kan synas dumt att försöka lagstifta mot tidvatten, men så länge det sker i god demokratisk ordning så kan jag önska vederbörande lycka till. Men när hela fronten tycks bygga på korruption, mutor och osanningar… då blir det lite jobbigt faktiskt.

Jag vill inte att poliser köpta av filmbolag skall genomdriva lagar stiftade av politiker duperade av skivbolag, det är fel. Det är riktigt jävla fel.

Vi som tycker att det är dags att stämma i bäcken röstar givetvis på Piratpartiet i höst. Inte för att vi tycker ”det är okej att stjäla”, eller att ”sjukvård är inte lika viktigt som att få stjäla ifred” utan för att ”någon jävla gång måste det väl ändå för i helvete vara nog”. Vi behöver röster i riksdagen som ifrågasätter om filmbolagen skall få anställa poliser under pågående utredning av ett mål de själva är part i. Vi behöver röster i riksdagen som ifrågasätter om domare och advokater i upphovsrättsfrågor verkligen skall vara med i samma ”diskussionsklubb” utan att någonsin lyssna till motståndarsidans argument. Vi behöver röster i riksdagen som säger ”vi kan inte bedriva signalspaning mot hela folket i förebyggande syfte, för det är inte förenligt med demokrati”.

Jag är ledsen, men fördelningspolitiken får vänta… just nu är det viktigare att se till att min skatt inte går till vissa verksamheter än hur hög eller låg den är.

Direktlänk Kommentera

Dags att ta till predikstolen

januari 27, 2010 at 10:24 e m (fildelning, Högst privat, Kultur: Ljudlig) ()

Jag spenderade ett par dagar i Göteborg med att dricka alldeles för mycket öl med Jarno på en måndag, se Nitzer Ebb och Depeche Mode på en tisdag och bli översnöad av alla de otäckaste snösorter en onsdag i Göteborg i Januari kan frambringa. Tips, fler än du tror.

Dessutom läste jag Eric Flint på min iPhone, vilket funkar förvånansvärt bra och alla de tunga pappersböckerna jag släpade i väskan förblev oöppnade. Jag ska inte gå så långt att kalla det framtiden för läsning, för jag gillar riktiga böcker bra mycket bättre än jag gillar min iPhone (hädelse, jag vet) och den dagen jag låter en författare signera min telefon är den dagen jag checkar in på dårhuset. Men som ett tillfälle att slå ihjäl väntan på bussen eller när man behöver resa lätt så är det ypperligt.

Nåväl, bakfyllan på tisdag var mindre trevlig, men efter pasta och öl på Joe Farelli’s var jag återställd nog för att se en bra konsert. Jag skulle förmodligen aldrig köpa en Depeche-platta annat än som gåva. Men nog hade  de satsat på att ge valuta för biljettpengarna. Jag gillade deras bombastiska ljusrigg (en gigantisk LED-vägg och en LED-glob) som körde videos och liveklipp samt spejsade effekter. Dessutom är nog allt kul att se live, förutom sådana där störda shoegazerband som egentligen hatar att spela live och bara försöker vara så osynliga som möjligt.

När jag kom hem stog min Google reader på 125 artiklar, vilket känns som det kan ta ett par dagar att skumma igenom. Men följande pärla av Mike Masnick på Techdirt kände jag mig tvungen att dela med mig av omedelbart. Om du inte har läst den får du inte komma och argumentera om fildelning av musik med mig, särskilt inte om du tänker köra argument som ”Fildelning skadar små okända artister.” eller ”Det går inte att konkurrera med gratis.”

Okej? Förstått?

Läs den jävla artikeln nu.

Direktlänk Kommentera

Sånt här älskar jag att läsa

januari 11, 2010 at 8:48 e m (fildelning, Kultur: Ljudlig, Mediakommentar) (, , , )

Via Techdirt och Telegraph.co.uk blev jag precis uppmärksammad på Steve Lawson, en oberoende artist (väl värd att lyssna på för övrigt, du kan lyssna via hans hemsida eller på Spotify) som har ett klart och tydligt budskap till Bono. Det är ett par riktigt talande exempel och texten i sin helhet är väl värd att läsa, men tillåt mig citera slutpoängen.

Så, kära rockstjärnor – problemet är inte Internet. Det handlar inte om hur Internet ”skadar” småfolket. VI ÄLSKAR DET! Det är ni. Ni och era förväntningar på rikedomar bortom fantasins gränser är körda. Och jag bryr mig inte.

Här är en rubrik åt er – på de tre veckor som gått sedan jag gjorde ”Behind Every Word” tillgänglig för gratis nedladdning har jag sålt fler CD-skivor och downloads än jag gjort under någon månad sen skivan var ett halvår gammal.

Det här rör sig om ett fyra år gammalt album. Jag har inte haft några spelningar under den tiden, jag har inte satt ut några annonser och jag har inte givit bort ett enda fysiskt föremål som kostat mig pengar. Jag har bara pratat om skivan och inbjudit folk att lyssna på den. Och gissa vad? De lyssnade, och de som verkligen gillade den BETALADE. Och de betalade mer för en ”gratis” download än vad de gör på iTunes.

Det finns ingen möjlighet att jag skulle ha kunnat göra det utan ”fri musik”, utan Internet, utan fildelning, utan streaming. Inte heller hade jag kunnat lyckas inom ramarna för de sinnessjukt restriktiva copyrightbestämmelserna i ett vanligt skivkontrakt.

(Med ursäkt för min något styltiga översättning)

Shane Richmond på Telegraph skriver också något (och nu inser jag att jag rippar Mike Masnick hejdlöst i min post) som jag tycker är värt att ta upp. Något jag försökt gång på gång förklara när det vankas diskussion om fildelning kontra kreatöööörer:

Steve – och det växande antalet artister som han – kommer förmodligen att bli avfärdade som undantag, att de har tagit en väg som funkar för ett fåtal tursamma men inte för alla. Grejen är bara den, detsamma gäller skivindustrin. Ett fåtal artister blir rika medan den stora massan bara hoppas att få det att gå runt innan de måste överge sina drömmar och skaffa ett riktigt jobb.

Det spelar, vill jag påstå, inte någon som helst roll hur det övergripande systemet ser ut. Musikbranchen kommer aldrig att vara lönsam för alla som vill vara del av den. Skillnaden är bara att ett system som omfamnar fildelning lägger makten mer hos konsumenterna och tenderar till att belöna merit mer än kontakter.

Visst, det kommer att straffa Anders Bagge, Bert Karlsson och Max Martin men om de gossarna inte lagt undan till sina pensioner vid det här laget så unnar jag dem ett par sköna år bakom kassan på ICA medan artister som kan skriva sin egen musik och marknadsföra sig själva får bröd på bordet.

Sak samma, sitt inte här och läs mig, läs Steve Lawson och försök sprida hans ord.

Andra bloggar om: Bono, Steve Lawson, fildelning

Direktlänk 1 kommentar

Låt oss skriva om lagen

december 16, 2009 at 2:04 e m (fildelning, Mediakommentar, Politik) (, , , )

28 Kap. Om husrannsakan samt kroppsvisitation och kroppsbesiktning

1 § Om det finns anledning att anta att ett brott har begåtts på vilket fängelse kan följa, får husrannsakan företas i hus, rum eller slutet förvaringsställe för att söka efter föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller annars för att utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken.

Hos annan än den som skäligen kan misstänkas för brottet får husrannsakan dock företas bara om brottet har begåtts hos honom eller henne eller om den misstänkte har gripits där eller om det annars finns synnerlig anledning att det vid rannsakningen ska anträffas föremål som kan tas i beslag eller i förvar eller att annan utredning om brottet eller om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet enligt 36 kap. 1 b § brottsbalken kan vinnas.

För husrannsakan hos den misstänkte får inte i något fall åberopas hans eller hennes samtycke, om inte den misstänkte själv har begärt att åtgärden ska vidtas. Lag (2008:376).

Vi behöver lägga till att: ”Brott där fängelsestraff inte föreligger kan meritera husrannsakan om brottet anmälts till åklagarmyndigheten av intresseförening som företräder musikindustrin.”

Det som oroar mig mest är att folk tycks tycka att det här är i sin ordning, eftersom ”fildelning är stöld”, men inte ens om det vore stöld kunde det vara okej att specialintressen går in och beställer husrannsakan från polisen för ett brott som inte har fängelsestraff som påföljd. Särskilt inte när bevisläget är högst tveksamt.

Skulle dessa människor tycka det var okej om Konsum kom in med en handskriven lapp där det stod att du är skyldig till snatteri, och då fick polisen att gå in i din lägenhet och leta efter varor som kommer från Konsum. Du skulle sedan fällas oavsett om varorna var faktiskt snattade eller om de var inköpta på lagligt sätt. (Tips: det finns legala sätt att komma över digitala kopior så existensen av filer, till och med förment upphovsrätsskränkande sådana, på din hårddisk är inte i sig bevis på ett brott.)

Läs mer hos Copyriot

Direktlänk 2 kommentarer

Jag tror det när jag ser det

juni 28, 2009 at 9:42 f m (fildelning, Mediakommentar) (, , )

Visst är det trevligt att Liza Marklund hävdar att hon ändrat uppfattning om IPRED och insett vilken kass lag det är. Men visst känns det mer som en typisk marklundare? Att hon tror hon lyckats tolka opinionsströmningarna och nu vill rida dem till seger.

Liza Marklund bryr sig inte om integritet, hon tycker det är ett lockord för de otvättade massor som skall hålla tyst och köpa hennes pulplitteratur. Hon kommer inte att svänga i den frågan.

Resten av krönikan ägnar Liza åt att som vanligt saluföra sin totala brist på förståelse och sin patologiska ovilja till debatt.

Det är så tröttsamt att jag inte ens orkar bli upprörd. För min del är Liza Marklunds karriär död, den har aldrig funnits och hon har aldrig skrivit något. Jag finner inget intresse i att ta del av eller medverka till spridning av någon kultur som har hennes upphovsmärke.

På så sätt har hon vunnit. Jag hoppas dock att segerns ljuva sötma förvandlas till aska i hennes mun när hon inser att allt fler tycker hon är allt mindre relevant.

Liza, kom igen när du är intresserad av en debatt om upphovsrättsfrågorna så kanske vi kan mötas halvvägs eller nåt.

Direktlänk Kommentera

Varför bråkar ni?

juni 24, 2009 at 6:22 e m (fildelning, Mediakommentar) (, , )

Att Jan Guillou och Liza Marklund, som bägge är ägare till ett sällsynt vinstgirigt förlag, och tillika relativt välrepresenterade på fildelningsområdet (en bieffekt av att vara två av sveriges mest säljande pulpförfattare) hatar fildelare (helt i onödan, men det är en annan diskussion) kan jag ändå förstå.

Men lista av nyttiga idioter som öppnar munnen är så lång.

Nu senast blev killen som aldrig sa ”hora” killen som glatt skrek ”tjuv”.  Vilket är förvånande när man ser hur lite av hans upphovsrättsskyddade verksamhet som finns på Pirate Bay eller ens på  världens största torrenindexator.

Ronnie, upphovsrätten är inte ditt problem, för ingen vill ”stjäla” det du säljer. Möjligtvis har du ett problem med hur din uppdragsgivare betalar dig, men det skiter jag i… ta det med ditt fack. Var glad för att de kunder du har är såpass lojala, men om du ska in i debatten kan du väl ta och läsa på lite. Fildelare är inte ett hot mot kulturskapare, de är en möjlighet.

Direktlänk 2 kommentarer

En sån skillnad sex små månader gör

juni 10, 2009 at 8:34 e m (fildelning, Kultur: Övergripande, Mediakommentar, Teknik) (, , , )

Svenska dagbladet har hittat en ny vinkel på Dreamhack. Det är inte längre en kul ungdomsgrej, utan en fristad för fildelare.

Man undrar ju lite över Negra Efendics plötsliga uppvaknande. Har hon läst på och insett att det inte var så harmlöst, har SvD tagit till sig av Frida Johanson och Malin Sandbergs C-uppsats från JMG (som de själva av någon anledning får skriva om i senaste numret av journalisten (ej på nätet än)) angående media och dess positiva bild av Pirate Bay.

Har Efendic månne börjat frilansa?

Det är ju lite intressant om plötsligt media upphör att gulla med världens största copy party. Men frågan är om denna nyvunna insikt på något sätt ogiltigtförklarar all den positiva uppmärksamhet som Dreamhack fått i pressen varje år sen någon gång tidigt 2000-tal. Kanske Jönköpings kommun får ta sin hand ifrån LAN:et?

Oavsett vad du tycker om upphovsrättslagstiftning och fildelning kan vi inte komma ifrån att Dreamhack är en integral del av vad som politiker gärna kallar det svenska datorundret. Det är till stor del den liberala inställningen till datorer (som gjort Dreamhack möjligt) som lett till att vi har ledande spelföretag som Starbreeze, Grin och DICE (företag som ofta ser nyttan av att synas på just Dreamhack för övrigt).

Anna/Ravenna gjorde mig uppmärksam på SvD:s senaste artikel, och när du ändå är där kan du läsa ”Varför kompromissa om fildelning, Marit?” för den pekar på ett par rätt viktiga punkter som vi skulle kunna ta och diskutera, om vi någon gång säkrar integritetsfrågorna och kommer till en situation där vi kan sätta oss ner och diskutera upphovsrätten på ett sansat sätt. (Om en fyra fem generationer med andra ord.)

Direktlänk Kommentera

Svar på tal

maj 29, 2009 at 8:50 e m (fildelning, Kultur: Övergripande, Mediakommentar, Politik) (, , )

Jag läste Peter Stjernströms text på newsmill för ett tag sedan, men jag kan inte ens minnas om jag skrev vad jag tyckte här på bloggen eller bara gav upp. Den är ett typexempel på vad som har gått fel i debatten, upphovsrättskramare som inte förstår att frågan är om det ska fildelas eller inte, utan vad de bästa sätten att garantera en fortsatt kulturproduktion på är.

Själv tror jag ju, som jag skrivit tidigare, både på att folk är fortsatt beredda att betala för sig, bara man gör det lätt nog. Jag försökte senast idag skänka 20 dollar till Joe England eftersom jag vill att han ska fortsätta skriva, teckna och publicera Zebra Girl. Men eftersom Firefox kraschade när jag försökte verifiera min betalning på PayPal får han tyvärr vänta ett par dagar till medan jag försäkrar mig om att inget gått knas på mitt konto. Men ändå, 20 dollar… hur många papperstidningar a 3 dollar styck skulle han behöva sälja för att få ihop 20 dollar? (Nog för att jag skulle köpa hans serie i albumform om Joe bara kom ut med den)

Hur som helst, det var ett sidospår… jag tror att folk är beredda att betala för sig, och jag tror det finns tillräckligt många som är beredda att skapa kultur bara för att de inte kan tänka sig något annat, och de vill bli lästa/hörda/sedda/uppskattade mer än de vill bli rika, eller ens leva på sin konst. Självklart unnar jag alla att leva på sin konst om de kan, annars skulle jag inte skicka pengar till Joe England, men jag inser också det orimliga i att alla ska kunna göra det. Var tog min rätt att livnära mig som Kreatör vägen? Jag vill också ha ett mediajobb istället för att göra IT-support och blogga helt gratis (samt då och då skriva ännu mer gratis för Bulldozer.nu) men det är ingen som är beredd att lyfta ett finger för att möjliggöra den drömmen.

Åter till Peter Stjernström, någon som faktiskt orkat ta honom på allvar och givit honom svar på tal är Piratpartiets number two Anna Troberg det är värt att läsa det, men jag förväntar mig inte att någon upphovsrättskramare skall ta det till sig. Är du tveksam så kanske det kan övertyga dig, men jag tror säkert att någon minister går ut och kallar fildelning ”stöld” snart igen och då svänger du tillbaka.

Direktlänk Kommentera

Liknelsens sköna konst

maj 27, 2009 at 9:44 e m (fildelning, Mediakommentar, Politik) (, )

Mitt i mittjourskift fick jag anledning att starta upp jobbmailen för att sköta ett ärende. (som inte var vårt fel visade det sig typiskt, men skönt, nog)

Då damp även ett härligt länktips från Walle upp. CMagnusB landar IPRED-frågan på föredömligt sätt genom att peka på hur absurdt statens beteende egentligen är, om man ser det i en kontext där vältalighetsexperter som Jan Guillou och Magnum Coltrane Price inte kan finnas med och elda på vansinnet.

Författaren Lars Gustafsson plockar poäng hos mig, inte bara genom att ha skrivit Science Fiction och fortfarande anses som författare av etablissemanget utan även för sin debattartikel i Expressen där han bland annat liknar kampen mot fildelningen med kampen mot tryckfriheten i decennierna som ledde fram till franska revolutionen. ”Därför röstar jag på Piratpartiet”.

Det är uppfriskande att läsa en kreatör som faktiskt klarar av att se bortom sin egen ekonomis snåla perspektiv och inse att en värld fri från lobbyinspirerade facistlagar och internetreglerering väger mer i folknytta än succéförfattares rätt att köpa ännu en fastighet. Att fildelning och författarintäkter inte är direkt kopplade vet vi ju dessutom redan från exemplet Unni Drougge.

För övrigt finns det uppenbarligen en pirat som är beredd att betala för sig, bara pengarna går till en god sak. Hur lång tid dröjer det till Politikerbloggen eller någon på Newsmill vänder det till något negativt?

Direktlänk Kommentera

Next page »