Vem är verklighetsfrämmande
Jag är nörd, det är inget jag yvs särskilt över. Att vara nörd är som alla andra livsinriktningar. Jag gillar fantasy, skräck och science fiction. Jag har lättare att relatera till uppdiktade människor med någorlunda normala mänskliga problem på en påhittad rymdstation än vad jag har att relatera till casten i Sex and the City (eftersom Carrie och hennes brood inte känns direkt som människor). Men det gör mig inte till en dålig elller verklighetsfrånvänd människa. Jag ger pengar till UNICEF, jag oroar mig över den globala uppvärmningen och tanken på en fortsatt borgerlig regering i höst ger mig magont. Jag vet nämligen att Gandalf inte kommer att lösa de där problemen åt mig.
Men jag tycker givetvis om att då och då fly verkligheten en stund, precis som alla andra. Förutom årets skitnödigaste debutant Caroline Ringskog Ferrada-Noli då, hon skriver i en illa sammanhållen rant på Aftonbladet hur illa hon tycker om nördar eftersom de är världsfrånvända, töntiga, humorlösa och omoderna. Dessutom har de mage att inte hylla arbetarklassen (av någon anledning tycks hon nämligen anse att alla nördar också är hipsters).
Detta från en trettioårig ”Journalist och juridikstuderande” som kom ut med en bok om en 24-årig tjej som rotlöst åker omkring mellan Malmö, Österlen, Paris och New York medan hon ser ner på människor och hatar naturen… eller vad det nu var, jag försökte läsa ett par recensioner och insåg att boken verkade så tråkig och verklighetsfrånvänd att klockorna stannar. Ringskog Ferrada-Noli gör gott i att spara sin Mary-Sue till sin blogg där folk åtminstonde inte förväntas betala för privilegiet att få ta del av hennes skitnödighet.
Det är svårt att säga vad som kom först. Brillmodet, Doris Lessings nobelpris, uppvuxna 70-talistmäns omfamnade av barndomens trauman i reklamfilm och grafisk form, surdegstrenden eller författaren Haruki Murakamis popularitet. Symptomen är detsamma – man vill bort från verkligheten.
Skriver Ringskog Ferrada-Noli, som skrivit en hel bok där hon i skydd av att få låtsas vara en fiktiv person får kräka ur sig sitt hat mot människor som inte är som hon. Säkerligen en befriande upplevelse, men inte direkt verklighetstillvänd. Naturen är Ferrada-Nolis privata onanifantasi där hon i skydd av illusionen tillåts leva ut sin misantropi till fullo, inget ont med det… men man kanske skall tagga ner med nörd-dissandet när man är en sån enastående eskapistnörd själv.
Och detta jävla vurmande för ”arbetarklassen”, till att börja med har de flesta som räknas som traditionell ”arbetarklass” i Sverige bra mycket bättre ekonomi än den genomsnittliga akademikern. Dessutom är de själva markant ointresserade av klasskamp, arbetarklassromantik (om den inte skrivs av Ulf Lundell eller Bruce Springsteen) och sociala rättvisor. Den genomsnittlige arbetaren i Sverige bor i eget ägd mexitegelvilla och röstar på moderaterna. Den genomsnittlige svenska arbetaren skiter i att hans stereo är ihopplockad av livegna trälar i en sweatshop i Shenzen, att hans bröd är bakat på mjöl från Monsanto eller att landet där han firar sin chartersemester styrs av en militärjunta.
Åt helvete med den svenska ”arbetarklassen” de mår finfint och klarar sig bra som det är. Det är den arbetslösa klassen som behöver lite uppmärksamhet nu. Akademiker med sex år av studieskulder som jobbar deltid inom vården för att det är de enda jobb som fanns. Medelklassungar vars föräldrar inte fixade in dem i arbetslivet och som nu går långa sjok av arbetslöshet mellan korta vikariat och arbetsmarknadsåtgärder. Invandrare som konsekvent nekas jobb trots att de talar flytande svenska och har examina från både Baghdads tekniska högskola och Chalmers.
De nördar som ingår i min bekantskapskrets är inte på något sätt benägna till ”strutsbeteende”. Jag har vänner som stöttar Greenpeace, Naturskyddsföreningen, Amnesty och andra ”behjärtansvärda” och ”verkliga” ändamål. Jag känner nördar som engagerar sig i minoriteters rättigheter lika mycket som de engagerar sig i Buffy the Vampire Slayer. Faktum är att de flesta nördar sympatiserar med andra outsiders, eftersom de själva vet hur det är.
På det fria ordets barikader står nördar med Lovecraft i ena handen och Lawerence Lessig i andra, i en kamp mot en allt mer dystopisk samtid där staten vill ha rätten att övervaka ditt minsta steg, dina tankar och dina drömmar.
Att sitta på Aftonbladet och kyssa ”arbetarklassens” röv är fan verklighetsfrånvänt om något. Tolkien var rent dokumentär om man jämför med Ringskog Ferrada-Nolis skeva världsbild.
Harald Åberg 