Valtider, 2010.

september 10, 2010 at 9:15 e m (Mediakommentar, Politik) (, , )

Snart är det val igen. Det är dags att besluta om vilket block som skall få privilegiet att förbättra för pensionärerna och försämra för integriteten.

Om jag måste välja så väljer jag nog det rödgröna för de har framstått som minst korkade:

Maud Olofsson tycker att man skall se på kommunismens brott och Lars Ohlys eventuella ansvar för dem, men verkar inte vara så intresserad av att diskutera sitt eget ansvar för Bondeförbundets nazivänliga hållning under trettio- och fyrtiotalen. Men inte kan man hålla på och tjafsa om sådana gamla synder?

Göran Hägglund tycker att han inte kan välja mellan Lars Ohly och Jimmie Åkesson. Bägge står för en människosyn som den gamle homofoben Hägglund inte kan förlika sig med. Och visst, jag kan förstå Hägglund, att välja mellan kommunism och nazism är svårt. Det kräver en politiker med visioner och integritet för ett sådant val. Män som Churchill och Roosevelt kunde klara av det, men Hägglund… det är bättre om du går tillbaka till att försöka blockera homobröllop Göran, det är den sortens politik vi kommer minnas dig för ändå.

Jan Björklund är kanske den av aliansledarna som minst klarar av att likna en människa. Jag får ångest av att tänka på att han räknas som ett politiskt alternativ.

Fredrik Reinfeldt ser alltid så jämra ledsen ut till och med när han fått låta partipiskan vina och sålt ut svenska folkets integritet till FRA eller upphovsrättsindustrin. Låt oss ge honom valsiffror att se ledsen ut över så hans fortsatta karriär matchar hans ansikte.

Vad har vi egentligen sett av fyra års allianspolitik? De svenska jobben har flutit vind för våg på en internationell komjunktur som vi egentligen klarat mer på grund av vår klena köpkraft och förhållandevis låga löner än på grund av någon beslutsam borgerlig politik. Vi fick ett patetiskt vädjande om ”borgfred” under ordförandeåret i EU, för i en demokrati kritiserar man inte det sittande partiet… se bara på Demokratiska Folkrepubliken Nordkorea. Vi fick en något ökad självmordsfrekvens när svårt deprimerade och cancersjuka, bland annat, skulle utförsäkras och tvingas in på jobbmarknaden när de befann sig i terminalstadiet. Bra jobbat Fredrik.

En sak slår mig. varje gång en svensk regeringsmedlem mördats av någon psyksjuk gärningsman så har det varit en socialdemokrat. Kan det tänkas vara så att de borgerliga för en politik som psyksjuka gillar? Kanske bara psyksjuka som kan rösta på ett parti som Nya Arbetarpartiet Moderaterna, Kristhomofoberna, Intergriterssvikarcentern eller Svenskt Folkeparti? Så kan det vara.

Visst, det andra cementblocket är inte så jävla roligt det heller. Men åtminstonde är den enda riktigt onda och verklighetsfrämmande människan där Thomas Bodström. Några av de andra verkar mänskliga eller åtminstonde hjälpligt komptetenta. Lars Ohly till exempel har aldrig sagt att han företräder verklighetens folk. Mona Sahlin har aldrig verkat för Burkaförbud, språktest för invandrare eller ”hårdare tag” i skolan. Maria Wetterstrand har aldrig kampanjat för Integriteten en hel valkampanj bara för att sedan rösta igenom FRA-lagen. (Visst, Maria skulle säkerligen släppa igenom FRA-lagen bara hon fick stänga ett kärnkraftverk, men hon har aldrig hymmlat eller ljugit om det).

Drömsitsen vore givetvis ett rödgrönt block med stöd från Piratpartiet. Då skulle kanske både rent humanitära frågor som sjukvård och sociala skyddsnät få lite uppmärksamhet samtidigt som vi kanske äntligen skulle få lite fokus på integritetsfrågorna och överlag Internetfrågorna.

Visserligen är den gängse synen på Piratpartister att de flesta är nyliberaler. Jag vet inte hur det faktiskt ligger till, men man kan ju ana en viss nyliberalitet på många piratbloggar. Men partiet är ganska brett och jag tror nog att synen på integritetsfrågorna är öppnare och mer piratisk hos vänsterpartiet och miljöpartiet än i Reichfeldts allians.

Direktlänk Kommentera

Jim Keyzer ”Soze”

februari 27, 2010 at 12:02 e m (fildelning, Ondska, Politik) (, , , , )

Allas vår favoritköpesnut är tillbaka, att vara en mutkolv i bananrepubliken belönas med allt högre poster och det är ju bra att Jim har ett brinnande intresse för upphovsrättsfrågor och goda kontakter i branchen, eller hur?

Det mest upprörande är visserligen bristen på reaktioner från någon annan än pirater i den här frågan. Men allvarligt talat, vore det inte bäst om Jimpa fick en tjänst där det inte var så lätt att ifrågasätta hans opartiskhet, kanske på ett område där han inte suttit på lönelistan hos ena parten i målet. Eller skall trenden sprida sig och Jimmie Åkesson få utse näste DO?

Jag måste erkänna, jag har inget emot att man försöker skapa opinion mot fildelning. Jag har inget emot att man försöker påverka regering och riksdag att stifta lagar mot copyrightbrott. På ett rent teoretiskt plan är allt det där delar av en fungerande demokrati. Det kan synas dumt att försöka lagstifta mot tidvatten, men så länge det sker i god demokratisk ordning så kan jag önska vederbörande lycka till. Men när hela fronten tycks bygga på korruption, mutor och osanningar… då blir det lite jobbigt faktiskt.

Jag vill inte att poliser köpta av filmbolag skall genomdriva lagar stiftade av politiker duperade av skivbolag, det är fel. Det är riktigt jävla fel.

Vi som tycker att det är dags att stämma i bäcken röstar givetvis på Piratpartiet i höst. Inte för att vi tycker ”det är okej att stjäla”, eller att ”sjukvård är inte lika viktigt som att få stjäla ifred” utan för att ”någon jävla gång måste det väl ändå för i helvete vara nog”. Vi behöver röster i riksdagen som ifrågasätter om filmbolagen skall få anställa poliser under pågående utredning av ett mål de själva är part i. Vi behöver röster i riksdagen som ifrågasätter om domare och advokater i upphovsrättsfrågor verkligen skall vara med i samma ”diskussionsklubb” utan att någonsin lyssna till motståndarsidans argument. Vi behöver röster i riksdagen som säger ”vi kan inte bedriva signalspaning mot hela folket i förebyggande syfte, för det är inte förenligt med demokrati”.

Jag är ledsen, men fördelningspolitiken får vänta… just nu är det viktigare att se till att min skatt inte går till vissa verksamheter än hur hög eller låg den är.

Direktlänk Kommentera

Vox populi

november 27, 2009 at 11:01 f m (Mediakommentar, Politik) (, , )

Nyheten att Socialdemokraterna hellre samregerar med Centern och Folkpartiet än  låter Sverigedemokraterna få en vågmästarroll i kommande val bringar upprörda känslor. Ni vet av typen som skriver i kommentarsfälten på Aftonbladet, Expressen och Newsmill.

Det är en jävla massa gnäll om PK och hur ”såssarna” och ”media” konspirerar, tillsammans med ZOG får man gissa, för att hålla sanningen om ”hur det egentligen är” borta från ”Svenska Folket”. Det mesta är illa stavat, befängt och uselt uttryckt. Grundtesen tycks vara att det är ett förakt för ”demokratin” och ”folkets vilja”.

Jag är ledsen, men även om fem procent av de röstberättigade svenskarna är enfaldiga nog att rösta på ett parti med rötter i den nynazistiska rörelsen så betyder inte det automatiskt att sagda parti har rätten att agera vågmästarparti. Om vi övriga 95% ville ge dem den makten så hade vi röstat på dem istället för på de övriga partierna.

Faktum är att det är de etablerade partiernas demokratiska plikt att se till att hitta en lösning som 95% av svenskarna tycker är okej, inte en lösning som fem procent illiterata och xenofoba foliehattar tycker är den optimala för dem och deras tämligen osmakliga agenda.

Det gäller för övrigt även utifall Piratpartiet skulle få riksdagsmandat och de etablerade partierna (och helst då även deras anhängare) skulle känna att personlig integritet och rättsäkerhet inte är önskvärda detaljer i samhällslivet. Det bär mig emot att säga det, men demokrati är inte att alltid få som man vill.

Sen kan man ju tycka, som jag, att det vore bättre om vi fick in Piratpartiet i riksdagen 2010 eftersom Piratpartiet står för något positivt och verkar för människors lika värde istället för någon sorts oinformerad ”kör ut dem och bevara det svenska”-kampanj. Men av allt att döma så är mängden vettiga svenskar under 4%.

Direktlänk 2 kommentarer

Nya friska tag

oktober 14, 2009 at 7:36 e m (Politik) (, )

Att FRA-lagen skulle röstas igenom var väl egentligen bara en formalitet. De borgerliga terrierna kan inte för sitt liv släppa en dålig idé utan alla försök från populasen att mopsa sig skall kväsas med sedvanligt förakt för de som inte bättre vet.

Att fyra politiker inom det block som inför valet försökte saluföra sig med individens frihet och integritet skulle gå emot partipiskan och rösta nej var för mycket att hoppas på, anti-FRA-rörelsen satsade på att åtta skulle låta bli att rösta istället. Facit säger dock att en ynka ledamot lät bli att rösta. All heder till Camilla Lindberg, men om sanningen ska fram borde hon lämna Folkpartiet.

Jag skulle skämmas så mycket för att kalla mig liberal och bära partikort i Folkpartiet att självmord skulle vara den enda vägen ut. Tur att jag varken kallar mig liberal eller någonsin varit med i FP.

Nåja, det var väl inte någon som inte bara kände politikerförakt inför våra folkvalda.

Frågan är vad vi gör härnäst.

Det omedelbara resultatet bör ju vara regimskifte vid nästa val. Om svenska folket inte klarar av det så kan vi lika gärna leva i Fredrik Reinfeldts dystopi, för bättre förtjänar vi inte.

Dessutom bör vi minnas att det var sossarna, med Thomas Bodström i spetsen som förde upp den här eländiga lagen till att börja med. Får vi bara ett systemskifte så kommer vi inte att bli av med FRA, Socialdemokraterna kommer att vela och Vänstern och Miljöpartiet har ju sällav kunnat stå emot husses röst dessvärre.

Om Piratpartiet inte kommer in i riksdagen 2o10 så har vi sänt budskapet till våra politiker att det är helt okej att köra över folkopinionen med de mest demokratifientliga lagar. Den enda konsekvensen är att vi låter någon annan få chansen att fucka upp oss än mer.

Därför är det viktigt att inte bara tappa sugen, visst… vi fick FRA, igen… men istället för den uppgivenhet som känns lockande, åtminstone för mig, så gäller det att bli förbannad. Nu tar vi Piratpartiet förbi fyraprocenspärren, om vi så ska behöva tjata öronen av våra vänner och bekanta.

För det är fan hög tid nu.

Direktlänk Kommentera

And thus it begins…

september 11, 2009 at 5:44 f m (fildelning, Mediakommentar) (, , )

Är det någon som minns när piratbloggare varnade för att inte bara kommer Ifpi att ägna sig åt sin utpressningsverksamhet i IPRED:s kölvatten, marknaden öppnas för vilket skum fakturaskojare som helst?

Det är enastående vilken korkad lag vi har fått. Men vill regeringen, riksdagen eller Jan Guillou och hans gelikar erkänna det? Nej, de kramar IFPI som vore den upphovsrättsskyddad själv.

Riv upp, gör rätt, sätt Piratpartiet i riksdagen 2010.

Direktlänk Kommentera

Tack och godnatt

september 2, 2009 at 2:41 e m (Mediakommentar, Politik) (, , )

Det verkar som om det är dags att ge upp tanken på Internet. Senast i en rad av enastående dumheter är nu det amerikanska förslaget om att ge presidenten rätt att utfärda någ0n sorts undantagstillstånd på Internet.

Jag kan bara hoppas att det är en tidningsanka av något slag.

Hur det är tänkt att fungera är för närvarande oklart, men när förslaget väl är på plats är det mer en fråga om när, snarare än hur. Första steget blir väl att centralisera internet till ett färre antal centrala noder, och sen sätta noderna under statlig/militär kontroll.

Andra steget blir att utöka den här arkitekturen till villiga lydstater som England och Sverige.

Sen är hela Internets off-switch belägen i ovala rummet.

Frågan är dock om röstboskapen kommer ens att märka av något eller om de kommer föredra det filtrerade och familjesäkra innehållet på Internet.

”Tänk vad bra, nu finns det ingen risk att någon i familjen hittar porr när de surfar på Internet! Och tänk vad många pedofiler och knarklangare som kommer att klämmas åt.”

Piratrörelsen kriminaliseras och Rick Falkvinge får sätta upp sina (vid det här laget kraftigt underdrivna) hyperbolvarningar som PostIt-lappar vid rulltrappan i Zinkensdamms tunnelbanestation.

Too little,  too late.

På Websters Amerinet/googlepages hemsida kommer man kunna läsa:

”In-ter-net
– Noun
an anarcistic, socialist and unpatriotic computer network linking smaller computer networks worldwide (usually prec. by the). The Internet had a quick bloom from the mid 1990’s to the late 2000’s but was subsequently replaced by the superior and vastly safer Amerinet/googlepages. Some few pockets of dissidents in the Transatlantic states still insist that the Internet was better suited for democracy, but they’re all pedofiles and shoud be shot at sight by any godfearing American or Eumerican.”

Direktlänk Kommentera

Upphovsrätten och den nya tiden

juli 22, 2009 at 6:17 f m (fildelning, Politik, The Great Copyright Debate of '09) (, , , , )

Diskussionen om upphovsrättens vara och icke vara är sorgligt eftersatt, därför tänkte jag ägna lite tid åt att diskutera detta. Jag välkomnar all debatt i ämnet, men låt oss hålla oss till debatt. Om jag ville höra att jag är kriminell, pro-barnporr eller en allmänt friliberal mörkerman på yttersta högerkanten så skulle jag kunna köpa Aftonbladet nästa gång Jan Guillou eller Jonas Gardell uttalar sig med säkerhet om saker de saknar intresse att debattera på civiliserat sätt.

Jag tror också att vi behöver skilja på ekonomisk upphovsrätt och ideell upphovsrätt, bara så att ni vet… Här talar jag uteslutande om den ekonomiska.

Med de halmgubbarna uppställda och nedsablade, låt oss ägna oss åt huvudsaken:

1 Upphovsrätten kontra integriteten.

En stor del av problemet i debatten är att det tycks vara omöjligt att skilja ut integritetsdebatten från upphovsrättsdebatten. Det är givetvis rena löjan, upphovsrätt är upphovsrätt och bör diskuteras på ett ställe. Integritet är integritet och meriterar en egen debatt. Du kan tycka att upphovsrätten är viktig utan att för den skull vilja införa totalregistrering av all datatrafik, även om det verkar som att åsikterna just nu går hand i hand.

Om man ställer de bägge ämnena bredvid varandra kommer behovet av integritetsskydd alltid att vara större än behovet av ett upphovsrättsskydd dock, eftersom det ena är en förutsättning för ett fungerande samhälle och det andra är en förutsättning för att folk ska tjäna pengar.

Så, för enkelhetens skull, kan vi ta och lämna integritetsfrågan bakom oss och istället koncentrera oss på att debattera upphovsrätt. Låt oss förutsätta att vi inte kan köra över integriteten utan måste anpassa oss till en värld där folk kan ladda ner utan att Henrik Pontén får gå hem till dem och straffraka deras katt.

2 Upphovsrätten och kreativiteten.

En av de vanligaste myterna om upphovsrätten är att den på något sätt är intimt förknippad med kreativiteten. Om ingen upphovsrätt finnes, finnes inte heller något ekonomiskt incitament att skapa kultur och utan ekonomiskt incitament skapas ingen kultur.

Förutom att den argumentationen luktar unket av Sohlmans musiklexikon och deras rätt anskrämliga hantering av frågan ”populärmusik” kontra ”konstmusik” är den befängd. Driften att skapa kultur är oerhört grundläggande för människan, likt Pratchett, Stewart och Cohen i ”The Science of Discworld II: The Globe” vill jag postulera att utan driften att skapa kultur vore vi inte människor. Pratchett, Stewart och Cohen lanserar begreppet ”Pan Narrans”, den berättande chimpansen, som en bättre taxionomi för människan än ”Homo Sapiens”.

We are not Homo sapiens, Wise Man. We are the third chimpanzee. What distinguishes us from the ordinary chimpanzee Pan troglodytes and the bonobo chimpanzee Pan paniscus, is something far more subtle than our enormous brain, three times as large as theirs in proportion to body weight. It is what that brain makes possible. And the most significant contribution that our large brain made to our approach to the universe was to endow us with the power of story. We are Pan narrans, the storytelling ape.

Att fokusera på berättandets konst kan kanske tyckas gillecentriskt för tre författare, men all kultur är berättande på sitt sätt. Musik och bildkonst är bara andra sätt att förmedla ett budskap eller en känsla och det är den berättande driften som format våra medvetanden.

Som jag sagt tidigare i den här bloggen så är antagandet att all kultur upphör om vi inte längre byter varor och tjänster mot kultur helt upp emot väggarna. Björn Ranelid och Per Gessle är inte summan av mänsklig kultur, eller ens svensk kultur. Nu när produktionsmedlen blir allt lättare och mer tillgängliga kommer allt fler amatörer att sprida sina verk.

Vilket för oss till:

3 Upphovsrätten och kvaliteten.

Många, etablerade artister, varnar för ett amatörernas tyrani. Hur bra kan det som skvätts omkring gratis på internet vara? Enligt denna teori skulle man väl kunna likna skivbolag och bokförlag vid gatekeepers som ser till att inget skräp når ut till massorna. Tecknet på kvalitet är att det är bra nog att hanteras via en A&R-ansvarig.

Det är visserligen ett uttryck för ett människoförakt som jag delar, folk klarar inte av att veta vad kvalitet är utan öppnar ju gladeligen munnen och sväljer av all den skit som hälls över dem av gatekeepers. Hur kan någon annan förklara att Orup klarar av att leva på det han gör? Men jag har en känsla av att det är fel inställning. Till att börja med skulle vi på amatörernas marknad få andra gatekeepers, bloggar och kritiker skulle få en ökad betydelse och dessutom tror jag på den långa svansens förmåga att få rätt kunder att hitta till rätt produkt. Det skulle räcka med en sån enkel sak som ett forum eller en mailinglista för de som är specifikt intresserade av en viss genre.

Det är möjligt att man i en övergång från ett yrkessystem till ett amatörsystem i början skulle se en viss kvalitetsdipp, men marknaden är självreglerande och de mest talangfulla kommer alltid att finna sin väg till ytan.

Men nu tror ju jag inte att total amatöranarki kommer att uppstå:

4 Upphovsrätten och den ekonomiska verkligheten.

Många tycks tro att med en försvagad upphovsrätt så kommer alla bara att ta vad de vill ha och där piraterna drar fram kan gräset aldrig mera växa. Jag tror det är ett uttryck av en naiv cynism som mer har stirrat sig blind på att vilja behålla det som en gång varit än en åsikt grundad i någon sorts reell framtidsanalys.

Ett system som är på väg att kantra kommer att söka vägar att stabilisera sig själva och en majoritet av pirater och fildelare förstår faktiskt värdet av att stödja de producenter som de helst vill ha kvar på marknaden. Den osynliga kroken för att fräckt ”stjäla” ett begrepp från Peter Leeson.

Hur kan jag komma med ett så befängt påstående?

Jo, vi kan ju börja med de studier som utförts av flera fristående universitet och som har redovisats av mig här på bloggen tidigare. Vi kan också titta på hur ekonomin fungerar för webbserier, något jag vid flera tillfällen nämnt, där många skapare numera försörjer sig på bidrag, merchandising och försäljning av fysiska album av den serie de ger bort gratis på nätet. Även exemplet Unni Drougge pekar på den osynliga kroken.

Jag är rädd att den osynliga kroken kanske inte kommer göra någon jätterik, men det finns tillräckligt med pengar i den kudosbaserade internetekonomin för att försörja kreatörer, det är det ingen tvekan om, och är det inte det som har varit Martin Rolinskis enda krav?

För att vi ska kunna försörja oss på skapande i en postupphovsrättslig tid behöver vi tänka i helt nya ekonomiska banor, det är här stötestenen ligger, rädslan för att prova något nytt är en fuktig filt över vår etablerade kreativa elit och de parasiter som lever på att mångla deras kreativitet till massorna.

Det finns visserligen mer att diskutera, fler infallsvinklar att angripa och fler tankar att utveckla, men det här är en startposition så god som någon. Jag hoppas att ni som läst texten tar till er av detta och debatterar vidare, både i kommentarerna och på egna bloggar.

Piratpartister som upphovsrättskramar, alla behöver vara med.

Edit: Läs gärna också Anna Troberg, som med grund i en mycket läsvärd debattartikel av Mikael Flovén pekar på att fildelarna i mångt och mycket räddade upphovsrättsindustrin från deras egna illa behandlade kreatörer. Även Scaber Nestor har läst och kommenterar.

Zac skriver också läsvärt om tidigare ”hot” mot kreatörerna.

När ni ändå läser Anna Troberg kan ni lika gärna kolla hennes sommarskriv på Newsmill, det har definitiv relevans här.

Den här posten hos Webhackande.se är också mycket läsvärd i sammanhanget: Måste vi rädda skivindustrin?

Direktlänk Kommentera

Jag tror det när jag ser det

juni 28, 2009 at 9:42 f m (fildelning, Mediakommentar) (, , )

Visst är det trevligt att Liza Marklund hävdar att hon ändrat uppfattning om IPRED och insett vilken kass lag det är. Men visst känns det mer som en typisk marklundare? Att hon tror hon lyckats tolka opinionsströmningarna och nu vill rida dem till seger.

Liza Marklund bryr sig inte om integritet, hon tycker det är ett lockord för de otvättade massor som skall hålla tyst och köpa hennes pulplitteratur. Hon kommer inte att svänga i den frågan.

Resten av krönikan ägnar Liza åt att som vanligt saluföra sin totala brist på förståelse och sin patologiska ovilja till debatt.

Det är så tröttsamt att jag inte ens orkar bli upprörd. För min del är Liza Marklunds karriär död, den har aldrig funnits och hon har aldrig skrivit något. Jag finner inget intresse i att ta del av eller medverka till spridning av någon kultur som har hennes upphovsmärke.

På så sätt har hon vunnit. Jag hoppas dock att segerns ljuva sötma förvandlas till aska i hennes mun när hon inser att allt fler tycker hon är allt mindre relevant.

Liza, kom igen när du är intresserad av en debatt om upphovsrättsfrågorna så kanske vi kan mötas halvvägs eller nåt.

Direktlänk Kommentera

Medeltiden är tillbaka

juni 9, 2009 at 8:19 e m (Politik) (, )

Jag önskar jag hade lyssnat på Jan Guillou och Jonas Gardell, allt de profeterade om har blivit sant. Piratpartiet har haft ett mandat i EU-parlamentet mindre än en dag, och redan är allt på väg åt helvete!

Igår på vägen hem fungerade inte trafikljusen, uppenbarligen hade de hackats av illasinnade pirater.

Idag kapade piraterna en vattenledning i mitt hem, säkerligen tycker de att de bara kopierar vattnet, men det är jag som står utan dusch i morgon bitti.

Va? Ska det få gå till så? Va? Va?

På en mer seriös linje så har jag nu fått anledning att mäta hur mycket vatten som går åt när man spolar med våra femtiotalsklosetter från Gustavsberg… tio liter. En modern toastol spolar för mellan tre och sex liter. Finns det inte någon jävla miljöpremie som kan få vår patologiskt snåla hyresvärd att byta ut de ständigt rinnande, svartmögelanfrätta,  åbäkena som vi sitter med?

Direktlänk 2 kommentarer

7.1%!

juni 8, 2009 at 6:11 f m (Mediakommentar, Resor) (, , )

Det är bara att gratulera. Christian (eller någon annan, beroende på personröster… men än så länge säger vi Christian) får åka till Bryssel, och om det blir någon styrsel på det där Lissabon-fördraget (som jag visserligen tror jag är emot) så får vi in en pirat till.

Nu gäller det vilka sängkamrater Christian lägger sig till med där nere, det är långt mycket vikitigare än Ricks val av detsamma, eftersom det i detta fall inte handlar om privatliv (piratliv?).

Han måste verkligen hålla sig fri från alla grupperingar som på något sätt luktar unket och skulle kasta en solkig skugga över piratpartiet, men det tror jag han inser själv.

Önskar jag hade haft sinnesnärvaro nog att ta ut en ledig dag idag, så jag kunde bara ha glassat runt på stan i det fina sommarvädret och njutit av att 7.1% av de röstande svenskarna faktiskt inser att om samma lagar ska gälla på Internet som i verkliga livet, då måste även samma rättigheter vara givna.

Aftonbladet (notera Lena Melins Guillou-pose i byline)
Expressen
Farmor Gun
Dagens Nyheter
Göteborgsposten

Direktlänk 1 kommentar

Next page »