Kära Jan Guillou, Liza Marklund och övriga…

november 26, 2008 at 10:34 e m (fildelning, Kultur: Övergripande, Mediakommentar, Störningar) (Björn Ranelid, fildelning, IPRED, Jan Guillou, Liza Marklund, Per Gessle)

Jag äger, trots en längre period som mindre solvent:

• 104 LP-skivor.
• 208 CD-skivor, de flesta inköpta till fullpris. Flera dubletter från min LP-samling.
• 8 Original-kassetter
• 25 stycken DVD-boxar med TV-serier
• 74 DVD-filmer (Jag har inte räknat min del i Expressens James Bond-samling eftersom de var till lågpris)
• Ett fyrtiotal, i en låda någonstans nedpackade, VHS-filmer (original)
• 38 Stycken Datorspel
• Fler böcker än den genomsnittliga svensken kan räkna till, Försök med cirka 2,5 Billy-hyllor fyllda på flera ställen med dubbla rader.
• En närapå komplett utgåva av Svenska Larsson. (20 årgångar)
• Kompletta utgåvor av Svenska Pondus och Nemi
• Ett par backar med övriga serier, bland annat en komplett utgåva av Lucifer (som jag för närvarande samlar på paperback).

Allt detta inköpt för egna pengar, utom i de fall det rör sig om recensionsexemplar av datorspel eller böcker, då betalning istället erlagts i arbete enligt en sedan länge etablerad metod.

Min sambo äger en CD-samling som är ungefär lika stor som min. Hon har ungefär lika många boxar med TV-serier, de återstående 50% av vår DVD-filmsamling, den andra hälften av det bokmonster som satt bo i våra inalles fem Billyhyllor samt ett tjugotal datorspel. Jag är osäker på hur många LP-skivor hon äger, men av platsen de tar i vår garderob för obsoleta format så skulle jag tro att det rör sig om cirka 150 stycken. VHS-film, serietidningar och musik på kassett har såvitt jag vet aldrig varit hennes melodi.

Om vi räknar med ett lågt och försiktigt snittpris på musik och film på 100 SEK per enhet och på DVD-boxar på 300 SEK per enhet så uppgår vårt totala kulturägande (förutom böcker, serietidningar, biobesök, något så bisarrt och otidsenligt som hyrfilm och konsumerad live-kultur, vilket lätt skulle kunna uppgå till lika mycket till) till cirka 46 900 SEK per person, datorspel utgör ytterligare 3 800 kronor för mig och kanske 2 000 kronor för henne. Totalt 99 600 SEK. Och detta är ytterst försiktigt räknat.

Så, snälla… snälla… för Satans skull. Kan ni sluta upp med att kalla mig ”Tjuv”. (Eftersom jag har betalat för ett flertal av dessa enheter med rent arbete skulle jag även uppskatta om ni slutade kalla mig ”Lat”, även om det finns en viss sanning i den speglosan på andra plan.) Att ni kallar min flickvän för ”Tjuv” gör mig dessutom rent ut sagt förbannad och om jag vore en våldsamare man och detta vore mer barbariska tider skulle jag insistera på pistoler i gryningen för denna hederskränkning.

Jag måste erkänna att jag säkerligen konsumerar mer kultur än jag betalar för. Jag har laddat ner ett par kompletta diskografier som jag ännu inte hunnit köpa på CD, men jag kommer mest troligt inhandla flera av dem, då jag älskar att äga. Jag tycker om att ha böcker, filmer, CD-skivor som står i hyllan och markerar att jag har betalat för en viss begränsad nyttjanderätt.

Vad jag däremot aldrig kommer att köpa, eller för den delen ladda ner, är böcker eller ljudböcker av Jan Guillou, Liza Marklund eller Björn Ranelid, inte heller musik av Per Gessle eller filmer av svenska filmskapare för den delen, av den enkla anledningen att det ni producerar är oattraktiv, och i mina ögon värdelös, skit. Skit som inte är värd tiden och hårddiskutrymmet det tar att ladda ner. Det finns ingen lag i hela världen som kan ändra på detta, om ingen stiftar en lag som tvingar era redaktörer till hårdare kvalitetskontroll.

Men gråt inte över detta, gläd er istället att ni har läsare/lyssnare/tittare som likt jag älskar att äga, och kommer att fortsätta äga till korna kommer hem. Eller, och jag vet att det här är radikalt, gör som Björn Ranelid redan gjort och nischa in er på en konsumentgrupp som helt enkelt är för gamla för att orka lära sig  Internetanvändning.